Nu har jag "äntligen" fått min diagnos, Fibromyalgi. Äntligen låter så positivt, och på sitt sätt så är det ju det. Nu vet jag med säkerhet det jag har misstänkt i flera år och kan få riktig hjälp att hantera och lindra smärtan.

På schemat närmst står medicin-justeringar. Står på löjligt många mediciner för mitt psykiska mående och borderlinediagnos (som dessutom inte hjälper ett dugg, men har man en envis psykiater och inte orkar bråka så tar man sina mediciner). Läkaren hade en del förslag på hur vi ska justera, lägga till och ta bort mediciner och testa om vi kan hitta något, Bland annat föreslog han att vi testar Lyrica.

Jag ska även få börja på något han kallade "kroppskännedom" tillsammans med sjukgymnast.

På grund av min pågående DBT-behandling för borderline tycker han inte att vi gör något mer fören jag har blivit stabilare i psyket, men sedan föreslår han längre fram ev ett rehabiliteringsprogram på smärtrehab.

Så nu har jag en diagnos i alla fall. Det känns bra att ha något att förhålla sig till, och eftersom jag misstänkt fibro så länge så är det ingen nyhet, inga svåra "chocker" att ta in och acceptera.