# Lurad igen - eller bara hjärnspöken?
Author: [Borttaget]

Måste skriva av mej lite. Håller på att bli tokig. 
Jag vill inte ha en massa om att jag är lättlurad eller varför jag går på sånna här. Det är lätt när man själv är en känslomänniska och vill träffa en äkta och sann partner att leva ihop med. 
Jag vill ha tips och råd i detta. 

För några veckor sedan ser jag en karl på en dejtingsida som jag känner igen. Men skriver inget. 
Tar nog ett par veckor och sedan tar jag mod till mej och skriver till han. 
Han känner igen mej från spelningar på puben här i stan. Han erkänner att han spanat in mej lite i smyg. 
Vi går över till Messenger. 
Vi skrev då lite då och då. Men sen skrevs inget på en vecka. 
Förra torsdagen så hörde han av sej igen och vi skrev en del. 
Han skrev uttryckligen att han inte sökte KK, att han är seriös och ärlig. 
Ska man ha sex så är det inledningen till något bra. 
Och känns det bra så tar man bort sina sidor på dejtingsidorna.

På lördagen så träffades vi. Allt kändes toppen och kanon. 
Vi träffades även på söndagen. 
Vi satt i hans soffa och käkade mat och pratade. Vi skulle kolla en film men vi tappade koncentrationen bägge två. 
Här fanns det attraktion så det skrek om det. Så det hände det som varken han eller jag vart beredda på. 

Vi sågs i torsdags igen och samma sak hände. 
Vi är bägge mulliga och trivs inte med våra kroppar riktigt. Men vi stod framför varandra och tittade. Den tryggheten och tilliten har jag inte upplevt med någon annan. Man kan visa sej som man är. 
Vi satt och pratade och då säger han att han inte vågar visar känslor. Han...likväl som jag....har blivit sårad gång på gång. 
Nu sista han träffade så vart det alkohol inblandat så jag vet vad han pratar om och gick i genom. Han blev otroligt sårad. 
Vi bestämde att vi ska fortsätta träffas och ha det bra. Sen får man se vart det leder. 

Nu känns det som att han drar sej undan lite. Innan skickade han en massa pussgubbar och hjärtan...nu är jag glad om jag får en om dagen...hahahah.
Man ska inte tolka in så mycket i det egentligen. Men jag kan inte låta bli. 
Han har också sina 18-åriga pojkar hos sej denna veckan så han kanske bara är tankspridd som han sagt till mej att han är. 
Eller handlar allt om osäkerhet och rädsla från hans sida. Han vågar inte släppa på och känna av sina känslor. 
Jag har sett de gentemot mej. Det är ingen tvekan om det. 
Och jag tror verkligen på honom när han säger att KK ska man inte vara utan har man sex så finns det något att bygga på. 


Men nu gick han ut på en sida på FB som heter singlar 40 plus. Och skriver att han är evigt singel.
Jaha? varför hade vi sex då? varför HAR vi sex? OM han söker vidare? 
Jag har gett han chanser att säga om det inte stämmer mellan oss men han säger inget om det alls. 
Och så ärlig tror jag att han är så han skulle säga om det inte vore bra. 

Jag vill egentligen bara skriva av mej här. 
Mår inte alls bra av att inte veta. Blir jag lurad igen eller är det rädsla och osäkerhet (personlig) som stökar till det? 

Vi ska ses imorrn eventuellt och då ska jag säga vad jag vill med honom. Att jag inte kommer göra honom illa på något sätt. 
Jag ska säga det på ett bra sätt så han inte känner sej trängd eller pressad. Men han måste få veta vad jag vill och vad jag känner. 

Vad säger ni om detta? Vad får ni för vibbar?
Min magkänsla säger mej att han vill men han vågar inte.

## Comment 1
Author: flocken

Ibland får man bara följa med vad som händer. Inte överanalysera.

## Comment 2
Author: Tuvas art

Jag skulle vänta och se och sysselsätta mig med ngt annat.
Hoppas det löser sig, men analysera inte för mycket.