Annons:
Etikettprathörnan
Läst 1138 ggr
michellemimmi
8/20/16, 10:44 AM

Yrsel och gnäll

Jag har varit yr i en vecka nu till och från. Slår till extremt ibland, och ibland lite lättare. Misstänker dels att jag är spänd i nacken… 

Har fått ett nytt jobb som elevassistent på en waldorfskola för speciella barn, underbara ungar <3 Så jag förväntade mig liksom att det här skulle lägga av lite nu… Jobbade på Scania innan (Idiotiskt va? Spenderade tre år där med sjukskrivningar och gu vet vad  innan jag förstod att jag hade fibro!)
Under semestern som jag haft i tre veckor lade sig symptomen rätt bra. Mådde faktiskt BRA mestadels. Helt fantastiskt. Trodde att jag skulle må bra nu med, men icke sa kroppen?
Kanske är såhär för att det är så mycket nytt iofs.. Det är så otroligt mycket som kan få mitt mående att balla ur!! Har dessutom ätit sämre än på länge, mycket gott och godis.. Och det är ju inte världens smartaste heller… 

Blir trött på att man aldrig ska få må bra och vara lycklig!! Jag har världens underbaraste sambo, världens underbaraste jobb på 65% !! Och jag är lycklig. Och ÄNDÅ så ska fibron jäklas. 
Tänk om man kunde få låna någon annans kropp för en månad… Och bara göra vad man vill utan att få skit för det efteråt. Riktig semester <3

Hjärta/Mimmi

Annons:
michellemimmi
8/20/16, 10:50 AM
#1

.. Och den här eviga svagheten.. Mina handleder/händer klarar knappt av att öppna burkar längre! Det har gått fort. När jag träffade min sambo för ca 3 år sedan var det alltid jag som fick öppna krångelburkar. Men jag kan inte längre.. Och det gör mig så satans ledsen att se hur man faller sönder..

Igår på jobbet skulle jag få igång diskmaskinen, på vattenkranen fanns ett sånt där reglage till vattnet. Jag försökte snurra på den, och enligt mig så satt den fast. Så vi började leta annat. Till slut bad jag en kollega att prova att snurra på det där reglaget, för säkerhets skull. Självklart satt det inte fast… 
Men känner sig så urbota klantig och dum ibland. Pinsamt!! Har även fått be en kollega att öppna min kopp med smoothie i då jag inte kunde vrida upp det locket heller.. Hon fick med lätthet upp det och kollade konstigt på mig… 

.. Och det här med "Hehe… Jag har fibro.. Ehurm…" Är det inte många som förstår och kan relatera till heller. Vill ju inte gå in på det nya jobbet klassad som handikappad heller!!

Hjärta/Mimmi

Aleya
8/20/16, 11:09 AM
#2

Tråkigt med evig smärta och känna sig som ett ham då man inte ens klarar lätta uppgifter. Ett tips med krångliga burkar som det är vakuum i är att du tar en kniv vid nedre kanten av locket och gärna vid en av skårorna som finns vid locket och sedan bara bänder lite försiktigt. Då går det lättare att öppna burken. (Kanske ett bra att ha knep) Och lägg bara sedan handen på och vrid lite lätt så ska det gå som smort. ☺ Jag kan säga att det tog två år för mig på jobbet att säga att jag var kroniskt sjuk och hade smärtproblem. Så jag förstår verkligen att du känner att du inte vill bli stämplad så tidigt på jobbet. Jag kan ärligt säga att jag är mer förvånad då jag inte har ont än när jag har ont. Man är bra mysko ibland. Men annars om du tycker att det är jobbigt med burkar och så så finns det fina hjälpmedel att köpa på speciella hjälpmedelsaffärer eller på nätet. Man ska inte göra saker krångligare än vad dom kan vara om någon på jobbet skulle undra. 😉

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

michellemimmi
8/20/16, 11:55 AM
#3

#2 Jag brukar köra knivtricket ;) Och hjälpmedel känns så pensionär:igt.. Jag är 27 år gammal, jag ska inte behöva ha massa hjälpmedel och grejer för att öppna en jäkla burk!! Men det kanske är smidigt att ha ändå.. 
Finns ju någon ny variant av lock också! Tror att jag köpte Felix rödbetor som hade ett sånt lock.. Som snurrar och öppnar sig jättelätt.. Svårt att förklara, men glad blev jag ;)

Jag skickade faktiskt ett meddelande till alla assistenter och läraren i klassen som jag jobbar i.. Skickade länken till fibromyalgiförbundets symptomlista. Så får dom göra vad dom vill med det..

