# Fibro = bra sätt att paja förhållandet på? Author: Imasy jag vet inte hur ni är, men på mina dåliga dagar (alltför ofta) så blir jag en j\*vla häxa rent ut sagt. jag avskyr denna sida hos mig, för jag ÄR verkligen inte sådan. ändå så kommer den där kärringen fram titt som tätt och visar sin fula närvaro. jag tycker synd om min karl som får utstå spyrdigheter, gnäll, utskällningar och you name it! men jag kan inte hjälpa det. ska ha tex gå ner på stan och fika med en kompis blir jag som en ragata som nästan ger honom dåligt samvete. det kan låta ungefär såhär, in en elak spyrdig ton " jaha, när kommer du hem då?! jaja, men ha det så trevligt då!! kul att nån i det här förhållandet har ett liv! stick då! tänk inte på mig heller!" jag hade inte tolererat detta beteende ifrån honom, ändå så gör jag så mot han. och ja, mycket förståeligt så blir han arg på mig, och bråket/tjafsandet är ett faktum. däremot så kan han inte riktigt sätta sig in i hur det är att m,å dåligt. han är ju karl, så vid minsta förkylning så ligger han ju på sin dödsbädd. då brukar den där fula kärringen komma fram, och snäsa av honom att det inte alls är nå synd om han, för tänk på henne, hon går ju och mår dåligt _varenda_ dag!! en gång i tiden var jag väldigt impulsiv/flexibel, och kunde hoppa i dojjorna och dra ner på stan en sväng om en kompis var där. nu orkar jag inte. då tycker min stackars karl att jag är tråkig om jag inte orkar sticka ner till stan bara sådär, och ska inte gnälla över att vi inte gör något, när han faktiskt försöker hitta på något med mig.  och så kommer den där fula kärringen fram igen. och historian går i repris. får också så dåligt samvete över att vår son ska sitta i det här. även om vi inte gapar och skriker och kastar saker, så är han väl inte så dum att han inte kan känna av den där irritationen/spänningen och tjafsandet som blir emellan oss. och jag ser inte ut som Angelia Jolie och är riktigt luspank, så jag börjar ju fundera på varför han fortfarande vill vara tillsammans med mig?! Är ni fler som känner igen er? :) är detta ett forum fullt av fula kärringar? ;) ## Comment 1 Author: Rita-S Förmodligen :) Jag vet jag kan va riktig tröttsam på mina dårliga dagar, men som tur är biter jag i mig alla elakheter. Dom flesta iaf. Forsöker iaf.. ![Generad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-embarassed.gif) ## Comment 2 Author: mooos Ja det är det perfekta sättet att döda förhållanden på.  jag fungerar inte som du när det blir som värst , utan mera ledsen och klarar ju inte att göra saker.  Klart sambon blir less när man inte kan följa med av en eller annan orsak och så kan man ju lägga till detta med ekonomin. Man drar ju inte in några stora summor med Fibro och pension.  Allt sådanr sliter något fruktansvärt.   Det är livsviktigt att prata och åter prata. Man tappar självkänslan. ## Comment 3 Author: Imasy ja, grejen är ju den, att det är bara min karl som jag blir såhär emot ![Generad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-embarassed.gif) kan väl iof ha lite kortare stubin när det gäller tjat och trots ifrån sonen sida. men det är som att min karl kan verkligen reta fram denna fula kärring i mig utan att göra något alls. vet inte om jag blir så bara för att vi har ett annat förhållande än vad jag har med mina vänner? ## Comment 4 Author: Imasy ja, ledsen blir jag också, eller deprimerad på något vis. det är nästan så att jag kan sätta mig ner och gråta, helt utan anledning. det, plus att jag känner att jag orkar inte leva i min egen kropp, gör att jag blir så arg av all frustration av att jag inte fungerar som vanligt. och det går ut över honom. min största mardröm är att bli handikappad, och jag vet att jag skulle aldrig acceptera mitt liv som handikappad. tills jag en dag ramlade ner i insikten av att jag är faktiskt delvis handikappad, om man räknar in fibron. men ett handikapp för mig, är tex någon som sitter i rullstol eller är synskadad. och jag vet att jag har inte accepterat att jag inte är den jag en gång var, för jag är envis och jag vägrar. inte för att det egentligen hjälper speciellt mycket, men endå... ## Comment 5 Author: sighni #4 Du kanske har en depression? Ilska kan vara ett symtom. Du kanske skulle må mycket bättre och vara "trevligare" om du fick behandling. ## Comment 6 Author: Imasy #5 jag går också i de tankarna :/ men jag vet inte hur man vet om man är deprimerad? och ringer jag VC så får jag bara träffa en läkare i en kvart och går hem med en piller burk och så ska problemet vara ur världen.  