Var på allergitest förra veckan för att jag har blivit mer och mer känslig, framförallt mot gräspollen, folk som överparfymerar och rök. Visade sig att jag inte alls är allergisk mot någonting än har sån här don't överkänslighet. Fick förklaringen ungefär att min kropp överreagerar på dofter och mer eller mindre tror att jag är allergisk så den "varnar" och reagerar på samma sätt, kliande ögon, rinnande näsa och astmaliknande symptom i halsen. Mot som sagt, främst ovanstående men även mycket annat. Det roligaste i kråksången är ju att allergimedicin inte funkar! Och när det gäller parfymerade krämer, tvättmedel odyl så kliar ju hela kroppen, även nu när jag kör helt oparfymerat! (Fast det blir lite bättre) Grr. Pratade iallafall med mamma om min nya diagnos och det första hon sa var att "Ja varför skulle du ha nåt vanligt som man kan göra nåt åt?!" och sen kom vi in på att det känns ju nästan som att fibro och det här hänger ihop? Kroppen överreagerar och är överkänslig mot allt, dofter, beröring, ansträngning etc. Någon annan som har tänkt i liknande banor? Sen lite OT, någon annan som känner att det här med osynlig sjukdom kan vara både skönt och irriterande. Ilandsproblem kanske, men var så fullt på spårvagnarna idag när jag skulle hem från skolan kl 4 så jag fick inte sittplats. Klarade 4 hållplatser sen var jag tvungen att gå av och vänta på nästa vagn med sittplats, kom väl en två tre vagnar jag inte kunde ta. För jag som ung och fräsch 24 åring kan ju inte be någon resa sig för mig! Även om hela kroppen skriker. Sitta ute i regnet och blåsten var väl ingen hit heller men bättre än att försöka hålla balansen på en fullproppad spårvagn! Rant over! ;)