Jag mår bättre idag. Skönt att jag fick andra tabletter för blodtrycket. . Men nu känner jag mig som en gammal kärring.. Kikade in på en FB-sida för fibrisar och läser om dom som har värk och det ens och det andra, men som fixar att cykla flera km dagligen, jogga eller ta milslånga promenader fastän de jobbar också. Tänk vad olika vi är vad gäller smärta! Jag har inte cyklat på över två år, sist jag gjorde det så var jag så gott som sängliggande i en vecka.. Folk klarar sig utan smärtstillande och en annan måste ha något dygnet runt. Folk jobbar för att de inte orkar eller vill gå hemma. Det vill inte jag heller men jag kan inte jobba. Nej det var deprimerande läsning för mig. Skulle inte ha läst där :) Börjat bli trött nu, har sovit dåligt och varit vaken sedan kl 4.. Ska nog försöka sova en stund tror jag.

#1 skönt för de som klarar det, (undertecknade exempelvis) men det är ju inte alla som klarar av det. Och det är faktisk okej att inte klara! Klanka inte ner på dig själv för att du inte klarar det även om du vill. Se på det såhär: Så länge viljan att orka finns (även om inte kraften och orken finns) så betyr det att du har inte gett upp! :) Right?

Jepp. Jag är inte deppig eller så, det är bara funderingar över hur olika det här med fibromyalgi påverkar oss. Jag är inte liggande hela dagarna utan har skrud når som behöver göras. I min takt. Med fyra vuxna i huset så har jag alltid tvätt, diskplock mm. Det enda (men ändå så viktigt) jag inte hinner eller kan, är att umgås med andra människor. Får ta det när ungen har flyttat ut, då får jag mindre jobb hemma :)

Om någon känner att de är nyfikna på hur jag känner o har det så kika in på min blogg  Fibromyalgi sett ur min synvinkel.

http://mamanjie.wordpress.com/2013/09/17/fibromyalgi/