Jag har haft olika problem under en längre period. Jag misstänker bl.a. fibro, men frågan är hur jag ska få bli ordentligt utredd… Gått till olika läkare på olika vårdcentraler men känner mig inte tagen på allvar. För att inte bli sedd som hypokondriker har jag lagt mest fokus på olika problem vid olika tillfällen, de problem som just då varit värst. 

Har testats för hypotyreos många gånger men alltid legat inom ramen, om än med lite lågt t4. Inga tpo-antikroppar. Har via min sjukgymnast, som jag gick till när jag hade problem i höfter och axlar, fått remiss till läkare. Som endast, utan att lyssna på mig, beställde reumaprover som jag sedan fick svar på via brev att de var ok, och att jag kunde ta nya om ett halvår igen. Sedan dog den kontakten och jag bytte vc igen. 

Har sökt på kvinnokliniken för mina huggande smärtor (ligamenten?) och mensvärk (som eg inte är kopplad till mensen utan är där nästan jämt) men efter ultraljud konstaterar de att allt ser ok ut och skriver ut medel mot förstoppning… Har för övrigt ibs och vet hur det känns när magen krånglar.

Nu senast sökte jag på min nya vc efter att min sambo tröttnat på att jag sover genom hela kvällarna. Somnar hur lätt som helst och är alltid trött. Vaknar väldigt sällan på nätterna men det känns ändå som att jag sovit fruktansvärt dåligt. Har vid några tillfällen vaknat av kraftig värk i axlar eller knän. Har dagligen värk i benen. Ofta armar och händer också numera. Mjölksyra av minsta lilla, bara tandborstning är tungt. Brännande känsla i fötterna, mest kväll och morgon, kan knappt ha en filt över dem. Skor på under dagtid går däremot bra. Ofta ont i nacke och axlar, har även inklämningssyndrom där. Svullnadskänsla framförallt i händerna. Pirrande/vibrerande känsla i kroppen i samband med värk. Försämrat mående vid lågtryck. Kognitiva problem; dåligt minne, tappar ord, nästan stammar ibland. Ljud- och ljuskänslig. Yr. Tog upp några av dessa punkter hos läkaren, men med fokus på tröttheten och yrseln. Fyllde i ett sånt där depressionstest med där låg jag inom ramen för det "normala". Fick lämna diverse prover som jag nu inväntar svar på. Hennes kommentar om tröttheten: "Det är så vissa perioder i livet"

Frågan är nu… eftersom jag med nästan all säkerhet vet att proverna visar på en kärnfrisk människa, hur går jag vidare? Känner tyvärr inget förtroende för den nya läkaren heller (hon verkade för övrigt väldigt ny som läkare och verkade inte ha så bra rutin..) 

Och vart vänder jag mig ? Har fortfarande inte träffat någon läkare som verkligen lyssnar och förstår. De ser ut som frågetecken, eller går bara på proverna och struntar i hur jag mår. Är det en bra ide att skriva ett brev istället? Jag glömmer/hinner inte/utelämnar mycket av mina symtom vid de snabba besöken..

Vet att det i princip bara finns en läkare i den här staden som är duktig på smärta, men han tar inte in fler då han är på väg att sluta. Hans patienter känner oro för var de ska vända sig nu. Hur ska då jag som är odiagnostiserad kunna få hjälp? Jaga läkare på vc känns hopplöst. Och jag har dessutom svårt att stå på mig… Tänker att jag känner efter för mycket, eller inbillar mig, eller att det bara är psykiskt. Jag jobbar heltid men känner inte att jag orkar. Helgen går åt till att vila vila vila. Orkar knappt med min familj och än mindre sysslorna hemma längre. Men vågar inte visa mig svag på jobbet, då jag är timanställd och får förlängt en månad i taget just nu… Är dock hemma idag för jag kände att kroppen bara skrek åt mig att lyssna…

Nu hoppas jag nån orkar "lyssna" på mitt långa och röriga inlägg och har något bra tips… :)