Ny här
Hej alla!
Idag var jag (igen) för att öka mina värkmediciner. Har haft det jobbigt i flera år med smärta men dom senaste månaderna ha värken eskalerat och nu har jag ont överallt. Som om inte det vore nog har jag andra symptom som ingen vet varför, som tex domningat, svullnader, yrsel m.m.
men nog om det. Så för en tillfällighet så snubblade jag över en artikel på nätet om fiberomylangi härromdan så idag frågade jag min läkare om det. Han kollade mina triggpunkter(?) och där ömmade jag på 14 av 18. Han skickade en remiss till Smärtcentra i Gbg (Angered) och gav mig en brorsyr om fibromylangi
Här sitter jag ju med 100 frågetecken och kännslor. Vadå inte går att bota? Lära sig leva med smärtor, hur då? Ska det helvetet jag gått igenom dom senaste 6 månaderna fortsätta?
Ska jag gråta, vara glad om dom äntligen kan hitta varför jag har så ont?
en kompis svarde när jag berättade om detta "de är ju bra då om du får hjälp", sen sa hon senare i ett sms; "men vi kan byta. du får tabletter som lindrar" hon är gravid
ja, det går att lindra med tabletter. men det kommer ju inte att försvinna?!
Känner både lättnad och sorg över detta.. jag är 24 år, och har ont hela tiden :(
alla dagar som kom och gick, inte visste jag att det var livet
Hej och välkommen hit.
Sorg och lättnad nämnde du. Precis så kände jag också när jag fick min diagnos av en smärtläkare. I o f var jag redan sjukskriven och var med i en rehabgrupp genom FK, men hade inte velat ta in diagnosen fibromyalgi i min hjärna.
Har du tur kan du kanske bli betydligt bättre vad gäller smärtorna, med hjälp av mediciner och andra behandlingar. Men ge inte upp! Tillåt dig att gråta och förbanna sjukdomen, man blir arg och ledsen över att få diagos, vilken sjukdom det än är.
Skriv av dig, det hjälper en del.
Få diagnosen fibromyalgi är ett skit. Men samtidigt blir man tacksam att det faktiskt var en sjukdom. Man får lära sig leva med smärtan. Hur otroligt det än låter. Jag är 30 år & haft en diagnos i ca 9 år med haft ont halva mitt liv. jag har även Bechterews. enkelt förklarat att skelettet växer ihop.
Jag äter just nu panodil 1g, orudis retard för inflammationer & morfin. Promenader är ett måste för mig. Hur ont & plågsamt det än gör just då mår jag bättre i slutändan.
Omgivningens reaktioner är värst. Om det inte syns så finns det inte. Det hjälper inte att försöka förklara. De fattar inte. De fattar inte hur det är att ligga sömnlös av smärta. Ha en sån smärta så man skakar & tårarna rinner. Att inte kunna göra det man vill. Att händerna slutar fungera. Många gånger har min 6åring fått plocka upp matvaror på bandet för mina händer vägrar.
Det går att leva med fibro. men man kommer i svackor. Men med planering & envishet går det.
Jag ska faktiskt starta eget om några månader. Äntligen får jag jobba med mina älskade hundar
…………………………………..
Sajtvärd sällskapskaniner och häst och ridsport(Rexkanin inaktiv)Medarbetare fibromyalgi och diabetes
Driver Djurflockens hunddagis och Djurflockens kaninomplacering
Starta ny diskussion
