Vid Hälsouniversitetet och Universitetsjukhuset i Linköping har en forskargrupp studerat dom olika aspekterna vid Fibromyalgi sen mitten av 80-talet. En av faktorerna dom forskade på var att öka kunskapen om vilka faktorer som spelade in på när kvinnor med diagnosen valde fortsätta jobba efter diagnosen, trots begränsningarna. I studien har dom intervjuat 176 kvinnor mellan 20 och 65 år för att bilda sig en uppfattning av kvinnornas egna tankar runt varför dom orkade jobba. Kvinnorna fick fylla i en enkät med frågor om  förekomst av olika symptom, arbets-tid, arbetsförhållanden, symptomens påverkan på arbetsförmåga, om anpassningar gjorts i arbetssituationen och tillfredsställelse med fortsatt arbete eller sjukpension och till slut tillfredsställelse med livssituation.

Hälften av gruppen vara  i arbete när studien påbörjades, andra hälften vara  sjukskriven men hade jobbat innan studien påbörjades.

Studien visade att en tredjedel hade oregelbundna arbetstider. Dom flesta hade arbetat länge hos samma arbetsgivare, enbart 25% hade arbetat 2 år eller kortare tid än 2 år.
Nästan alla svarade att dom hade svårare för tyngre arbete, att dom hanterade stress dåligare, och att den förminskade rörelseförmågan försvårade mycket i arbetslivet. Smärtan vara  genomgripande som ett stort hinder för arbete, medan en tredjedel ansåg tröttheten värre att förhålla sig till. Dock menade över 80% att dom borde klara av att fortsätta sitt nuvarande arbete över dom kommande åren.

Enbart 15 kvinnor uppgav att dom inte orkade sitt nuvarande arbete helt och hållent, varav 6 nu jobbade heltid och planerade att förkorta arbetstiden, 4 behövde byta till ett mindre fysisk ansträngande arbete, 3 hade tillfälliga arbeten och behövde söka nya, en valde att inte svara på varför, och en räknade med att sluta jobba helt och hållent. Av dessa hade 10 inte fått nån erbjudande om anpassning alls.

Av dom 40tals kvinnor som hade fått lämna sin jobb på grund av fibromyalgin hade hälften fått omskolering och anpassningar på arbetsplatsen innan dom slutade.

Vid sammanlikning av dessa två grupper visade dom som vara  i arbete en något frekventare smärtfria perioder, medan dom som vara  helt sjukskrivna visade högre grad av smärta. Den arbetande gruppen vara  även signifikant mer tillfreds med sin livssituation än den icke-arbetande gruppen.

****
Jag tror jag avslutar där med torrt prat. Detta är en studie baserat på frågor och svar riktat mot patienter, och då kvinnor, med fibromyalgi som diagnos, där hälften var i arbete och hälften inte vara  det. Är detta på något vis representativt för oss?

Jo jag vågar mig på att säga det. Studien drar inga slutsatser på varför kvinnorna inte jobbar. Den ställer heller ingen konklusioner om huruvida en kvinna som väljer låta bli jobba med sin lidelse gör rätt eller fel. Jag personligen anser det är upp till var och en att lyssna på sin kropp och ta det val dom kan. Men både vi själv som redan vet, och studien, drar en slutsats att Fibromyalgi påverkar förmågan att jobba, dock är den inte nödvändigvis nåt hinder. Att vi har fått Fibromyalgi betyder att vi, och arbetsgivaren, måste tillrättalägga arbetet, och med stöd från arbetsgivare kan vi klara av detta!
Hela rapporten om studien finns att läsa på länken.