# Positivt tänkande Author: Erna Hej alla! Jag är ny på denna lista. Jag har haft fibro sedan barnsben och vant mig vid att anpassa livet efter det. Nu är jag 65 och pensionär, men har varit sjukpensionär i ca 20 år dessförinnan. På senare år har jag fått en helt ny iställning till livet och andlighet. Jag har anammat tankarna kring "The secret" vilket i stort utgår från att man skördar det man sår. Man ska tänka positivt och aldrig ens tänka negativa tankar eller nämna ordet kanske. Det du sänder ut i universum kommer flerfalt tillbaka. Så, genom att aldrig beklaga sig över värken, utan tänka positivt och skratta så kan man styra om värken, så att det känns uthärdligt. Börja morgonen med att tänka igenom allt som du är tacksam för, hälsa, goda vänner, familj, mm och upprepa för dig själv; jag är tacksam för.... Då ska du se, att allt vänder till det bättre. Jag har provat metoden och det funkar! Tidigare fick jag ta morfintabletter när det var som värst, nu räcker det med att tänka positivt, skratta och göra minst en person glad varje dag. Det går att hitta The secret på nätet och det finns en bok utgiven även på svenska, Hemligheten. Lycka till och pröva på det. MVH Erna ## Comment 1 Author: gingle Hej Erna ! Jag är själv inne på samma sak ! Om jag lägger mig på sängen så kan jag sakta men säkert tänka bort värken, efter en liten stund så finns den inte där. Jag läser just nu Mirakelboken där jag försöker lära mig tankegången att allt kommer från sinnet, inte från kroppen. Det är lite knepigt men i en period var jag smärtfri i 4 dagar genom att helt enkelt inte acceptera värken, att inte släppa fram den. Jag äter också de starkaste morfintabletterna nu efter 20 års värk men genom Mirakelboken (A course of Miracles) så k a n s k e att jag kan få det att fungera. ## Comment 2 Author: [Borttaget] Tack för tipset! Jag tror också mycket på att försöka tänka positivt. Att inte fokusera på det vi inte kan göra utan istället på det vi kan. Att glädjas åt det vi har omkring oss istället för att göra oss till offer. OBS! jag menar inte att alla här gör sig till offer, absolut inte. Trots att vi har ont, är trötta etc så finns det nog alltid något att glädjas sig. Att "inte släppa fram värken" låter inte rätt i mina öron. När värken är där betyder det att vi istället behöver anpassa oss (så gott vi kan) för att värken ska mildras. Samma sak med känslor, släpp fram dem! Men jag vill gärna höra från er som Fk inte bryr sig om längre, ni som tvingas ut i arbetslivet eller till socialen trots att ni av läkare och er själva inte anses arbetsföra. Hur gör ni för att försöka mildra er smärta och istället tänka positivt? ## Comment 3 Author: gingle Hej ! Att inte släppa fram värken tyckte Du kändes tokigt, men vi är ju olika. Men på mig så fungerar det utmärkt. Att inte släppa fram värken är för mig underbart ! Då har jag ju inte ont. Jag känner att det finns nåt där,men det får inte komma fram helt enkelt. Efter 20 års svår värk så är det helt underbart att inte ha värk. Synd att Du inte gillar det, för det är en helt otrolig känsla. Jag blir ju smärtfri. Hoppas att Du hittar något som funkar för just Dig ! ## Comment 4 Author: Erna Jag har tittat mycket på Paul McKennas program på TV 4+ (repriser) och det han gör, är att omprogrammera hjärnan, som då reagerar annorlunda på vissa situationer. Detta, att tänka positivt, är precis samma sak, inte konstigt alls. Jag säger åt min hjärna att tänka på helt andra saker än värk och det funkar faktiskt. Inte alla gånger, men bara att känna att jag mår bättre är otroligt! Ni som inte provat det ännu, prova metoden. Ord som "kanske, försöka, eventuellt" ska inte finnas i din värld. Du kan göra allt du vill. Metoden stärker även självkänslan, vilket de flesta av oss behöver. MVH Erna ## Comment 5 Author: [Borttaget] Gingle, jag kanske missförstod dig.  Jag läste "inte släppa ut värken" ungefär som att "inte släppa ut känslor". Jag tror på positivt tänkande, det är inte det. Mitt motto är att det mesta går (inte allt) med det får konsekvenser. Att jag efterlyste erfarenheter från de yngre här på forumet som står mitt upp i "kampen" med att hitta läkare, få diagnos, försäkringskassan, ekonomi etc. Men det verkar inte som om någon vill kommentera.... ## Comment 6 Author: Sara Jag tror man kan göra allt man vill göra. Frågan är till vilket pris?! Jag kan exempelvis göra en heldagsutflykt men jag vet att jag kommer att få betala priset dagen efter med mer värk och trötthet, dessutom får jag influensakänslor när jag tagit ut mig för mycket. Är utflykten värt priset? Om jag tycker det så gör jag det och blir liggande dagen efter. ## Comment 7 Author: monet Håller med Sara, jag tror på att jag kan göra det mesta, men vet att jag kan få betala ett högt pris om jag "överanstränger" mig. Jag tänker inte på smärtan när jag gör något kul, problemet är att förr eller senare måste man slappna av och vila och då kommer smärtan och beroende på vad man gjort kan den sitta i länge. Hur lätt är det att komma igång igen när det känns i kroppen som man har 40 graders feber? inte en tanke fungerar? När jag ska göra något som jag vet är jobbigt, men väldigt kul brukar jag planera så att dagarna efter är "måste fria" har lättare och koppla av då och kan njuta mer av det jag gör. ## Comment 8 Author: Sara \# 7 Ja, precis så gör jag oxå! Planerar både dagarna innan och efter för att det ska fungera. ## Comment 9 Author: Rita-S Jo det är tyvärr något vi måste göra, planera tid för "straffet" som kommer sen. Och visst är det litet deperimerande, men jag har avfunnit mig med just den biten iaf. ## Comment 10 Author: Vildfagre Jag försöker tänka på att det inte är en dödlig sjukdom och jag har fortfarande så mycket att vara tacksam för. Jag är ju pensionär så mitt lugnare liv förbättrar fibron. Har en man som hjälper och framförallt förstår. Min glädje är också våra katter. Hund orkar jag inte med längre Att göra roliga saker är viktig och man måste ta vara på glädjeämnena även om priset blir värre värk och sängliggande. Livet har beskurits men finns kvar och vad är viktigare. Ha det så bra alla ni som kämpar med värk, deppresioner och sorger. MVH Laila.