# Hur snabbt kan tillståndet ändra? Author: sören74 Hej! En fråga i jämförelse med de övriga läsarna. Hur snabbt kan ert tillstånd ändra?  Vaknade idag och kände mig helt ok när jag sträckte på mina lemmar (armar, ben och rygg; vad trodde ni 🤪). Kokade kaffe och tog en LCHF frukost.  En timme senare eller så ut på promenad med ryggen rak och spänstig gång. (-3 grader ute). Under promenadens gång, som visade sig vara 1,2 km i sin fulla blomning (gps på telefonen), blev jag med och mer nedtryckt av "den osynliga handen" och tog mig likt en vinkelhake de sista 100 metrarna till min ytterdörr. Pustande, stånkande, svärande och betyligt långsammare än starten. Hur kan detta ske? Vad är det som gör att vi inte förmår styra kroppen in på ett sidospår så att den kan glömma allt vad den förnimmer. Alltså: hur i helvete ska man kunna leva ett normalt liv med en kropp som fullständigt styr sig själv och "ägaren" har inget att säga till om?  Finns det nåt man kan göra? En stillsam förundran härifrån den finska kusten i närheten av Umeå, Sören ## Comment 1 Author: flocken Jag kan bli dålig helt plötsligt. Kan må ok och efter en timme vara helt däckad. Jag har iof både fibromyalgi och bechterews ( spondylos I ryggen) Jag fick ändra mitt liv. Utbildade mig o startade eget. Det är tufft. Kan bli så arg att jag inte kan göra det jag vill. Men man måste lära sig att leva med denna skiten ## Comment 2 Author: Novachan Samma här, kan ändras snabbt under samma dag från "bra" till mycket dålig men tyvärr inte tvärtom. Väldigt olika med hur länge det kan hålla på också. Efter vissa aktiviteter kommer inte alltid den värsta smärtan samma utan dagen efter. Frustrerande och begränsande... ## Comment 3 Author: flocken Exakt. Kommer ofta dagen efter. Man kan känna sig pigg. Göra saker. Nästa dag är man liggandes ## Comment 4 Author: sören74 "Frustrerande" är bara förnamnet.  "Begränsande" får vi väl sätta som efternamn då ja... Fast man betett sig som ett lamm 8-32 timmar före vet man aldrig när det slår till. Det kommer när det kommer. Skönt att höra att man inte är ensam om situationen! Jag sänder er en varm tanke.. 👋 Du som läser detta: du är inte ensam. Och du som svarade: TACK! Nu vet jag att jag inte går omkring ensam som en 94 åring (fyllde 44 nyss). Bekant fenomen med "bra dag", då man kan göra en hel del. Men, men,  1-n dagar efter kommer "hangovern", eller som vi säger här "krapolan".  Häng inn theere! (Häng åover.. 😃) Det kommer bättre dagar...enligt erfarenhet. Men när det är som jävligast har man inte mycket tröst av såna ord.  Varma handdukar och kramar av en kär vän är den bästa julklapp man kan få. ❤️ Jag tackar högre makter att jag har en egen bastu där jag bor. Jag får den varm med hjälp av ett litet vred och får själv bestämma hur varm den är (65-70 grader). Lindrar åtminstone en stund (heaven! värme är en sådan underbar balsam för själen!!) Yrke nu : IT-expert. Yrke om en tid: nåt som inte kräver så jädrans mycket tankeverksamhet. Minnet sviker och jag har allt svårare att hålla små detaljer i minnet. Allt jag försöker lära mig är borta efter några timmar. Vad månne väntar mig?? Förhoppningsvis pension 🤔 Pliis, jag vill ha nåt som jag ser ger andra utbyte och lindring. ## Comment 5 Author: flocken Tror jag kommit till den punkten att jag kan skratta åt skiten. Jag är 35 år. Hur ska livet sluta? Jag älskar min spikmatta. Massage var 5te vecka. Kiropraktorn är en gudagåva. Men det bästa är min hund o alla dagishundar. Min man får ta en stor del med barnen o deras aktiviteter. Handla när kroppen inte klarar det. Han är mitt allt.