och riktigt så enkelt är det väl inte. ## Comment 7 Author: Pisan Fibron förstörde och gjorde slut på förhållandet jag hade med mina barns far. Idag har jag en särbo som också har värkproblematik och vi matchar varandra jättebra. Hade nog inte fixat ett nytt förhållande med en "frisk" man. ## Comment 8 Author: Rita-S #6 skulle inte alls va konstigt om du dragit på dig en depretion. Framst är det många som utvecklar Fibro på grund av depretioner, och många som får fibro utveklar depretioner av det. Många med fibro har svårt att bryta ur ett negativt beteendemönster FAST dom är medveten om det, så som med din häxa. Och det att du är så ironisk, sarkastisk och jämt ger din partner dårlig samvit fastens du inte vill det kan faktisk va en av många symptom på depretioner. Egoisme är även ett täcken, och kom i håg gottfolk: ingen med depretioner välger den, eller välger sina symptom. Det ända man KAN välga är.. att behandla det med alla medel. Jag tycker du skall ta upp detta med din läkare och säga du behöver remis till en kurator så du kan få utredning om du behöver samtalsterapi eller mer enn det faktisk. ## Comment 9 Author: mooos Det väldigt lätt att få en deppression när man lever och mår som man gör.  Tabletter mot det är nog ett måste som hjälp på traven men man måste oxå gå och få prata med en utomstående. Kognitivt Beteende Terapi  Heter det så?  Det vill min läkare, F-kassan och sjukgymnast att jag ska prova. Det är väldigt bra säger dom.  Skäms inte över om det visar siv vara en depression för konstigt vore annars om vi inte åkte på det ibland ## Comment 10 Author: pottsorken Jag blev dumpad förra veckan sedan två år tillbaks. Jag kan helt skylla på min fibromyalgi för jag kan förstå varför han tappade känslorna för mig. Vi var jättebra vänner men med fibron har jag en konstant depression, inget gick bra med vården, jag orkade inget, var tjock och svettig och odräglig medans han jobbade och försörjde oss båda. Det var nog det bästa som kunde hända oss båda, nu får jag äntligen flytta tillbaks till min hemort och ta nya tag inom vården och hoppas på att gamla vänner och ny vård ska göra mig till en friskare och mer hygienisk människa. Vi är fortfarande vänner men jag tycker att det är så synd att det blev såhär. ## Comment 11 Author: Paddiz Jag känner mig många gånger som en ragata. Har ibland frågat min man om vi inte ska skiljas för då får både han och barnen det lättare - men han säger att sådant trams vill han inte höra på. Han får dra ett väldigt stort lass och jag får ofta dåligt samvete för det och mår ännu sämre. Har pratat med en socionom på BUP och han har hjälpt mig mycket med att reda ut mina tankar och det känns skönt. För min del betyder det mycket att kunna prata med någon utomstående. Har bl.a. en vän i Trelleborg som jag kan prata med om allt och hon både förstår, lyssnar och tröstar. När vi träffas kan hon se på mig meddetsamma hur jag mår. Hade jag inte haft henne att prata med så hade jag nog gått under för längesedan. Jag tror att alla skulle må bra av att ha någon utomstående att prata med. /Yvette ## Comment 12 Author: Faxlin Att ha ett förhållande med någon när man har fibro kräver att personen är mer än måttligt kär i en tror jag. För som ni säger man är inte alltid så trevlig när värken slår till som jäkligast. Eller man känner att den andra parten inte riktigt förstår hur man har det. Men om man tänker efter så hur ofta pressar man inte sig själv liiite längre än vad kroppen klarar för att sedan bli sur. Som om den man lever med liksom ska känna det på sig hur man mår. Det fungerar inte riktigt så. Även om ajg själv gör tappra försök med tankeöverföring ibland. Men det funkar fortfarande inte :-) ## Comment 13 Author: zari Jag har inte själv fibro,men min syster har det och det stämmer mycket väl in på henne att vara "elak" fast man inte vill vara det , och allt beror på den ursäkta språket DEN JÄVLA FIBRON.Jag tycker så synd om henne och alla ni andra som har smärta,det ända jag kan göra är att hjälpa till så gott jag kan. ## Comment 14 Author: Imasy Den här kanske vi ska prova med våra älskade? :) [http://www.aftonbladet.se/karleksex/article2124124.ab](http://www.aftonbladet.se/karleksex/article2124124.ab) ## Comment 15 Author: mooos hahaha.....nej tror jag löser dom utan toabesök.  En grej däremot som kan skava lite på äktenskapet är att man inte orkar riktigt alla gånger när det gäller sex.  