Den stressen kan absolut sätta sig på din sömn. Jag är sån. Är det mkt stress/ oro/ något som hänt så blir jag orolig på nätterna. Beter sig denna person likadant mot alla?

Hon gav sej på den ena SSK:n förra veckan. Hon stegrade sej i röst och kroppsspråket talade tydligt att hon vart skitsur. 
Man gör inte så. 

Hon försöker mest med mej. 
Idag förstod hon nog att jag hade jättemycket på labbet. Då kom hon in och sa att jag skulle komma ut i receptionen och vila en stund. Så har hon sagt innan och när jag kommit ut dit så kommenderar hon mej till att ta luckan i receptionen!!! 
Men inte idag. Då fick jag verkligen sitta och vila mina minuter som jag så väl behövde. 
Tror att det var för att den ena SSK:n vart sjuk idag. För på nåt sätt verkar hon vilja visa sej på "styva linan". Vill gärna vara medelpunkten och prata och överrösta andra. Jag får ofta inte en syl i vädret. 

Så trött på detta.

Det låter jättejobbigt! Går det att prata med henne och berätta hur du känner. Om inte är det nog bra idé att låta chefen göra det. Viktigt att överenskommelsen ni har skrivit vid anställning med lönebidrag följs (det är för anpassningarna de får bidrag) så att du inte riskerar att försämras. Ta hand om dig! ❤

Tack Flyingfaun.

Anpassning ska vi inte bara prata om. Jag har inte ens fått ett litet dator/skrivbord inne på labbet. Har datorn på bänken och det är absolut inte rätt höjd. 
Jag ska heller inte jobba över. Men jag har skrapat ihop 12 timmar på 3 månader. Kan tyckas vara lite men det är mycket för mej som blir sämre över tid. 
Ska ha möte med AF OM arbetsgivaren bara kunde svara på mailet om det. 
Det är lätt för de att dra in bidrag på detta och sen strunta i att följa anpassningar som ska göras. Men det kommer fram nu vid mötet. 

Jag har sagt till henne att inte hålla på och stressa mej. Jag säger nej till henne när jag inte kan göra de saker hon kommenderar. 
Själva hennes attityd och uppsyn kan göra en skogstokig. Tror hon har mycket dålig självkänsla och lite avis för att jag kan allt det jag kan inom provtagning. Men vadå…jag kan inte hennes grejer. 
Tycker att man kan bete sej snällt emot sina arbetskamrater. Hon kanske inte gillar mej men man kan ändå visa respekt. 

Och jag är försämrad. Yrsel, trötthet och mer ont. Feber och varm över hela kroppen och även lite förhöjt blodtryck nu.

Hoppas att mötet snart blir av så att ni kan prata! Hoppas att det går bra och att du mår bättre. Kram!❤

Flyingfaun. 

Jo vi har haft personalmötet. Gick bra men tog lång tid. 
Sekreteraren har blivit bättre. Hon har väl fattat att jag har annat att göra än att följa hennes kommenderingar. 
Får se hur länge detta håller. 

Nu är det annat att reta upp sej på. Af har försökt att få tag i min arbetsgivare för att boka ett uppföljningsmöte. Han svarar inte. Jag har sagt till honom personligen och även mailat honom om detta. Men inget händer. 
Så hon på AF tycker nu att detta är förskräckligt. Och de kan ta bort lönebidraget för honom. 
Vad är det med folk???

Eländet fortsätter!

Vissa dagar är jättebra då hon håller sej lugn. Sekreteraren alltså. 
Men igår vart rent ut sagt för jäkligt. 
Hon ändrade en tid på en patient som jag hade bokat för hälsokontroll (fastän att det var den tiden hon sa att jag kunde boka honom på). Hon bytte till och med läkare vilket patienten säkert inte gillar då han kommer eftersom han har en fast läkare. 
Hon ifrågasätter vilka prover jag tagit och till vilka de var. 
Det känns som om hon omyndigförklarar en då hon alltid ska ändra på det man gjort eller lägger sej i när jag ska ta prover eller inte. 
Hon har inte ett dugg med det att göra. 
Svårt att förklara här men hela hennes attityd och kroppspråk visar att vi ska lyda henne. 

Vi har en ny SSK som börjat hos oss och hon tycker med att denna sekreterare är hemsk. Så jag pratade med henne igår om detta och jag mailade även chefen. 

Idag känner jag att jag knappt vill gå till jobbet pga henne. Har ångest inför hur hon ska styra och ställa idag. 
Tycker hennes beteende är otäckt då hon kan vända på fem röda. 
Verkar som om hon vill ha ner en till att bli arg och ledsen och sen frågor hon en hur man mår.

Glöm inte att de som håller på så mår fruktansvärt dåligt själva. Självförtroendet i botten och ingen självkänsla. Precis som alla mobbare måste de trycka ner andra för att må bättre själva. De behöver hjälp. Att folk blir irriterade ser de som att de lyckats. Hon är säkert väldigt ensam innerst inne.

Jo jag vet flocken, att hon mår dåligt. Jag försöker vara snäll emot henne men när jag blir behandlad på detta sätt så accpterar jag det inte. 
Jag har satt ner foten och har fått befogenhet av chefen att säga till henne på skarpen att lägga av. 
Hennes humör svänger så det är rent av otäckt. 
Tycker synd om henne egentligen men ingen av oss andra förtjänar att bli behandlade på detta viset.

Eländet fortsatte igår så min energi tog slut helt och hållet. 
Igår fick jag verkligt bevis för att hon försöker försvåra mitt arbete. 
Svårt att förklara men jag sa till henne att fixa en grej så jag slapp och springa fram och tillbaka och att patienterna skulle slippa få vänta. Men gör hon det jag bad henne om? Näää………!!! 
Jag fick springa fram och tillbaka 4-5 ggr och be om det jag ville att hon skulle fixa. Och varje gång låssades hon vara upptagen och sa myndigt: Nu får du lugna ner dej. 
öhhhhh?
Hon registrerade heller inte dessa i kassan och beställde även ett prov helt fel. 
Detta fick jag sedan fixa till.
Jag har ändå sagt till henne om just dessa proverna att man måste vara noga med vem man lägger de på och vilka som ska ha svaret. Men jag har alltid fått svaret av henne att det är minsan inte hon som gjort det. 
Fick se själv igår att det är hon som gör fel men erkänner det inte. 
Hon kunde gott sagt att det var hon och att hon gjorde fel. Då hade jag inte blivit förbannad. Men när jag såg att hon gjorde fel och sen säger att det inte var hon….suck…
Snart är det slut på eländet. Hon slutar hos oss 11/5. Den dagen ska jag fira.

Mår hon så dåligt själv så hon måste ta ut det på sina arbetskamrater och försöka förstöra våra arbeten, så tycker jag hon ska sjukskriva sej. 
Sånt accepterar inte jag. 
Jag har ändå försökt att prata med henne och jag har frågat hur hon mår.  Men nu är det nog.