# Stöd hemifrån
Author: [Borttaget]

Jag har en make som vill mig väl och som står bakom mig i allt. Ändå kan jag känna att han inte förstår, inte riktigt tror på allt. Som han sa en dag i ren frustration "först har du ångest, sen IBS, sen fibromyalgi och nu har du tappat minnet också"… ![Ledsen](http://fibromyalgi.ifokus.se/images/empty.gif "Ledsen")Jag har försökt förklara att allt hänger ihop. Förstår att det är jobbigt och frustrerande för honom. 

Hur har ni andra det med stöd hemifrån?

## Comment 1
Author: Rita-S

jag trode jag hade en make som stödde mig i allt.. förra året begärde han skillsmässa efter jag stått i för honom i flera år under hans depresjon. Nu är jag singel, dock med en liten flirt på g, och min flirt har själv problem med värk då han har skolios. Kanske denna kan förstå? Det får tiden visa..   
Familjen visar dock stor förståelse för min värk, min mamma och mina syskon fattar väl att jag mår dåligt i perioder och stödjer mig allt de kan.

## Comment 2
Author: [Borttaget]

Förstår att det måste vart en jobbig till Rita. 😕🤗 Hoppas att din flirt visar dig all omtanke och stöd du förtjänar. ❤️

## Comment 3
Author: flocken

Min man har förståelse. Inte hur ont jag har. Men att jag har ont o är sjuk. Han var med under min utredning. Min svärmor har själv värk o förstår. Bara jobbigt att jag inte kan leka med barnen som jag vill

## Comment 4
Author: [Borttaget]

#3 Jag har "turen" att ha en 15-åring. För honom kan jag både förklara hur läget är, och jag kan be honom om hjälp. Samtidigt vill jag inte lägga över saker på honom så klart. Men jag förstår att det måste vara svårare när man har yngre barn.

## Comment 5
Author: hansson57

Trots att min man stöttar mig och förstår, kan jag uppleva det som jobbigt att alltid säga om det är. Känner mig så gnällig bland, jag är aldrig smärtfri och kan inte ens ta en liten  promenad.     Gubben min är en riktig "skogsmulle" och jag har provat att följa med, men de slutar alltid med att han får hämta bilen. Precis som du Jeanette har jag flera diagnoser, skulle inte vilja leva med mig själv.

Ibland sjunger jag den där sången "huvud, axlar, knä och tår...tralllla!🎧

## Comment 6
Author: [Borttaget]

#5 Eller hur, man blir så trött på sig själv. Man orkar inte höra sitt eget gnäll så då är det klart att det är jobbigt för ens närmaste. 

Älskar sången! Skrattade högt för mig själv!! 😂 

Tror jag läste här på sidan att någon säger som svar på hur läget är att "man inte har något nytt att klaga på". Den är också bra tycker jag. Den kör jag med när jag känner mig som allra gnälligast.

## Comment 7
Author: flocken

#4 mina barn är snart 2 år & 7 år. Båda två råkar som om helvetet varit löst ;)

Jag har även bechterews, så ryggkotorna blir sneda. Får sk puckelrygg samt att fötterna är förstörda av artros. Men, men. Har tvingat kroppen att vara ute & gå & nu är det ett måste. Jag började med MBT skor (rund sula)>gjorde susen

## Comment 8
Author: [Borttaget]

#7 Då förstår jag att det är full rulle hemma! 🙂Du är duktig som håller igång. Det tror jag du vinner på i längden! ❤️

## Comment 9
Author: Nettan4

Just känns det som att jag inget stöd har hemifrån, under semestern tycker gubben att man ska göra så mycket som möjligt och helst ut med husbilen hela tiden. Jag själv orkar inte det just nu för är inne i en period då hela kroppen värker men fick senast idag en irriterad kommentar att jag inte orkar och att jag bara vill ligga på soffan, har under dessa 4 veckorna ändå hållt god min och varit med på det mesta, haft främmat hemma under midsommar, därefter ute en vecka med husbilen, hemma en vecka som avslutades med storkalas för släkt och nu denna vecka ute med bilen ett par dagar och ev besök av en jobbarkompis till gubben under morgondagen och sen på måndag kör jobbet igång igen med 100%, är så in i h..... less just nu😢

## Comment 10
Author: [Borttaget]

#9 Känner med dig.❤️Det är hopplöst när man känner att ens mående inte får plats i det vanliga livet eller hur jag ska säga. Så känner jag också ofta.
