Äntligen en diagnos på papper! Det var bara bra känslor. Efter många års springande hos läkare som inte kunde skriva annat än smärta på intygen så det skönt att kunna knäppa ag på näsan och bevisa att jag faktiskt har ont. Då fick man istället höra att andra med fibro minsann jobbar. Det är skönt att slippa bråka med ag och fk mer nu. Nu får jag istället hävda mig nästan varje dag hemma när jag inte gjort eller gör det som jag förväntas göra med hushållssysslor.

#1 Jag tog med mig min pojkvän till psykologen. Det hjälpte en hel del. Dels kändes det bara skönt att nån annan förklarade för honom om fibro. Lite som ett kvitto på det jag har sagt hela tiden men denna gång kom det från en proffesionell person som var väl insatt i ämnet. Nu när jag kommer in i mina skov så är det inga onödiga bråk över att jag inte har städat min vecka eller inte har nån ork över att sticka iväg och storhandla m.m Dock är det fortfarande lite känsligt när jag ställer in planer med hans vänner för då känner han att han måste förklara varför jag inte har nån ork. Jag har dock slutat känna dåligt samvete för att jag inte alltid orkar följa med på alla möjliga saker. Han får åka själv helt enkelt så är det bara! Har turen i oturen att flera av hans vänner känner till reumatisk värk och fibro sen finns det även dom som säger sånt som - jag har också ont i ryggen och känner mig trött men jag dyker ändå upp när det är träffar, alltså helt oförstående!! Dom har jag tagit avstånd ifrån!

Här är det så att om det inte syns så finns det inte. Typ. Tänkte på det imorse.. undrar hur det känns att vara helt smärtfri en dag? Jag är så van att ha ont någonstans.. Jag lägger mig och vilar musklerna när jag har ansträngt mig men jag kan ju inte tjata om det helatiden, var jag har ont. Har förklarat att jag behöver en vila på dagen för att orka med. Tyvärr är det många som bara räknar arbete som sysselsättning. Det man gör hemma räknas inte riktigt. Man Tvättar ju bara, plockar, bäddar rent osv.. :)