Det där med att inte ha ont eller domningar… 
Jag har kommit på mig själv med att få lättare panik när jag inte "känner" min kropp. Helsjukt. Det ska liksom pirra, domna, bubbla eller göra ont i någon kroppsdel jämt. Annars är det något fel. :P 

Jag fick reda på sent i våras att jag hade fibromyalgi, så jag är inte så van vid att förklara min sjukdom för folk heller.. 
Har under flera år innan bara varit sjuklig och "ont:ig"hela tiden.. Med de märkligaste symptomen. Var övertygad om att jag var döende i någon märklig sjukdom ett tag. Lite småläskigt och deprimerande var det. Mycket lättare nu när man vet vad det är, men samtidigt deprimerade när man känner hur kroppen bit för bit ger upp mer och mer..

Hjärta/Mimmi

Aleya
8/20/16, 12:06 PM
#4

#3 ja men knivtricket är det bästa tricket. ☺ Jag har ännu inte själv ägt en sådan burk. Men jag har sett en och dom var smarta. ☺ Modigt av dig att säga det. Jag var för stolt för att säga något om min sjukdom. Jag ville inte att folk skulle se ner på mig. Men sen blev jag sämre och sprang till doktorn stup i kvarten. Så kände då att jag är tvungen så att folk inte tror att jag är döende eller dylikt. Jo jag känner väl igen känslan. När man inte orkar det man orkade med tidigare. Det är hemskt att man måste kuva sig för dessa smärtor. Men jag hoppas att du kan få något som hjälper dig. Själv prövar jag tryptizol mot mina nervsmärtor. Än kan jag inte tycka att det är en skillnad. Men vi får väl se. Vila nu upp dig i helgen och skäm bort dig lite. ☺

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Zadeira
8/20/16, 12:10 PM
#5

Det där med att hjälpmedel känns pensionärigt kan jag relatera till, men efter ett tag inser man att det spelar liksom ingen roll för det är så skönt att kunna göra saker igen tack vare nåt så enkelt som ett hjälpmedel. Skit samma liksom, min kropp är sjuk och begränsad och jag tar hellre till ett hjälpmedel än ber någon alltid öppna mina burkar. Med hjälpmedel kan man vara mer självständigt igen, så för mig är det lätt värt det oavsett att jag bara är 28 och inte "borde" behöva sånt. Är man sjuk kan man liksom inte hålla på den där stoltheten att "jag ska inte behöva". Tror det handlar om att acceptera sin sjukdom och göra det bästa av det, inte fören då accepterar man också att det inte är fel att ta till all hjälp som går.

Jag förstår att sjukdomen är ny för dig och att det är svårt, men jag tror tyvärr att du måste acceptera att du har den och att du faktiskt till viss del är handikappad/begränsad. Sjukdomen ser olika ut för alla, men man lär sig hur man själv funkar. Allt blir mycket lättare om och när man inser vilka begränsningar man har och faktiskt accepterar att allt inte funkar som man vill längre, och accepterar hjälp från andra. 

Jättebra att du skickat länken om fibro till de du har kring dig som kan behöva veta om det!

michellemimmi
8/20/16, 12:22 PM
#6

#4
Det enda jag har testat som hjälpte mot fibromyalgi (som jag inte ens visste innan skulle hjälpa) var Fluoxetin, ett antidepp piller. 
Började med det för att orka jobba på Scania, för jag mådde verkligen skit på alla sätt och vis. Och arbetets karaktär gjorde inte riktigt saken bättre heller. Så när jag började gråta på jobbet kände jag att "Nu ger jag upp". Och så började jag knapra antidepp. 
Helt ärligt så märkte jag inget medan jag tog pillrena. Jag var ganska numb för det mesta. Hunden dog, mormor dog, jag var likgiltig. Självklart var det synd, men jag som brukar gråta under skolavslutningar och när jag ser söta små barn som är snälla mot varandra i sandlådan, etc etc, var bara likgiltig och fällde någon tår för att jag kände mig tvungen, sen var det bra så.
Sen fick jag äntligen mitt nya jobb, slutade med piller, och då kände jag hur smärtorna och det nattliga somnandet av kroppsdelar samt allt annat sakta kom tillbaka… Då började jag googla på Fluoxetin, och tydligen har det en icke bevisad effekt mot fibro! Synd att jag inte förstod det under tiden som jag tog dom :P
Själv tycker jag inte att det är värt att leva i en bubbla. Jag lever hellre med ont och är mig själv. Men för de som ändå tar antidepp och trivs med det, prova Fluoxetin!
Nu vet jag inte om du gör det Aleya, men jag kom och tänka på det ändå när du nämnde medicinering. :) 

