Uuuhm

"jag borde inte slänga den, jag kommer säkert få användning för den.. visst det har gått 4 år utan att jag äns tänkt på den men……."

*harkla* Jo den där mantran har jag haft några gonger..

*räcker upp handen*

Jag är helt hopplös på att slänga. Dessutom är min sambo likadan, två ekorrar som bor ihop *suck* Båda har bott i hus innan så ni kan ju tänka er. Vi har extra förråd för att få plats med alla saker. Å ändå har vi varit iväg några vändor till tippen och slängt. Jag har också skänkt en himla massa säckar med kläder å ändå har jag en massa kvar som borde iväg

Jag kan samla på mig men sen får jag städmani o då ska det slängas. O hittills har jag inte ångrat nåt jag slängt.

.. …. hello… är mitt uppe i det .. jobbigt så det förslår men ack vad skönt att verkligen ta sig i kragen och skicka iväg allt skrot.. är en som också tänker… kan vara bra ha till…. eller kan göra det här av det men inte gör det. suck.. men nu håller jag på att hiva ut massor och det är befriande vill jag lova. Saker tynger ner en för de tar ju mycke energi och tid med att hålla iordning på dem, tid som man kan ägna till mycke roligare saker.

jag kan absolit inte slänga saker.det kan ju vara bra att ha nångång.man kan ju alltid lura sig själv….samma med kläder.man kan ju gå ner i vikt och ha då!ahahaha

#5

Åh så mycke bättre mitt samvete mår när jag nu vet att jag inte e ensam.

6# hahah visst är man dum egentligen.men för engång skull så sparade jag ett par byxor som jag nu kan ha pga att jag gått ner massor i vikt!

Grattis. Har oxå tänkt så, men har gett upp, gav bort att som var för litet till vänner istället. Kläder går bra att göra sig av med,men det e värre med prylar. Det kan ju komma till användning, eller hur????

Eller så kan man låna ut grejer. Det är vi duktiga på i min familj. Vi lånar gardiner o möbler o annat som kan komma till användning.

Ingen dum idé, hoppas att både jag o dom glömmer bort det bara, så man slipper att få tebax det

Fast ibland kan man vilja ha tillbaks det.  Min ena syster lånade min sekretär några år. Sen skulle de möblera om o i samma veva bytte jag till bärbar dator o ville bli av med databordet så då tog jag hem sekretären igen.
Fast vissa saker vill man ju inte ha tillbaka…

man kanske skulle ursäkta med att "jag samlar till mitt framtidiga barn behöver när h*n flytter själv" ?