# Hur gör ni för att hantera situationen.. Author: deddan Hej,  Jag har för en månad sedan fått veta att jag har fibromyalgi, hade knappt hört talas om sjukdomen innan. Jag vet fortfarande inte hur jag ska göra för att hantera situationen, jag känner mig mentalt förstörd!  Jag är 25år med man och barn, jag har enorma drömmar, jag vill vara en fantastisk mamma, vi vill ha syskon, jag vill utbilda mig, jag vill resa, bygga vårt drömhus,  jag vill SÅ mycket och det känns som att en stor del av mina drömmar bara har slitits ifrån mig.  Jag är fullt medveten om att saker går även om man är sjuk, men jag känner mig så himla rädd och osäker. Istället för att se fram emot framtiden är jag rädd för den. Jag vet att vi säkert kan få syskon, men hur ska jag orka det när jag inte orkar vara den mamma jag vill nu. Hur tar man beslutet att acceptera att vi inte ska försöka få fler barn? Den längtan jag haft så himla länge.. Hur ska jag någonsin kunna utbilda mig när mitt minne och koncentration inte alls är som innan. Hur ska jag kunna bygga drömhuset utan en stadig inkomst. Vad händer om jag inte får sjukpenning. Och ja.. hur ska jag orka resa när jag inte orkar en vanlig dag hemma.  Jag vägrar ge upp.. jag har allt i världen att kämpa för. Men kommer det någonsin lätta? Omgivningens förväntningar, både tysta och de som sägs rakt ut, hur lär man sig hantera dem? Hur lär man sig tänka "jag har en dålig dag och det är okej att ta lugnt". Hur lär man sig att andas lugnt, när smärtan är så stor att man gör allt för att bara andas? ## Comment 1 Author: flocken Mitt råd : ta det lugnt. Du har knappt hunnit förstå att du fått fibro. Du måste komma över chocken. Livet är inte slut. Du måste bara ändra det. Jag blev gravid trots fibro o mådde bättre än på länge. Så visst kan ni skaffa fler barn. Din man måste förstå att han kommer att behöva ta ett större ansvar. Vi får prioritera vad vi orkar göra. Jag blev utförsäkrad och behövde ändra livet. Utbildade mig o startade hunddagis o pensionat. Men ditt prio nu är att lära känna din kropp. Skriv ner vad du gjort och hur kroppen reagerar. Gå promenader. Varje dag, hur ont det än gör. Vad har du för mediciner? ## Comment 2 Author: deddan Tack för du tog dig tiden att svara, det är annorlunda att prata med någon som verkligen förstår.  Det glädjer mig att höra att det går! Dock är jag mer orolig för tiden efter graviditeten, hur var det för dig? Och tog det tid för er att bli gravida? Min man är verkligen förstående och drar de flesta tunga lasten här hemma.. tror det är mer skulden som äter upp mig. Att jag så gärna vill bidra, att när jag väl har lite ork så tar jag ut mig totalt. Vi har varit tillsammans i många år och trots att jag vet att han aldrig skulle lämna mig är rädslan ändå där, speciellt en dålig och deppig dag.  Promenader ska jag definitivt se till att bli mer sträng med.. vi ska få hem en liten valp till sommaren, trot definitivt det gör oss gott och man blir tvingad att ta sig ut. Har inte tänkt på att skriva ner så jag får mer koll, ska se till att göra det med!!  Jag har bara theralen, inget som fungerar. Där fanns inga lämpliga mediciner eftersom vi vill ha fler barn.. Dock har vi försökt få syskon i snart två år och det känns som jag börjar bli desperat, om jag bara kunde få lite mindre ont.. alvedon/ipren och sånt hjälper ju inte alls tyvärr. Så roligt att du driver ett hunddagis föresten. Lustigt nog fick jag tanken på att jag ville göra något liknande, typ ett litet cafe ute på landsbyggden.. men allt känns så långt bort. ## Comment 3 Author: flocken Det kändes som jag mådde ok efter graviditeten oxå. Men har inga normala graviditeter. Är sjukskriven och äter två olika blodförtunnande. Vi förlorade vår förstfödda dotter en timme efter förlossningen. Har 2 söner efter henne. Har alltid blivit gravid pang poff. Jag har tränat upp mig från kryckor till att nu kunna gå en mil. Jag som hund idiot skulle aldrig ta en valp. Tar alldeles för mkt ork från mig. Mina har varit 6 månader när de kommit hem. Omplaceringar. Men bättre medicin finns inte. I medicin väg äter jag Panodil 1 g, orudis retard för kroniska inflammationer samt morfin. Men har även en sjukdom som heter bechterews, typ spondylos. Skelettet växer ihop. Spikmattan älskar jag. Går regelbundet på massage och hos kiropraktorn ## Comment 4 Author: [Borttaget] Hej Säger som flocken: Ta det lugnt.  Det viktiga i det hela är att du måste landa i detta. Sök så mycket information du bara kan om ämnet.  Tala med dina anhöriga och nästående så de begriper.  Tala om för de på jobbet att du inte kan göra lika mycket som alla andra.  Det ÄR svårt. Jag vet ju själv.  Men på nåt sätt så accepterar man detta och försöker göra det man kan göra. Vissa dagar kan man göra mer än andra. Men då måste man ändå tänka till att ta det lilla lugna för det kommer annars surt efter.  Bara skriv av dej här.  Vi finns här. 🌺 ## Comment 5 Author: Zadeira Låt det ta tid att lära känna din egen kropp och hur sjukdomen påverkar just dig! Fibro är en väldigt individuell sjukdom även om vi alla har liknande symtom och samma sjukdom i grunden. Vad som funkar för dig funkar kanske inte för mig osv, och det kan ta väldigt lång tid innan man testat sig fram till hur man själv mår bäst, och eftersom sjukdomen gärna ändrar karaktär och tar sig nya uttryck är det en ständigt pågående process. Det är fantastiskt att få stöd från andra med fibro och man kan få hur mycket fantastisk hjälp som helst av de som förstår hur man mår, men det är ändå lite av ett lotteri, ett slags "trial and error". Våga prova saker, ex prova träningsformer du annars kanske inte tänkt på, testa om massage gör dig gott, våga sätta ditt eget mående före alla andras osv för att se om det påverkar ditt mående och hjälper dig i vardagen. Ge dig själv tid. Prata med andra med fibro för att framförallt lära känna din sjukdom och se hur andra löser vardagen. Fråga gärna här inne för minsta lilla sak du funderar över eller känner dig osäker på för att bilda dig en uppfattning av hur andra hanterar det så kan du själv prova dig fram till vad som funkar bäst för dig. Att ha så många råd och tips från andra i samma situation som möjligt är bara ett plus! Angående graviditet kan jag inte hjälpa dig, jag har aldrig velat ha barn. ## Comment 6 Author: deddan Tack så jättemycket för era svar, verkligen! Ska försöka tänka lite mindre för tillfället och bara försöka ta det lugnt.. en dag i taget.. ☀️ ## Comment 7 Author: Flyingfaun Hej! Här kommer några tips som jag haft/har användning för. Är 37 år och fick diagnos fibromyalgi för 7 år sedan men haft besvär sedan första barnet föddes 2006. Har två barn födda 2006 och 2007 varav ett har adhd. 1. Fundera på om du verkligen måste/vill göra något. Om nej, låt bli. Om ja, be om hjälp. Kan det göras på annat sätt? 2. Ta en dag i taget. Njut av de dagar som är bra. Dra inga slutsatser om framtiden vid sämre dagar. 3. Undvika stress/ängslan/oro i den mån det går. Fundera på i vilka situationer du blir stressad/oroad och hitta sätt att hantera dessa situationer. 4. Acceptera sjukdomen. Det som inte går att förändra får man acceptera. Metoder som ACT och KBT kan vara framgångsrika. Detta behöver jag ständigt påminna mig. 5. Ta hand om dig gällande sömn, mat, motion. 6. Yoga, mediyoga och yinyoga tycker jag ger bra effekt. Tips! Vila dig i form med yinyoga, finns som bok och app. 7. Gör slut med energitjuvar. Umgås med personer som ger energi. 8. Skriv ned tre saker som du är tacksam för varje kväll. 9. Välj att leva livet. (Kan vara svårt när sängen skriker högt efter dig och du helst vill dra täcket över huvudet.) 10. Gör saker som du mår bra av. 11. Träna dig i medveten närvaro. Var här och nu. Mindfullness. 12. Var snäll mot dig själv. Prata till dig som till din bästa vän. 13. Planera in tid för vila/åtethämtning. 14. Livet är för kort för att städas bort. Anlita städhjälp. OM det finns möjlighet. Sänk kraven på städning. Livet är för kort för att slösas bort. 15. En sak i taget. Allt har sin tid. En rekommendation jag har är att välja ett yrke som fungerar i längden. Jag är så glad och tacksam att jag jobbar på kontor och kan sitta ned mycket då jag har svår värk under fötterna. Skulle jag ha ett jobb med mycket stå/gå skulle jag inte fixa att jobba heltid. Det kommer att gå bra för dig! ❤ ## Comment 8 Author: Flyingfaun Jag vill också tipsa dig om fibromyalgiportalen.se och jag brukar tänka "dear fibromyalgia, you may slow me down but you can NEVER stop me" saker och ting får ta lite längre tid, skynda långsamt, hälsan först. Jag försöker fortfarande bli vän med fienden dvs fibro, tror det blir lättare att hantera då men det är lättare sagt än gjort många gånger.