# Hur ska man orka..... ( chigak som gnäller)
Author: chigak

när allt bara känns motigt. Värken blir bara värre och värre och med hösten kommer depressionen som ett brev på posten. Mår nu så dåligt att jag inte klarar av att jobba, har varit hemma de senaste två veckorna och är sjukskriven en vecka till. På jobbet har vi fått ny chef som jag inte alls känner har någon förståelse för min situation. Jag förstår ju att hon tänker på att det är besvärligt att hitta ersättare för mig men när jag ringde och berättade att jag varit hos läkaren och blivit sjukskriven totalt 3 veckor var hennes första kommentar, oj det var länge. Sen ifrågasatte hon vad det är som är fel och om det hänt tidigare på min nuvarande arbetsplats, vad jag gör för att bli bättre och var allmänt ifrågasättande. I det skick jag är nu så har jag så svårt att hantera det. Tar åt mig av allt och känner mig bara så värdelös som inte orkar. Mår jag inte bättre i slutet av veckan måste jag ju riinga läkaren igen med då min sjukskrivning tar slut. Förstår inte hur jag ska orka att få henne att förstå hur dåligt jag mår. Känns som att jag hela tiden måste försvara mig. Försökte få lite gjort hemma idag. Började damma men orkade inte ens slutföra det. Har helt tappat gnistan just nu. Vet inte hur jag ska hitta tillbaka och känna att livet är värt att leva igen. Jag har en underbar man som jag älskar och som verkligen förstår mig och stöttar mig men jag orkar inte riktigt ta till mig det. Drar mig undan och jag vet att det sårar honom men jag orkar inte ens med mig själv just nu. Skulle bara vilja dra täcket över huvet och inte behöva titta fram förräns det är vår igen.....![Gråter](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter")

## Comment 1
Author: Rita-S

Först tyker jag du skal lägga dig med huvudet i knä på din mann och bara gråta. Visa honom eksakt hur du mår. för att behålla denna mann måste du va öppen med honom. Jag förstår så väl kjänslan av att du inte ens orkar med dig själv just nu och att du känner det som du inte riktig orkar ta inn över dig hur väl han förstår och allt han forsöker göra, men detta måste du faktisk värna om. Så, snyrvla, böla och gråt i hans knä och gråt ut all din kjänsla av motgong, uppgivenhet, värdelöshet och sorg. Ta i mot all denna förståelse han sitter inne med, även om du kanske inte kan besvara alltid, så låt honom få ge! Förklara för honom hur det är, säg allt, säg att mycket du har i dig klarar inte komma ut för att hopplösheten blir som en mur.  
  
Sen tycker jag du skal fråga din man om att fölga med dig till läkaren, och göra det samma där! Med stöd från din mann som då kan inntyga om hur du mår hemma, och hur detta med din jobb påvärkar dig, för som han älskar dig lär det knappast passera obermärkat för honom hur det påvärkar dig med din chef.  
  
Nu är jag inte helt säker på sekretessen innom läkarvården, men jag har aldrig hört om arbetsgivare som bara sådär på telefon ställer nån till väggs om progress innom sjukdommen. På min arbetsplats har det rätt nog hänt att långtidssjuka med långa mellanrum kallast till rehab-möten där man får komma ned, försäkringskassan och läkare med dyker upp och sen samtalar man om sjukdommen, progress, evt rehab o så, men det är även allt jag hört om. Och som styrelsesmedlem i facket hör jag mer enn dom vanliga anställda!  
  
Vidare, det är en okristlig påkjänning att ha denna känslan att behöva försvara sig jämt på hur man mår.  
Nu i dessa dagar med dom nya reglerna om sjukdom och uppsägning o så, kan det va en svår balansgong att få en chef att fatta och förstå, och samtidig behålla jobbet om man råkar va sjukskriven myyyyycket länge. men fortfarande kan ingen chef säga upp nån bara efter nån månad.  
  
Jag vil även ge dig länken till en underbar låt av Bjørn Eidsvåg, som heter ["Eg ser"](http://www.youtube.com/watch?v=84r5OQX4y5o)  
Just nu är det ända presenten jag har till dig ...  
  
I och med att du får höstdepretioner, får du nån mild antidepressiva som du kan ta under denna period? Nånting medisinsk hjälp alls?  
Om du är plågat av detta borde du iaf få nån form av hjälp. Går du till kurator? Om inte, kanske du skulle göra så. Det finns ingen skam att gå till en kurator. Många gör det, undertäknade har gjort det, min mann har gjort det, ofta kan det hjälpa bara att få prata hos någon som inte är kjänslomässig knyttad till en själv och ens situation.  
  
Jag har inte direkt några goda råd på hur du kan trolla allt bra. Jag tror inte det går att trolla, men med hjälp kan du nog få det i hop ändå.  
Men du måste starta med din framsta krigare, din mann.  
  
  
Jag hoppas värkligen det kan bli lite ljusare för dig, med en mann som förstår dig, och denna sajten där du kan snyrvla om allt du vill, kanske få lite stöd, några vänliga ord, och kanske även tips, råd och information. Jag kommer tänka på dig i dag.. Kram till dig!  
  
/Rita