Det gäller att ha "dagsfantasi" för kvällar hägrar mest sängen att få sova i![Skrattande](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-laughing.gif) ## Comment 16 Author: anki1 14, som i gamla tider med "flerhålsdass". ## Comment 17 Author: Rita-S fast den var nog inte vattentoa eller hur anki... >< ## Comment 18 Author: [Borttaget] Oh ja, jag är en riktig häxa en del dagar jag också! Jag hör mig själv säga de där elaka sakerna och undrar "vad tusan sysslar jag med". Men ändå kommer orden. Känns som att jag ska explodera ibland. Egentligen borde jag skaffa nån boxarsäck som jag kunde slå lite på för att få bort ilskan, men då blir väl värken i axlar värre så jag blir ännu mer ilsken :-/ ## Comment 19 Author: Imasy jag har iaf varit så duktig att jag har skrivit ett brev till psykologen som jag ska lämna in. sen. när jag orkar. det var ganska jobbigt att sätta de tankar man helst inte vill erkänna för sig själv på papper. men nu är det ett steg på vägen iaf :) ## Comment 20 Author: Faxlin #18: Visst är det hemskt när det hörs hur elak man är och man inte kan hjälpa det ändå. #19: Suveränt, då har du gjort ett ruskigt jobb. Det är jobbigt att lämna ut sina tankar så där. Men det är en bra bit på väg som du säger. ## Comment 21 Author: olandsfamiljen Väderomslag här ordentligt nu. Skitont i helt slut men gubben bryr sej inte om det o tycker man kan ha sex osv ändå men jag pallar inte det! Skulle nog inte han heller vilja vid 40 gradersfeber o sjuk, det är precis så det känns.... Han tycker säkert jag skyller mkt på fibron men det är ju så hela tiden. Jag får ingen sjukpenning el. ngt utan måste ju ut o jobba o där går all energi sen ligger jag mkt... ## Comment 22 Author: sighni #2 Jag tror också att det är jätteviktigt att man kan prata med varandra. Utan kommunikation är det nog rätt svårt att hålla ihop, särskilt om man har problem. #3 Jag tror att det är lättare att vara "elak" mot dem man har en nära relation med för att man är mer trygg med dom och litar på dem. #6 Det finns massor av depressionsartiklar på nätet med kriterier och annat.Jag hoppas du tar kontakt med VC . Medicin är en bra bit på väg mot tillfrisknande. Varför ifrågasätta det? Sällan ifrågasätts mediciner mot andra åkommor som är mindre allvarliga. #8 och9 Jag håller med er. #11 Absolut. Jag skulle jättegärna ha en utomstående att prata med. #15 och 21 Problem med sex är säkert en anledning till splittring. Det är jobbigt när parterna vill olika. Vet inte lösningen på det men fler lyhörda gubbar hade varit bra. #19 Jag tycker det är jättebra att du skrivit brev till psykologen. Har du lämnat det till honom/henne än? Jag håller tummarna! #21 Jag hoppas att du kan hitta någon som hjälper dig att få nedsättning i tjänsten. Det kanske räcker med 25% sjukskrivning. Det är oehört påfrestande att jobba heltid. Förr eller senare går det inte mer. Det är bättre att förebygga med lite än att klappa ihop helt och bli helt sjukskriven, eller? Lycka till! ## Comment 23 Author: Imasy #22 jag skulle ha lämnat in papperet idag, men då fungerade inte datorerna på bibblan. har ingen skrivare hemma. så då gick jag dit itsället. hart fått veta att man kan få fylla i ett papper istället på plats. istället blev jag hemskickad med ett telefonnummer att ringa. har ringt numret i en timme nu, för att få veta att telefontiden vart inställd, och den som hade hand om den idag hade lämnat platsen pga ett akutärende och ej meddelat sina kollegor. ## Comment 24 Author: sighni #23 Vad trist! Det låter ju inte som om de ville ha kontakt med sina patienter. Jag hoppas du står på dig även om det inte är lätt. Jag håller tummarna! ## Comment 25 Author: Imasy Hon jag pratade med konstaterade att jag har hamnat i nån form av kris och skulle verkligen behöva prata med någon. men dit skulle jag inte. fick ytterligare 2 andra nummer jag skulle ringa istället. ett var till reumatologes kurator, men då jag inte går där i vanliga fall trodde hon iaf inte att jag skulle få komma dit. det andra alternativet var vårdcentralens samtalstjosan. tror det var nån kurator där eller nåt. gissar på att det är lång väntetid dit. ## Comment 26 Author: Imasy just ja, fibro föreningen skulle tydligen kunna hjälpa mig också tyckte hon... ## Comment 27 Author: sighni #25#26 Vad dåligt! ## Comment 28 Author: Imasy mmm, ringde akut psyk för att höra hur och vart jag ska vända mig. fick lite tips på hur jag skulle göra, och hon jag pratade med sa att gick inte det skulle jag höra av mig igen, så skulle de ge dem en känga i baken så jag fick hjälp. hon tyckte inte heller att jag hade nåt med en förening att göra. och ville jag, så var jag välkommen dit också. ## Comment 29 Author: Turner Ja detta känner man igen, har man någon försökt att göra något roligt så nog fa.. får man betala priset och lite till, med att man blir vresig tvär helt enkelt otrevlig, jag älskar min Fru och Hon älskar mig, men en sak fattar jag inte hur står Hon ut, man mår alldrig ricktigt bra, ibland känns allt så hopplöst. gråta svära leva rövare hjälper inte heller, stackars VI och dom anhöriga.![Gråter](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-cry.gif)