Jag tror man får släppa på stoltheten ibland, men det tar emot. Något så förjäkligt! 
Man får kanske vara glad för det man orkar, istället för att vara ledsen för det man inte orkar, men det är svååårt, så svåårt…

Hjärta/Mimmi

Annons:
michellemimmi
8/20/16, 12:29 PM
#7

#5 
Jaa, man kanske ska ta till hjälpmedel.. Ju mer man använder sig av det, desto mer vardag blir det ju att använda. Men jag är så envis :/ Men jag får nog släppa på det. 

Jag har gått en mmr-behandling/kurs som handlade om att acceptera bland annat.. Men jag vet inte om jag är där ännu. Jag har nog precis bara förstått. Och det är väl ett steg på vägen..?
Först tänkte jag bara att "Haha nej. Ofta jag har det där? Nee, inte riktigt va. Stackars er som har det, det verkar vara en helt störd och skitjobbig sjukdom". 
Men jo, jag har också den störda och skitjobbiga sjukdomen. Så långt kan jag sträcka mig, men att acceptera den? Nja, ibland tror jag att jag gör det. Men det visar sig strax att jag inte alls gör det… 

Tack för stödet ang fibrolänken. För det känns jobbigt, riktigt jobbigt att ha skickat den…

Hjärta/Mimmi

Aleya
8/20/16, 12:46 PM
#8

#6 tryptizol är också antidepp. Men det enda jag får är torr mun. Men jag har testat antidepp för min endometrios innan. Men av saroten blev jag självmordsbenägen, och knäpp. Så minns jag att jag tagit tryptizol för smärta innan och det funkade. Men just nu verkar det inte ta på bäckenet alls. Där det ska. Men jag får troligen byta. För denna sommaren har jag börjat med en ny behandling men den funkar inte som den borde. Så har under nästan hela sommaren kräkts av smärta och mått skit. Så ja, varken fibro eller endometrios önskar jag någon. Det är ett helvete att leva med.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

michellemimmi
8/20/16, 1:05 PM
#9

#8 Åh vad tråkigt.. Jag hoppas verkligen att du hittar något som funkar som det ska :/  Det verkar vara så jäkla svårt i den där läkemedelsdjungeln. Jag verkar bara ha haft ren tur som prickade "rätt" direkt märker jag när jag läser många andra skräckberättelser :/ Då var min "bubbla" nog rätt bekväm om man jämför.. 
Har du provar Fluoxetin?

Hjärta/Mimmi

Aleya
8/20/16, 1:13 PM
#10

#9 ja jag har ju sprutor nu för att vara i klimakteriet. Men jag blöder ändå och får ont. Ne jag har inte testat det. Men tror jag ska testa pregabalin sen. Det är det som står på tur. Om magen klarar det. Sen får vi se vad det finns för saker.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Ankan76
8/20/16, 2:07 PM
#11

Men herregud,Aleya! Endometrios också! Du har mitt fulla medlidande! Helt plötsligt är det inte så synd om mig längre…❤️

Aleya
8/20/16, 2:17 PM
#12

#11 ne jag tror inte att jag har fibro. Vad jag vet. Men har konstant ont i kroppen fast jag inte borde. Och läkarna jag träffat kan inte fatta det. Särskilt i bäckenet. Men det kanske är endometrios som bara jäklas. Jag har som aldrig haft så ont som jag har nu. Jag vet inte om alla nerver har gått och fått nå spatt. Men likt tusan har jag daglig smärta som får mig att vilja amputera hela underdelen om det gick. 😐 Och jag orkar inte besöka fler läkare då dom bara att de mesta jag kommer med är bara svammel.(sen visar det sig att det faktiskt beror på nått om flera år) Så vi får väl se om dom i framtiden hittar nått annat spännande på mig i framtiden. Men jag hoppas inte att jag har fibro. Men då skulle jag nog ha ont i hela kroppen känner jag.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Upp till toppen
Annons: