Annons:
Etikettprathörnan
Läst 1097 ggr
Mia-45
2015-06-02 09:21

När alla drar i en!

Ännu en "gnäll-tråd" men jag måste skriva av mej. 

Har som sagt värk till och från och även en slags utmattningssyndrom som gör att jag bli rent ut sagt skittrött vissa dagar. Nästan så man mår illa. 

Nu är det så att jag hjälper min morbror rätt mycket. Men handling, tipsinlämning, tvätt och städ. Flera dagar i veckan. 
Det är som sagt fler som sagt sej kunna hjälpa till men när jag bett om hjälp har de inte kunnat. 
Igår var det en jävlig dag med värk och trötthet. 
Jag hade inte mycket att göra och sonen och jag vart och handlade mitt på dagen. Vi brukar samåka på det. Sen tog jag hem hans tvätt hit eftersom han inte lyckats fått en tvättid i sitt hus. 
Jag åkte hem och gjorde middag och en äppelpaj. 
Skulle precis avnjuta pajen då det knackar på min dörr. Granntanten frågade om jag kunde köra ner henne till affären för hon hade fått en tung sak med posten. 
Jomenvisst…jag ställde upp på det glad i hågen över att sen få komma hem igen. 

Hhahaha…jo tjena…då hade mamma ringt och när hon sen fick tag i mej så hade hon panik i rösten och sa att gräset måste klippas. IDAG!! Jag sa att jag inte mådde bra och haft fullt upp hela dan…men hon stod på sej…så jag blev förbannad och åkte ut. Höll på att smälla med en lastbil i en rondell som bara körde rätt in i rondellen utan att se sej för!!! 
Jag fick en smärre chock!!
När jag sen kom hem så ville jag bara vara ifred från alla som vart på mej under dagen och begärt en massa. 
Nähä!! Då börjar de ringa på mina telefoner…..men suck!!!

Halv åtta igårkväll fick jag äntligen en lugn stund!!! 
Idag lär det bli likadant. Hjälpa morbror fastän att jag känner att jag behöver en paus innan jag exploderar! 
Eventuellt ska sen mamma och jag ut och handla examenspresent. Sen har jag tvätt att ta hand om. Plus allt annat som middag och liknande. 

Jag har börjat bygga upp en ilska då jag bett om hjälp men inte får, när det handlar om morbror. Jag orkar ärligt talat inte ta hand om allt själv, snart. 
Och att det är svårt att få hjälp när man ber om den. 
När de själva sagt att jag bara sa säga till när jag behöver det. 

Bitter?? Nä int jag int!! Hhahahah..
Ville bara skriva av mej lite för idag känns allt bara så jobbigt. Jag vill krypa under en sten och bara vara för mej själv.

Annons:
imsuchadiva
2015-06-02 09:32
#1

Varför säger du inte bara ifrån?

Rita-S
2015-06-02 09:33
#2

ja det undrar jag med. Endast du kan säga när du inte orkar mer, och varje gång du ger efter fortsätter ju folk att fråga och insistera när du försöker säga nej, och för att sedan ge efter och göra't ändå

//Rita, sajtvärd på Husmorstips,  fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg,  bloggen och min hemsida

Mia-45
2015-06-02 09:34
#3

Jag har sagt att även jag måste få vila ibland…men det hjälps inte. 
Då är det såååå besvärligt att behöva hjälpa mej att hjälpa morbror. 
Så det känns nästan som om det ligger på mitt ansvar. 
jag har sagt att vi kan väl ta varannan vecka…men det går ju heller inte pga vissa orsaker då.

Och säger jag att jag är trött och behöver vila så är det så med henne med….så där kommer jag ingenstans.

Rita-S
2015-06-02 09:36
#4

Det gör du absolut. Hon kan ju inte tvinga dig. hon kan guilt-trippa dig om du tillåter det. Det är bara du som kan sätta gränsen, ingen annan.

//Rita, sajtvärd på Husmorstips,  fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg,  bloggen och min hemsida

Mia-45
2015-06-02 09:37
#5

Jag vill inte skriva för mycket synligt här ute om detta. 
Men det ligger en del bakom som gör att jag inte får hjälp när jag ber om den. Även om jag säger att jag inte pallar mer.

Mia-45
2015-06-02 09:38
#6

Vad är guilt-trippa?

Annons:
Rita-S
2015-06-02 09:38
#7

men inget av detta ändrar på att det är endast du som kan sätta foten ner när det är nog. Det är ingen annan som kan gissa när du faktisk inte pallar mer, det är bara du som vet när du orkar och inte. Så då är det du som måste sätta stopp när "alla drar i en". Jag har precis samma sak, folk vill ha hjälp, och det är bara jag som kan sätta stopp för när jag inte orkar mer, ingen annan är tankeläsare och bara vet, även om vissa ser att i dag har jag en sämre dag än andra dagar då de är uppmärksamma.

//Rita, sajtvärd på Husmorstips,  fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg,  bloggen och min hemsida

Mia-45
2015-06-02 09:41
#8

Jo jag vet Rita. Men jag har svårt för att säga ifrån på skarpen till mina närmaste. 
Jag har alltid varit den som hjälpt alla andra och de tar för givet att jag ska orka det nu med. Men det gör jag inte. Det går till en viss gräns. 
Och vad jag än säger så har hon alltid mest att göra och är alltid tröttast. Visst…det kanske är så. Men då borde hon fatta att jag behöver hjälp. Jag hjälper ju henne..
Känns inte som om jag blir tagen riktigt på allvar med min fibro.

Stallmima
2015-06-02 09:45
#9

Sätt på telefonsvararen och stäng av luren, säg att du är upptagen och om någon behöver hjälp får de boka tid i framtiden

Natasha68
2015-06-02 11:07
#10

Mia! jag håller med vad de andra skriver. jag är medberoende personlighet,,,när man vill hjälpa andra och bryr sig ej om vad jag själv vill…..brände mig ut många gånger när jag hjälpte vänner,,,kanske därför fick jag nyligen fibromyalgi.

Chestnut
2015-06-02 11:37
#11

Som flera andra har skrivit så är det bara du som kan sätta nef foten och tvärvägra. Var du tvungen egentligen att klippa gräset just då? Nej. Gräset dör inte av att vänta 1 dag till. Jag skulle slängt på luren.

Med vänliga hälsningar
Chess

Mia-45
2015-06-02 11:38
#12

Jo jag vet att jag skulle sagt nej. Men jag kan inte det emot min familj. De VET hur jag mår men ibland skiter de i det. Och jag får väl skylla mej själv eftersom jag inte sätter ner foten. 
Jag har svårt för det och då blir det så här.

Chestnut
2015-06-02 12:50
#13

Fast hur ska dem kunna veta vad du klarar och inte klarar om du inte är tydlig? Finns en enorm bredd på fibromyalgi på hur mycket man klarar och inte klarar.

Med vänliga hälsningar
Chess

Annons:
Mia-45
2015-06-02 12:53
#14

#13

Jag har sagt det otaliga gånger. Och mamma vet eftersom hon själv har reumatisk värk.

imsuchadiva
2015-06-02 14:24
#15

#14 ingen värk är den andres lik. Säger du ja till saker antar säker folk att du inte har så ont/klarar av det du säger ja till. Säg ifrån eller fortsätt var missnöjd

Mia-45
2015-06-02 14:38
#16

#15 Jag HAR ju sagt att jag inte orkar vissa gånger…senast idag. 

Men fick jag nån hjälp? Nej. 
Jag får tydligen vara ännu tydligare! Jag HAR sagt hur jag mår och känner. Det verkar gå in för stunden. Men sen glöms det bort.

Nettan4
2015-06-02 19:41
#17

Usch lider med dig, har lite samma bekymmer här hemma med en svärmor som bara ska ha hjälp på studs av min man trots att han också har värk, nu det sista har han börjat säga ifrån alt lägger på luren om hon inte lyssnar på honom. Känns hårt men tyvärr så man får glra ibland, styrkekramar till dig.

Mia-45
2015-06-02 19:49
#18

Tack Nettan4.

Ja det är inte lätt att säga ifrån till familjemedlemmar. Jag har sagt ifrån ett par ggr men den börjar det igen. Jag har även sagt hur jag mår. 
Allt jag vill ha är lite hjälp med min morbror ibland.

Zadeira
2015-06-03 14:47
#19

Det är inte ditt ansvar att ta hand om och hjälpa dem. De är vuxna människor och det finns andra människor de kan be om hjälp!

Att du ställer upp i tid och otid och sen ligger hemma helt utslagen nästa dag hjälper ingen och i längden kommer du inte ens orka hjälpa till med småsaker som du faktiskt har lust att hjälpa till med.

Att de är familj och nära släkt har inget med det hela att göra. Du KAN INTE alltid vara där och ställa upp för alla, för då kommer de aldrig ta dig på allvar.

Jag säger inte att du ska säga upp kontakten, skälla på dem och aldrig mer hjälpa dem men du måste våga stå på dig och vara tydlig att du har gränser, att du måste lyssna på din kropp för annars kommer du gå in i väggen och inte vara till nån hjälp alls. Var tydlig med att du hjälper dem på dina villkor, Måste gräset verkligen klippas nu med en gång så får de väl ringa någon annan eller göra det själv. Du ska hjälpa dem när din kropp orkar och du klarar av det utan att ligga hemma dagen efter och ha så ont att du inte vet var du ska ta vägen.

[JeanetteK]
2015-06-04 19:02
#20

När jag gick på smärtskolan förklarade kuratorn där att en mycket stor del av fibro-patienter är "duktiga flickor" som ställer upp på allt och alla och som prioriterar bort sig själv och sina behov. Det är väldigt lätt att säga att man ska säga nej och att man ska lyssna till sin kropp. Oftast gör man det för sent - och värken och utmattningen är redan där. Jag kämpar med detta dagligen. Ibland går det bra och ibland misslyckas jag helt. Omgivningen är ju också van att man ställer upp så om man plötsligt säger blankt nej så blir reaktionen jättestor. Jag försöker ta små steg och backa från en sak i taget. Styrkekramar Mia🤗

Annons:
Mia-45
2015-06-04 19:15
#21

#20

Precis så är det JeanetteK. 
Jag försöker med backa nu med ett steg i taget. Säga nej till småsaker som man annars hade gjort utan att tveka. 
Mamma sa att jag är den som alltid tänker på alla andra i första hand och att jag själv kommer sist. Men att jag nu måste ändra på det. 
Men hur lätt är det??

Tack JeanetteK🌺

Rita-S
2015-06-04 19:20
#22

Det är inte alls lätt att ändra på "duktig flicka" och "men h*n behöver hjälpen". Det är inte lätt att stå mot omedvetna försök på manipulation, omedveten guilt trip eller annat som folk som plötsligen möter ett "jag orkar inte" när du alltid varit den som har ställt upp i vått och torrt till den grad att de bara tar för givet att de bara behöver fråga dig och allt löser sig, de behöver aldrig ha backup-plan för du alltid säger ja och plötsligen säger du nej. 

Jag har alltid varit den som ställt upp för allt och alla, och aldrig i stor grad fått mycket hjälp tillbaka föruten från mycket nära vänner och familj, så visst känner jag igen det. Och visst föll när alla mina vänner bort när jag inte hade ekonomi eller kropp att låna ut pengar, betala för dettane och dettane, eller göra och fixa allt för folk. Plötsligen var jag inte vän längre bara för att jag måtte säga nej. 

Tro mig, du kommer få en förändring i umgängeskrätsen, men jag hoppas ju det inte är for många som faller bort för din del. Men du måste sätta foten ner och tänka mer på dig själv. Du kan helt enkelt inte vara en bra kompis eller ett bra stöd eller hjälp för någon med mindre du har orken att göra det.

//Rita, sajtvärd på Husmorstips,  fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg,  bloggen och min hemsida

Mia-45
2015-06-04 19:25
#23

Tyvärr så är det min syster som inte förstår detta. Och jag vill inte göra mej ovän med henne. 
Jag har alltid ställt upp men oftast så har jag inte fått hjälp tillbaka när jag behövt. 
Nu får det vara slut på det. 
Det som är lite betungande ibland är att vi skulle hjälpa vår morbror ihop, sa vi, när hans fru gick bort i januari. 
Men…det är alltid jag som får hjälpa med tvätt, städ, handling och annat. Ber jag om hjälp av min syster som själv sagt att jag ska säga till när jag behöver hjälp, så får jag ingen. 
Och jag vill inte göra så att min morbror står där utan hjälp en dag. Han förstår mej fullt ut och det är skönt.
Men jag behöver även förståelse och framför allt respekt, från min syster. 
Jag har påtalat för henne hur jag mår och hur detta med fibro funkar. Det går in för stunden men sen är det som om hon inte fattar. 

Mina kompisar förstår. De jag har kvar.

Natasha68
2015-06-07 14:17
#24

Mia! det samma hemma hos mig…Eftersom jag har fått min diagnos nu..så barnen..som är stora…27 och 18..år ..förstår ej att en mkt aktiv mamma plötsligt klarar inte att diska..Massa bråk om jag ber dem om hjälp-Den enda som stödjer mig är maken.

Upp till toppen
Annons: