det beror ju på hur svår fibromyalgi man har skulle jag vilja säga. jag anser jag har lindrig fibro, och jag har dagar där jag inte har ont. I början var det långa perioder utan smärta, men sen har det blivit kortare perioder på kanske nån dag i bland. Sen är ju frågan vad jag nu betecknar som "inte ont" mot vad jag betecknade som "inte ont" för 20 år sen, om det är lika. Förmodligen inte :)

Tack Rita för svar. Jag håller med om att man "vänjer" sig och ändrar sina referensramar eller vad man ska säga. Känner mig lite modlös just nu för jag känner att jag blir avfärdad och jag får känslan av att bli betraktad som hypokondriker. En diagnos är inte livsviktig, men när perioderna med smärta kommer känns det bara hopplöst. Det går en del Ipren här… Just nu värker ryggen mellan skulderbladen, underarmarna, fingrarna och knäna och tröttheten är brutal. Förra veckan kände jag ingenting. När jag tog upp det med min läkare sa hon att jag bara får gilla läget och tänka positivt. Det kommer man långt på men ibland orkar man inte.

Fast jag skulle faktisk säga mot dig lite nu. En diagnos är jätteviktig! Just för att en diagnos hjälper en själv att förstå vad som händer och till viss del varför med. Det är inte så lätt att kunde leva med vad kroppen hittar på när man hela tiden undrar varför och om det kanske egentligen är så att alla andra har rätt när dom tycker en själv är gnällig över småsaker eller även rakt av hittar på eller innbillar sig. 

Visst att det är så med fibro att man till stor del får "gilla läget" och det hjälper heller ingenting alls att tänka negativt så läkarn är ju litegrann inne på något, men du skall fortfarande tas på allvar som pasient lika förbannat. 

Om du värker mellan skulderbladen kan det vara du sitter fel och får spänningar, eller fibroverk som redan finns förvärras. En terapeut kan lära dig hur du skall sitta för att inte felbelasta. Vi fibrisar är ju mycket mer sensitiva för fel belastning…

Tack. Nu fick jag lite att fundera på. 😘

Håller med Rita-S om att en diagnos gör stor skillnad. Man blir inte smärtfri eller kan få en medicin som botar. Men man kan Få en förklaring till vad som pågår i ens kropp, Det gör det lättare att förhålla sig till sin sjukdom.

Dessutom kan man med diagnosens hjälp söka på nätet efter tips och trix som hjälpt andra. När man vet exakt vad det är som felar med en.

Jag fick min diagnos precis, efter att ha misstänkt länge att jag har fibromyalgi. Men en egen diagnos, misstankar, är inte det samma som att doktorn utreder och skalar bort ev andra möjligheter.

Just nu känner jag ett lugn som jag inte känt på länge, jag slipper att fundera om min återkommande huvudvärk och bihåleproblem beror på cancer eller en stroke som är på gång! Om tröttheten beror på dåliga blodvärden etc etc Eller om jag håller på att bli dement när jag inte minns ord, eller vad jag håll på att berätta….helt plötsligt.

Det blir liksom lättare att gilla läget om man vet vad det beror på 🌺 Så ser jag på det.

Tack Ians. Jag känner så väl igen mig i det du skriver…

Jag har precis börjat dokumentera mina dagar. Jag glömmer bort efter hand hur det är. Då har jag lite att visa när/om jag väl kommer till doktorn. Då behöver jag inte själv tvivla på om jag överdriver eller inbillar mig.

Idag är ingen bra dag. Vill dra täcket över huvudet och vakna någon annan gång.