Jag har två barn och har alltså genomgått två fulla graviditeter. Blir alltid sämre när jag är gravid och får mycket ont och har haft svårt att jobba och leva normalt. Detta var dock innan jag fick fibrodiagnos, så kunde inte "skylla" på fru Fibro då…

Att bära bebisen gick inte några längre stunder, endast korta intervaller, vilket var skitjobbigt eftersom första bebisen gallskrek så fort hon inte fick vara i famnen… Bärselet gjorde bara ont eftersom trycket mot kroppen blev för stort på vissa ställen. 

Men… Man lär sig att stå ut med det. Det bara är så, ibland måste man bära barnet, ibland måste man ha bärsele, t ex. 

En gång skulle min äldsta öva på att stå och jag höll henne försiktigt i armarna medan hon övade. Helt plötsligt slutade mina händer att fungera och då föll hon i golvet. Nu gick det ju bra, men efter det blev jag lite rädd… Alltså, klassiskt att man tappar saker, men att tappa sitt barn… Hmpf. Inte så kul om man är på högre höjder.

Var inte rädd för att be om hjälp om det blir svårt. Förklara för barnet redan i tidig ålder att du har ont och inte kan leka, busa och bära som andra mammor. Små barn lär sig snabbt och accepterar det mesta :) Mina barn har nästan alltid vetat vad som gäller: pappa kan göra precis allt, bära och busa och springa runt med dem och ha sig, medan mamma ligger och vilar och läser sagor och gosar ;) haha, nu överdriver jag lite, men det har gått bra hur som. 

Jo, förlossningarna har inte varit några större problem. SÅ klart att det gör ont att föda barn liksom ;) Ena gången hade jag dock ökad blödningsbenägenhet så förlorade massa blod, men det var nog inte knutet till fibron.

Vill man ha barn är det ju värt det, MEN se till att du har en jäkligt bra partner som orkar jobba för två, annars kommer du att få det mycket tungt när du har dåliga perioder. 

Lycka till!

Tack för ett jätte bra inlägg!! Ja även fast jag inte har något eget barn än så är jag moster till 4 helt underbara tjejer som jag hjälpt till att ta hand om sen dom ploppade ut ;) så jag vet ju att jag blir trött och inte orkar allt som jag vill, men det måste bli helt annat när man har egena barn och jag tror att man hittar lite knep, man kan ju tex. Ha vagnen inne om man inte orkar bära.. Och jag har en bra karl som hjälper mig mycket!! Det värsta är bara att han ligger borta på jobb i två veckor och sen hemma två osv, men det får ju vänta med barn tills han fått jobb hemma.. Jag är bara nyfiken på hur det funkar för er andra :)

Jag tycker att det är klokt att du tänker i de banorna :) Men jag menar, det går ju om man vill! :) Kanske kan du få hjälp av någon anhörig eller så, om det behövs? Vissa bebisar är ju superlätta och sover själva med mera, medan andra är mer krävande och man vet aldrig vilken sort man får :P

Ja det skulle jag få om jag bad om det, men som många andra har jag skitsvårt att be om hjälp (börjar bli lite bättre, jag jobbar på det)… Ja, jag tror det skulle fungera om man vill även om det kommer vara jäkligt tufft i mellan åt.. Man kan ju bara hoppas att man får en lugn bebis :) min stora sysster fick två tjejer med inte ens ett år mellan, den ena föddes i slutet av september och den andra kom året därpå i början av september och båda tjejerna fick kolik (som barnmorska sa att man får aldrig två med kolik) så man kan ju hoppas på att inte får den oturen.. Då behöver man all hjälp man kan få.. Men det kommer nog bli bra… Än vet man ju inte vad som händer :)