Hur bemöts fibropatienterna?
Hur många minns inte sina första bekännelser för kompisarna? "Jag har fått diagnosen FMS". Stor blick från kompisar. Och sen.. "Ehm.. okej.. ja och vad betyder det? När får du veta vad som är fel då?" Dom som har riktig tur får svaret "Ånej, det va ju inget roligt alls" eller har man ordentlig otur bemöts man med "Nej vet du det är ju inte en sjukdom, det är ju något man låtsas ju.." Här kommer mina personliga reflektioner och åsikter om ämnet.
Och hur många har inte fått alla världens bästa råd från välmenande vänner som vet allt om hur just DU skall bli frisk? Motion. Undvik att äta si och så. Sluta tänka på det. Gå till jobbet ändå. Ät si, säg så, tänk så, gör så, inte såhär och icke så.
För andra fungerar det jättebra att motionera, många känner att dom klarar hålla sig i gång om dom tvingar sig över den spärren man möter. För mig var det ingen höjdare. Jag tycker inte motion är roligt och underhållande, jag tycker tvärt om, det är ungefär något av det tråkigaste som finns. Jag hittar ingen motivation för att svetta på i gymmet, och när jag inte har roligt medan jag håller på blir priset så otroligt högt dom nästa 3-7 dagarna när jag nästan kräks av smärta om jag skall knyta skorna. Promenader tycker jag är trevligt dock, även om jag gör det alldeles för sällan.
Det blir ju likadan som att säga "Titta, nu har h*n gått bort och fått benet bortskurit med flit för att släppa undan arbetsuppgifterna" eller "se, h*n är förlamat bara för att det är så bekvämt att få hjälp". Har ni tänkt över det? Jag räknade inte med det. Man kan tänka och mena vad man vill i denna världen, men det kan faktiskt vara ohyfsat att säga alla sina meningar hela tiden. Ingen i dag skulle nog kommit med rasistiska uttalande mot en specifik folkgrupp eller person sådär helt utan vidare! Men är det okej att säga sånt om folk som är sjuka då? Är inte det en form av rasism och trakasseri? Ni har nog inte tänkt på det heller. Jag vädjar till er: tänk på era ord.. Låt dom va på insidan även om ni uppriktig menar dom, snälla. Vi har det jobbigt nog.
Och ni läkare där ute, hur rent samvete har ni? Hur många där himlar med ögonen när personen framför en säger: "Men den medicinen fungerar ju inte, jag har ju lika ont…" på en av dom vanligaste mediciner som hjälper vid smärta? Och hur många där tar sina patienter på allvar?
Detta är vardagen för fler personer med smärtlidelser. Inte bara FMS. Och nu har jag inte ens nämt bekanta som inte känner en, och alla granner och kollegor man inte umgås med och hur dom bemöter en. Det är nedstämmande hur vi behandlat bara för att vi inte synligt är sjuk. Det är inte alla sjukdomar som syns på utsidan. Men hadde våran sjukdom gett oss stora deformeringar i skelettet, då hade det nog varit annorlunda. Varför är det så?
//Rita, sajtvärd på Husmorstips, fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg, bloggen och min hemsida.
Det som jag blir sååååååååå trött på att höra är att du som ser så pigg ut kan väl ändå inte ha ont 
Måste man se ut som sju svåra år och en barvinter för att läkare och omgivningen ska fatta att vissa dagar har man så ont att man knappt kan ta sig ur sängen och andra dagar så kan det gå riktigt bra att greja med olika saker . Fibro är en riktig luring till sjukdom man vet aldrig var man har den 
Det samme får jag som har rygg ondt.. när man er van med at leva med det synes det inte,, ergo,, jag er inte sjuk,,
Utrolig hva noen tror *ler*
Tyvärr tror jag att det är bättre att vara man om man har osynlig värk. I mitt fall uppmuntrade faktiskt både Af och Fk mig att skaffa läkareintyg med rek. om pension. Han i sin tur sa att vi skriver inte fibromyalgi utan medfödd genetisk defekt -- kvoten för sådana är inte uppfylld, då går det lättare !!!
Så sedan hösten 1997 har jag fått min pension eller vad det nu heter utan att minsta lilla fråga ställts --
Ni mest kvinnor som varit med mig på nätet under upp till 11 år nu
http://www.angelfire.com/md/FIBROMYALGI/
vet att det är väldigt orättvist mot kvinnor.
Så vill man bli bra bemött så är det bäst att vara utbildad man med skandinaviskt ursprung ………….
FIBROGUBBEN
Ja, altså, det värkar som männ tas på alvar, för att alla anser männ inte klagar i tid och otid, fast kvinnor anses va gnällande väsen eller nåt
//Rita, sajtvärd på Husmorstips, fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg, bloggen och min hemsida.
Vi får väl till å byta kön nu då!!!! 
hehe Det är säkert mycket lättare att bli trodd som man! Tyvärr.. Det är konstigt att det inte kan vara lika för alla.. vare sig man är man eller kvinna.. =(
ja det är en annan sak. Det tycks mig att FK kör på "trynefaktor" som vi säger i norge. Ansiktet avgjör!
//Rita, sajtvärd på Husmorstips, fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg, bloggen och min hemsida.
Det stämmer nog det oxå! Det är nog mycket som spelar in..
Jag tror på fullaste allvara att om FMS var en typisk mans sjukdom så hade det funnit mer forskning och bättre vård för fmspatienter idag.
Sara
Sara: man kan ju undra, när man ser hur mycket som forskast på olika manns-sjukdommar.. men jag vet inte själv.. bara kjänns hopplöst att bli betraktat som en kjällkäring om man får en diagnos..
//Rita, sajtvärd på Husmorstips, fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg, bloggen och min hemsida.
Bra artikel Rita!
Tack Lisbeth :)
//Rita, sajtvärd på Husmorstips, fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg, bloggen och min hemsida.
Hej ! Jag är ny här och jag har oxå den luriga sjukdomen fibromyalgi, och är ganska luttrad inför både medmänniskors och läkares inställning till diagnosen. Min husläkares ( då när husläkare fanns) inställning till sjukdomen var ju ganska proffesionell, iallafall när hon gav mig diagnosen.Men sen böjade en lång Golgatavandring som slutade hos en Försäkringskasseläkare som avfärdade det hela med att "det är normala symptom som alla har under livets skiftande påfrestningar "
Alltså, med andra ord ; det här är nåt som alla har. MEN DU ÄR OVANLIGT GNÄLLIG !! 
Ja, vad säger man om det ?
Hälsningar Biet