Annons:
Etikettfibromyalgi
Läst 819 ggr
idioteque
2016-01-31 02:44

Diagnos

hej allihop! jag blev diagnosticerad så sent som i onsdags. detta har väckt mkt känslor men allra helst har smärtan vart vedervärdig. det var som om när diagnosen sattes att allt det här "hålla-ihop-så-ingen-ska-märka" bara släppte. som en urladdning. hur var det för er när ni fick diagnos?

Annons:
Zadeira
2016-01-31 15:29
#1

Gjorde du inte nån form av undersökning när diagnosen sattes? Jag var på heldagsutredning där man träffa läkare som gjorde alla normala läkarprover, sjukgymnast som klämde, böjde och petade och e psykolog. De berättade just att när den där utredningen gjordes kunde det utlösa massa fibrovärk just eftersom de hade i princip utsatt kroppen för allt som gör ont för att se.

Jag känner inte igen det där med urladdning men det var för att jag redan visste det. Jag har haft fibro-symtom i över 15 år så jag var övertygad. Men jag förstår att det kan upplevs precis som du beskriver när man får sin diagnos! Att det blir en slags lättnad som gör att man äntligen kan slappna av, och när man gör det så blir kroppen också mycket tydligare och mer smärtsam.

Grattis kanske man får säga, även om det låter fel att gratulera en kronisk smärtdiagnos. Men grattis till att äntligen ha fått vetskap och klarhet i ditt mående!

idioteque
2016-01-31 15:51
#2

jo jag var ju beredd på det, då läkaren på vc i princip dignosticerade mig med fibro. det var JAG som skickade en egenremiss till en specialist för jag ville va säker. men det var inte så grundligt som för dig, men ja jag blev klämd o känd på o massa grejer, var inne hos läkaren jättelänge. tänkte be vc om journalkopior så jag ser svart på vitt vad det står för mitt minne är så himla dåligt. men däremot var jag inte beredd på att diagnosen skulle sättas DÅ, jag förväntade mig en utredning liksom, men hon tyckte inte det behövdes då jag fattade det som jag regerade på alla punkter, o massa andra såna där "typiska" fibrogrejer. jag känner mig nedslagen o lättad på samma gång. nu vet jag att jag kan anpassa vardagen efter MIG i stället för att överanstränga mig för att klara det alla andra klarar. men det vart som jag sa som en urladdning, jag har haft ont så många år men alltid fått höra att du som är så ung (24 år) du har säkert bara sovit konstigt eller nåt. vet inte om det är möjligt men man kan ju stänga in jobbiga känslor som ångest o sorg. lite så känns det som jag gjort med min smärta. o varje gång jag vart tvungen att gå hem från en fest eller liknande pga smärta har jag skämts. nu känner jag att FAN jag behöver inte skämmas. jag har inte sovit konstigt, jag överdriver inte, jag är inte bara otränad. så ja, en stor lättnad att som du säger få klarhet i mitt mående. sen är det ju en stor sorg i att veta att det här försvinner inte. hoppas bara jag kan hitta en medicin som funkar bra!

Upp till toppen
Annons: