Annons:
Etikettövrigt-smärta
Läst 1447 ggr
tlover
2016-01-28 21:58

Blev du mycket hjälpt av diagnos?

Nu har jag ju inte fibro (har ont i lederna inte i musklerna förutom i ryggen där har jag också ont i musklerna) men jag funderar på att kontakta läkare för att ta reda på vad jag har.

Läkarna har ju däremot bestämt sig för att jag är hypokondrisk eller liknande och det märks väldigt tydligt att dom inte tror mig, vilket är oerhört jobbigt så jag undviker läkare i största möjliga mån.

Därför undrar jag om du som fått smärtdiagnos (vilken den än är) blev mycket hjälpt av att få diagnos eller inte. För att se om det skulle vara värt det.

Värktabletter hjälper knappt för mig så argumentet att jag skulle kunna få ut medicin är inte så tungt.

l'm back

Annons:
Lia
2016-01-28 22:08
#1

Jag fick diagnosen fibromyalgi "med triggerpunkter över hela kroppen". Sen var det tack och hej, gå hem. Jag vet att det inte är allt jag har, om jag nu ens har fibromyalgi. Oavsett vilket hjälpte inte den diagnosen mig, jag får ändå ingen hjälp. Men att få rätt diagnos, det skulle hjälpa. Oavsett om jag får medicinsk hjälp eller ej så kommer hjärtat att lätta i alla fall. Jag vet inte vad jag ska råda dig till. Det är förnedrande att låta sig bli skrattad åt och bortviftad gång på gång. Men lyckas man är det förmodligen värt allt slit.

Zadeira
2016-01-29 13:08
#2

Diagnosen har hjälpt mig i min kontakt med Försäkringskassan (har just nu aktivitetsersättning men ska påbörja rehab och arbetsträning i vår). De tar mig på allvar när jag har en diagnos (jag har dock flera psykiska också) och har helt andra krav på mig än innan jag kunde påvisa att det inte var som jag överdrev. Så det hjälper i den mån att jag har fått mer stöd och anpassning för min rehab och att de har en förståelse för hur viktigt det är att hitta något som fungerar för mig fysiskt, att ja inte kan ta vilket jobb som helst. Vet inte hur du har det med jobb, sjukskrivningar osv men att faktiskt ha en diagnos där det framgår att man faktiskt är medicinskt konstaterat sjuk kan vara till stor hjälp i såna lägen. Det kan också göra att man kan kräva hjälpmedel mm på arbetsplats som gör att det är lättare i vardagen, eller att du får ditt arbete anpassat mer efter dig. Det kan vara otroligt hjälpsamt, så av den enda anledningen tycker jag du ska försöka utreda och få en diagnos!

I läkarvården har det inte hjälpt mig alls med en diagnos. Det finns sällan mediciner som hjälper och de som gör det (delvis hjälper) är läkarna restriktiva med. Annars gör de inte mycket för att hjälpa, inte mig i alla fall. 

Det "roligaste" (eller hur man ska benämna det) för min del är att min fibro-diagnos har hjälpt mig mycket inom min psykiatri-vård. Det är min psykolog som dragit i alla trådar, hjälpte mig få en fibro-diagnos, remitterade till Smärtrehab, hjälper mig med rehab-planering både psykiskt och fysiskt.  Något som sjukvården borde hjälpt mig med egentligen men de hade inte tid med sånt. Så genom min psykolog har jag ju fått en fullständig hjälp för både kropp och själ som inte den vabnliga sjukvården haft intresse av att hjälpa mig med.

tlover
2016-01-29 21:09
#3

#2 Då jag också har andra funktionshinder har jag redan aktivitetsersättning till 50% (tidigare 100%) och jag är egen företagare så jag kan inte få hjälp på jobbet heller. Det jag mest vill ha är hjälp till att minska eller hantera min värk så om jag söker för diagnos så är det det jag vill ha hjälp med.

l'm back

[lillelull]
2016-02-20 00:09
#4

Jag tyckte det var jätteskönt att få min diagnos pga många läkare genom åren misstrott att jag har så ont som jag fakriskt har trots att jag tillsynes ser frisk ut, blivit så otroligt avfärdad, läkare som säger att jag försöker få narkotiska smärtstillande och sömntabletter bara för att jag vill använda det till " nöje " .. Så när jag fick min diagnos blev jah fakriskt tagen på mer allvar men samtidigt så är diagnosen fibro så bred och så fort jag får besvär m något så kan de lätt bara " jaja men d är ju för att du har fibro som du mår såhär å ditten å datten men.. ja slutändan både glad och jobbigt ändå..

Natasha68
2016-02-25 18:54
#5

På vårdcentralen fick jag min diagnos..av en sjukgymnast..som kolade triggerpunkter. Innan dess fick jag i flera månader en tid till min läkare, pga att han är övertygad om att jag är en obotlig hypokondrik.  Inte en enda läkare undersökte mig kroppsligt! Det ända som läkare gjorde för mig var att  jag lämnade flera blodprov för att utesluta andra sjukdomar.

Jag  tror inte att min diagnos hjälpte mig .  Jag får inte ställa mig i kö till Smärtkliniken, pga att jag är sjukpensioner i många år.  Den enda läkare som bryr sig om mig--psykiator . Det var hon som förskrev till mig Lyrica, som dämpar smärtor plus min ångest blev så mkt mindre.

Kram på er alla!

taylor__lambert
2016-03-01 15:31
#6

Min mamma fick diagnosen ganska nyligen. Men mer än så vart det inte för hon har så mycket problem att hon inte kan ta sig till tex smärtkliniken eller sjukgymnast om inte jag följer med henne, och de tider de erbjuder går jag i skolan. Så för min mamma har det inte hjälpt något alls att få diagnosen, förutom att hon har fått en diagnos.

Sajtvärd på Hundparkour.ifokus & CockerSpaniel.iFokus

Underskatta aldrig värmen från en kall nos Hjärta

Annons:
tlover
2016-04-10 08:18
#7

Jag har ju begärt ut div journaler och i den från reumatologen så har jag antagligen fibromyalgi om jag förstår den rätt men i den stod det att det inte var värt att gå vidare med utredning (om jag förstått det rätt) . Jag vet ändå inte om det är värt arbetet med att få diagnos.

l'm back

Ankan76
2016-04-10 15:22
#8

Jag tyckte det var skönt med diagnos mest för att det bekräftade att jag hade rätt i mina misstankar. Jag tycker att det är hemskt att ni blivit misstrodda och hånade. Jag har ALDRIG blivit ifrågasatt angående min smärta. Vet inte om det beror på att jag själv är sjuksköterska. Däremot är jag less på att när min ordinarie läkare är ledig att det ska tjafsa om mina värkmediciner. Ja,de är beroendeframkallande men vad ska jag göra då? Jag kan inte röra på mig annars. Det som är så tråkigt är att man blir så ledsen och arg ( senast skällde jag ut chefen för vårdcentralen) och deg tar så mycket av min energi att jag blir sängliggande.

Upp till toppen
Annons: