Hälsa och välvaro

Förhållande - orka?

2017-03-17 15:11 #0 av: Mia-45

Hej på er.

För ca 4 månader sedan så hörde min ungdomskärlek av sej igen. 
Vi har strulat flera år fram och tillbaka. Sista gången vart för 6 år sedan. Men då vart min pappa döende i cancer och killen hade egna problem att tampas med. Så det höll inte. 

Nu har han fått veta vad han lider av (bipolär) och han har sina perioder då han mår som sämst och tar till drickat. 
Jag har ju min fibro. 

Men iallafall så blev vi nu tillsammans igen och det är kanonbra mellan oss. Trivs ihop och gör roliga saker när vi orkar. 
Det jag känner är att oftast så orkar jag inte ses....men gör det ändå. Pga min värk och att jag ger allt jag har att ge på jobbet. Så när jag kommer hem är jag helt slut både kroppsligen och mentalt. 
Så jag bara egentligen vill vara ifred och ensam. 

Han har lite svårt att lyssna på mina fibro-problem och är ganska ego i sina egna bipoläriska problem...eller hur man nu ska uttrycka det. 
Han frågar varför jag har ont på vissa ställen fastän jag sagt att det är så med fibro. 
Och jag har även berättat hur jag mår för övrigt av det. 
Men som sagt....han tar inte in det. Jag har svårt att nå fram. 

Han är också ganska avstängd. Visar inte så mycket känslor.

Vi älskar varandra och vi kan prata med varandra. Men ändå känner jag att jag inte når fram riktigt. 
Och orkar jag inte alltid hänga på hans saker (han ska hela tiden göra nåt) så känner jag mej lat. Fastän jag har ont och inte orkar så hänger jag på ändå för jag orkar inte förklara. 

Känner att hur mycket jag än älskar karln.....så orkar jag????
Hur gör ni som lever i förhållanden? 
Kanske där bägge två då har diagnoser?

Anmäl
2017-03-17 15:32 #1 av: [nevergonnagiveyouup]

Du gör många trådar kring dessa ämnen med män och relationer som inte funkar, hoppas du en dag kan söka dig till en stadig relation men förstår om det är svårt.

Anmäl
2017-03-17 16:50 #2 av: Mia-45

#1 Va???? Nu fattar jag ingenting. 
Och du har ju bara vart medlem i två dagar. Hur kan du då skriva nåt sådant?

Anmäl
2017-03-17 21:45 #3 av: Aleya

Ta mitt råd... sätt dig inte i skiten med den där mannen. Det kommer inte bli bättre och det kommer mad största sannolikhet dra mer energi än vad du orkar ge.

Så lita på magkänslan i detta fallet

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios

Anmäl
2017-03-18 15:32 #4 av: [nevergonnagiveyouup]

#2 vart på flera konton, och det finns en del liknande trådar från dig menar absolut inget illa tänkte bara.

Anmäl
2017-03-18 15:43 #5 av: Mia-45

#4 De kan man nog räkna på en hand. Du tar inte miste på person nu?

Anmäl
2017-03-18 15:46 #6 av: [nevergonnagiveyouup]

nej det är du tänkte bara att det vart flera inlägg kring relationer spelar ingen roll xD

Anmäl
2017-03-18 15:47 #7 av: Mia-45

Hmmm...vart då? Sista jag skrev här vart om han som ville bli KK på jobbet..Där det handlade om sexuella trakasserier.

Anmäl
2017-03-18 16:03 #8 av: [nevergonnagiveyouup]

http://relationer.ifokus.se/discussions/57a57b70ce12c45a67001036-pojkvan-flirtar-med-granne

http://relationer.ifokus.se/discussions/58347433ce12c4016f000dd1-ringer-anda

http://relationer.ifokus.se/discussions/548577e48e0e742fc9001a13-vet-inte-hur-jag-ska-kanna

googlade bara på ditt användarnamn men typ detta.

Anmäl
2017-03-18 16:10 #9 av: Mia-45

#8 

Och det vart "många" som du uttryckte dej. 
Andra länken var ju ingen relation. 
Och den sista är sedan 2014. 
Om du räknar alla år som jag vart på FB (bytt konto innan) så är det väldigt lite trådar om sånna saker.

Och so what?

Är inte FB till för att man även ska kunna ventilera sånna saker? 
Skriver du så här till alla som skriver "många" trådar om män och relationer?
Förlåt men ja, jag blir lite irriterad.  Vet att du inte menar illa men varför ens ta upp en sådan sak?

Och jaaa...jag har kanske svårt att vara i en relation med min värkproblematik. Därför jag ställer frågan hur andra klarar av det och vill ha råd. 
Inte pekpinnar! 

Men jag låter denna diskution nu vara. 
Är det fler som vill ge mej råd så är det välkommet Skrattar

Anmäl
2017-03-18 16:16 #10 av: Mia-45

Aleya

Jag ger det en tid till. Måste prata med han om hur jag känner. Att jag inte blir riktig sedd.
Han är mitt livs stora kärlek och jag hans. Men jag lovar dej...att drar det ner mej ännu mer så ska jag avsluta. 
KramBlomma

Anmäl
2017-03-18 16:37 #11 av: [nevergonnagiveyouup]

#9 du bad mig hänvisa till något jag ville släppa konversationen redan 

Anmäl
2017-03-21 14:47 #12 av: Zadeira

Jag tänker spontant att eftersom ni träffas och gör saker som han vill osv fast du inte egentligen inte orkar så kommer han aldrig få en sann förståelse för hur din fibro faktiskt påverkar dig. Du är ju trots allt inte ärlig mot varken honom eller dig själv om du fortsätter göra saker med honom bara för att slippa förklara eller slippa känna dig lat, tråkig, jobbig osv.

Det jag tänker är att för att han ska förstå dig mer, och för att du ska må bättre, måste du ta dig den där rätten att vara tråkig, lat, osocial, för att du ska hålla i längden. Det kan ju inte bli ett hållbart förhållande på lång sikt om  du faktiskt inte är helt ärlig med hur du mår hela tiden.

Att han har sina problem påverkar såklart också, men det kan du inte göra något åt utan det är han själv som får jobba på det. Du kan ju bara jobba på dig själv och hur du vill ha ett förhållande, hur du vill leva med din fibro.

Jag har både psykiska och fysiska diagnoser. Min partner har en del fysiska diagnoser. Det påverkar vårt förhållande men vi hade aldrig kunnat vara ihop om vi inte ärligt  kunnat få säga: "Jag orkar inte träffas idag/göra si eller så idag. Det beror inte på dig utan på min sjukdom. Idag är det värre än vanligt så jag behöver stanna hemma och bara ta hand om mig själv." Dit har vi kommit genom kommunikation och att vi faktiskt båda är tydliga med vad vi orkar, inte orkar osv.


Anmäl
2017-03-21 15:44 #13 av: Mia-45

#12

Jag sa i helgen nu att jag inte orkar träffas och göra nåt. Att det beror på min fibro och inte på honom. 
Han accepterade detta utan problem.

Jag tror jag förstorar upp saker ganska lätt när jag mår skitdåligt. 

Anmäl
2017-03-21 15:48 #14 av: Zadeira

#12 Det är jättelätt att man gör det! När man mår dåligt är man ju som min terapeut kallar det "sårbar" för saker som man annars inte ens lagt märke till. Man blir ju så påverkad av minsta lilla när smärtan är på topp, orken på botten och humöret inte räcker till något.


Anmäl
2017-03-21 15:50 #15 av: Mia-45

Exakt Zadeira. 

Minsta lilla som sades fel i helgen, som man annars inte ens reagerar över, så blev jag ledsen eller arg. 
Nu är det bättre då jag hunnit vila lite och även pratat lite med pojkvännen.
Vi får nog ta och prata mer om det men han förstår ändå att jag inte alltid mår så bra. Precis som han har sina perioder. 
Det gäller bara för mej att få in det i min tröga skalle. Skrattar

Anmäl
2017-03-30 15:28 #16 av: Ankan76

Har han stora skov?Jag menar mani/depression? Då kan det ju bli lite svårt att hänga med. Min pappa är bipolär och han kan vara väldigt oförstående ibland. Men precis som du och Zadeira säger så måste man prata om det och kunna vara ärlig om man inte orkar.

Anmäl
2017-03-30 15:30 #17 av: Ankan76

#1 I egenskap av sajtvärd har jag sagt att man får skriva om vad man vill här. Man behöver inte ens ha Fibromyalgi. Kommentarer som dessa är inte välkomna här.

Anmäl
2017-03-30 15:47 #18 av: Mia-45

Hej Ankan

Mjaa...stora och stora vet jag inte. 
När han hamnar i skov så tar han till drickat och blir mer pratig, tjatig och utåtagerande. Han hade en sådan period nu för lite sedan. Jag vart hos han en dag då han drack men jag åkte hem efter några timmar då han blev odräglig. 

Och precis som du säger om din pappa, så är min pojkvän med ganska oförstående. 
Vi brukar ut och gå med hans hundar. Ibland klarar jag 5 km utan problem men oftast inte ens 3 km. 
Får så ont att det känns som om jag svimma på halva vägen. Då kan han ifrågasätta varför. Och jag förklarar. 
Jag säger nu när jag inte orkar. 
Fick medicin mot min ångest idag. Och det tyckte han vart för jäkligt att jag ska behöva. Men han förstår inte att man kan ha ångest av fibron. 

Han är supergo annars och en toppenkille. 
Jag får förstå att han med har problem med sitt bipolära och det är därför HAN är som han är.

Anmäl
2017-03-30 16:18 #19 av: Aleya

#18 tråkigt att han verkar ha problem med att ta till alkoholen också. 

Och dessutom är oförstående. Men kom ihåg en sak: han må vara toppen men han ska inte hålla på och klanka ner på dig.

Sen så ska inte du heller vara "överförstående" med hans problem. Han må ha en sjukdom och han må verka älska flaskan lite mer men det är ingen ursäkt för hur han beter sig.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios

Anmäl
2017-03-31 10:48 #20 av: Mia-45

Aleya

Det är "bara" under skovet han tar till alkoholen. Då skiter han i antabus och super ett par dagar. 
Jag som tycker det är obehagligt när folk är fulla....de blir så överdrivna...håller mej då borta när han gör så. 

Jag ska ta Lergigan vid behov. Han verkade bli rädd att jag ska ta det jämt. 
Då undrar jag varför han blir det? Han går ju på medicin för sitt bipolära. Varför ska jag då inte kunna äta medicin konstant?
Ibland funderar jag på om det är jag som missförstår det han säger. 

Jag är bara sån. Överförstående....Glad Jag vill att alla människor ska må bra. 
Men i detta fallet känner jag att jag inte får något tillbaka mer än okunskap eller inte viljan av att veta. 
Idag är jag nere i en svacka igen. Med mycket funderingar kring det hela. 
Han är mycket innesluten i sej och ganska självupptagen. 

Jag måste ta mej en rejäl funderare på detta. 
Men jag har sååå svårt att såra folk. Och står därmed ut ett tag till och ser hur det utvecklar sej. 

Anmäl
2017-03-31 11:14 #21 av: Aleya

#20 nu är jag bara säkert en tråkig människa. Men om han redan går på antabus så har han ju klara alkoholproblem. Jag hade redan där sprungit fort och långt som satan. (Och då kan jag inte springa men jag hade gjort det för denna gången)

Ja hans logik går inte ihop så vette tusan hur han tänker. Sen är ju lergigan inte direkt beroendeframkallande. Så fattar inte vad han tänker alls.
Men han vill väl vara den det är mest synd om kanske.

Ne för tusan. Du kan inte såra någon som är så självömkande och tragisk som han låter. Så tänk lite mindre på det är mitt råd.

/Med vänliga hälsningar från en som låter så otroligt bitter och hatisk men menar väl. 😂

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios

Anmäl
2017-03-31 11:24 #22 av: Mia-45

Aleya

Jag tycker inte du låter bitter eller hatisk. Och jag vet att du menar väl i det du skriver. 
Hade han inte vart min ungdomskärlek hade jag lagt benen på ryggen för länge sen. Men jag är väl dum i hela ansiktet som verkligen vill ge detta en sista chans. 
Och det är ju som du skriver, att han går ju ideligen på antabus. Så han har ju alkoholproblem utanför det bipolära. Tänkte inte ens så långt....

Jag är den där glada människan som gärna skojar och skrattar mycket. Han är inte denna person utan mer allvarlig och dyster till sinnes. Detta trycker ner mej lite grann så jag blir med dyster och allvarsam. 
Ska jag försöka skoja till det och skrattar så hänger han inte alls med. 

Nu är det med så att min son lider av stark GAD, stark agorafobi och svag personlighetsstörning. 
Han kan inte jobba utan nu försöker de hitta rätt medicin till honom. 
Detta har min pojkvän svårt att förstå. Att han inte ens klarar av att jobba några timmar om dagen. 
Han tror att det bara är att få igång min son så ska allt vara bra sen. 
Han säger sej ha jobbat som någon slags utredare inom sånt här men när det kommer till min son så begriper han inte.
Han fick för sej att min son skulle utbilda sej till hovslagare....Öhhh va?
Han gav sej inte utan tjatade och tjatade om detta. 
Jag visste inte vad jag skulle säga så jag sa ingenting. Då sa han till mej: Du bara sitter där och rycker på axlarna. 
Ja vad fan ska jag göra då liksom?

Så där kan han vara. Jag känner ofta att det är ingen ide att prata om sånt. För han lyssnar inte. 
Men säger han något mer nedlåtande om att min son gott ska kunna arbeta så går jag. Där går gräsen. 

Anmäl
2017-03-31 11:30 #23 av: Mia-45

Usch....det känns som om jag bara gnäller på han. 
Han ÄR en snäll kille annars...Bara en del egotrippad. Och har svårt att ta in andras problem och känslor. 

Jag försöker bortse från detta och vara som vanligt. Men jag vill ha liiiite mer tillbaka för att det ska funka fullt ut för mej. 

Anmäl
2017-03-31 11:31 #24 av: Aleya

#22 så han är elak mot dig. Han är elak mot din son också och sitter och dikterar hur ni ska göra och må?
Och han har problem med alkohol som man måste medicinera.

Om jag tänker utifrån min smärtsjukdom så blir jag bara sämre av stress och när folk är elaka. Jag kan tänka mig att du snart kommer bli bara sämre för att han håller på som han gör.

Så jag tycker du ska fundera om det är dags att släppa taget om han och tänka på din hälsa och välmående. Och även din familjs välmående. Elmer om han ska dra ner er i sin svarta abyss av självömkan, lögner och oförstående.

För han verkar ha noll sjukdomsinsikt alls. Inte i alkoholen eller bipoläriteten.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios

Anmäl
2017-03-31 11:37 #25 av: Mia-45

Ja jag blir bara sämre av stressen som kommer med detta. 
Jag kände väldigt starka känslor för honom nu i början när vi träffades igen. Men typ på en dag så förminskades dessa känslor. Jag funderar på vad det var som hände. 
För honom är det så självklart det han säger om sjukdomstillstånd. 
Han tror han vet allt om det psykiska. Han visste inte ens igår vad Lergigan var för utan ifrågasatte om detta inte var medicin för värk....hahahahahha

Jag ska se hur det avlöper i helgen. Får väl ta mej lite tid att prata med han...igen. 
Han förstår när jag inte orkar...men han förstår egentligen inte alls. 
Han förstår inte varför jag ofta blir yr, är trött, har ont, m.m...utan jag får förklara hela tiden att det är min fibro. 

Anmäl
2017-03-31 14:53 #26 av: Ankan76

Usch,han låter väldigt mycket som min pappa. Jag har stått ut med pappa i alla år men nu sen jag själv blev sjuk så orkar jag inte med honom. Jag har ingen kontakt med honom alls just nu och det är väldigt skönt. Han är en stor energitjuv och energi är ju inget man har gott om när man har fibromyalgi. Det är inte lätt att bryta med någon man tycker om men idag känner jag mig lättad!

Anmäl
2017-04-11 17:30 #27 av: Mia-45

Nu ältar jag igen hörni. Hoppas ni har överseende med detta. 
Men är inne på att göra slut. 
Jag orkar inte och jag är bara deppig. 
Han hade läst på om fibro, sa han. Så han fattar hur jag mår och hur jag har det. 
Jag har inte träffat han på snart två veckor just för att jag mått dåligt mest över jobbsituationen. 
Visst hör han av sej och frågar ibland (mer sällan) hur jag mår. Hur jag sovit....osv. 
Jag begär inte att han måste sms;a i tid och otid. Men när det tar över ett dygn innan man hör nåt så börjar jag ju undra. Speciellt när han vet att jag mår skit. 
Sa detta till han att kan får gärna skicka ett godnatt-sms eller så (som vi gjort innan). Jag har gjort detta men slutat då han aldrig gör det självmant. 
Så man vet att man är påtänkt av någon som håller av en. 
Ja ni fattar kanske vad jag menar? Begär inte mycket men vet man att den ena partnern mår dåligt så lägger man väl ner lite extra på att höra av sej???
Känner mej mest tagen för given just nu. 
Att han kan skita i att höra av sej och vara ett litet uns omtänksam, för han vet att han har mej. 
Eller är det så det bipolära fungerar? 
Bjöd hit han på middag som ikväll..men si då skulle han träffa en kompis. 
Och i helgen (hade tänkt att åka ut till honom) så hade han bestämt att han skulle ut och gå 1,5 mil. Och sedan spela med sin pappa i ett spelmanslag. 
Han lägger inte ner någon planering på oss. Att vi ska ha en mysig middag och kväll kanske med lite levande ljus och gos. Att rå om varandra. 
Nä det finns inte. 
Jag vill ha mer.....nån som bryr sej mer. Som kan ägna en kväll åt att bara vara. Han måste heeeela tiden ha nåt att göra och jag blir superstressad av det. 

Sååå...ja jag funderar nu på att avsluta. Men sen är jag där. Tänk om jag sårar honom? Om han blir ledsen? Om jag ångrar mej? 
Alla dessa frågor som dyker upp. 
Blir såååå trött på mej själv! 

Anmäl
2017-04-11 17:34 #28 av: Aleya

Han sårar ju dig. Och verkar inte bry sig heller. Så vad finns det att tänka på?

Han är ju en vuxen och behöver inte hanteras som ett barn. Känner du att du inte orkar så gör slut.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios

Anmäl
2017-04-11 17:36 #29 av: Mia-45

Ja Aleya...det är så jag med tänker. 
Tycker du att jag överreagerar en aning? Ibland har jag förmåga att göra det. Men det är så här jag känner. 
Det är lite svårt...att bara avsluta. Han är min ungdomskärlek och vi har ett förflutet. 
Men jag ska nog kanske ta fasta på just "förflutet"? 

Anmäl
2017-04-11 17:52 #30 av: Aleya

Ne jag tycker inte det. Har tyckt att han betett sig som en skitstövel från start. Men det är jag det.

Varför är han så speciell bara för att det var en du var kär i förr? Folk förändras och det betyder inte alltid till det bättre.
Så varför vara kvar i det förflutna?

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios

Anmäl
2017-04-11 17:58 #31 av: Mia-45

När jag nu sagt att det känns som om han inte lyssnar när jag säger att jag har ont,,,eller har yrsel...eller huvudvärk...så säger han att det sitter i mitt huvud...att det är bara jag som känner så och att han inte är intresserad av att lyssna. 
Men det är ju ändå fel då jag känner så. För jag ska inte behöva göra det. 
Visar han att han bryr sej och lyssnar så kommer ju inte dessa känslor upp. 

Jag får ta och prata med han om detta i morgon. Att jag inte orkar. 

Anmäl
2017-04-11 18:40 #32 av: Aleya

Du har satt ord på det jag har velat ha fram. Om han dessutom säger att det sitter i din skalle så undrar jag om han har läst så gammal litteratur om fibro att det kallades kärringsjukan (lägg till gnäll före) med hans attityd.

Ne låt han vara. Han har uppenbarligen så stora problem som han själv skulle behöva ta itu med. Som att han tar antabus med dricker ändå.

Du klarar din nog bara fint utan denna förvuxna bäbisen. ☺

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios

Anmäl
2017-04-11 18:44 #33 av: Mia-45

Nä han menade det att jag kände fel i det att han inte ville lyssna på mej. 
Inte i att värken sitter i min skalle. 
Han säger att det är fel att han inte skulle lyssna...det är bara nåt jag fått för mej. Ungefär så. 
Men känner jag så, så gör jag ju. Och hade jag inte haft det på känn så hade jag ju inte behövt känna så. Och om han hade visat att han lyssnar och bryr sej hade jag ju heller inte känt på det viset. 
Uttryckte mej nog lite luddigt i förra inlägget. 

Anmäl
2017-04-12 12:41 #34 av: Zadeira

Jag tycker det låter som att ni helt enkelt inte förstår varandra och även om du inget hellre vill så har jag svårt att se att det förhållandet är bra i längden.


Anmäl
2017-04-21 20:25 #35 av: Aleya

Hur har det gått Mia?

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios

Anmäl
2017-04-22 08:21 #36 av: Mia-45

Hej Aleya och tack för att du frågar. 
Tjaaa..det har inte hänt så mycket. 
Vi hade en mycket trevlig påsk-helg förra helgen. Jag tror han märkte på mej att jag vart på väg bort. Så han lade manken till till extra. 
Som sagt så kräver jag inte uppmärksamhet heeeela tiden. Men får man inget tillbaka så känns det ganska döfött. 
Ska ut till han, eventuellt, nu idag. Och jag ska se hurdan han är. För jag har blivit lite kall emot han nu för att skydda mej själv och mina känslor. 

Det som är märkligt är att han nästan aldrig frågar hur jag har det och hur jag mår. Det frågar jag han nästan varje dag men får inte frågan tillbaka. 
Han visste att min katt vart krasslig i veckan men inte en fråga om hur han mår heller. 

I veckan så sms:ade han tidigt en morgon och ville ha Lergigan av mej för att han inte sovit på hela natten. 
Ibland känns det som om han är tillsammans med mej för att jag har piller. 
Han fick två av mej resten behöver jag minsann själv. Men inte ens ett tack fick jag. 
Hade jag sen inte sms:at honom under dagen och frågat hur det är så hade han heller inte hört av sej självmant. 
Känner mej utnyttjad ibland. 
Pratade med min arbetskamrat om detta och hon tycker det låter som om han är så inne i sej själv att han har svårt att bry sej om andra. 
Men jag har iallafall kommit så långt med mej själv nu att är han avståndstagande nu i helgen så får detta vara. 
Jag känner mej ensam i förhållandet. Och då känns det som om jag lika bra kan vara singel. 

Anmäl
2017-04-22 09:07 #37 av: Aleya

Men han är då skum. Var inte lergigan en dödsdrog nyss för han? Alltså att han var nästan förbannad att du hade den?
Och så ska han nu ha?
Skum karl.

Ja fortsätter han så är det bara att ge upp. Han verkar ju ändå inte bry sig.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios

Anmäl
2017-04-22 09:11 #38 av: Mia-45

Hhahaha jamen så tänker jag med lite Aleya. Att NU ska han ha mina piller som inte vart bra att JAG åt. Hmmmm....
Min magkänsla säger mej att jag ska dra mej undan. Det är nåt annat skumt med honom också som jag inte kan sätta fingret på. 
Jag får lite typ avsmaks-känslor. Men vad det beror på vet jag inte. 

Jag funderar på att backa ur idag då min mamma kanske behöver hjälp. Hon ska snart flytta. Jag lägger hellre min lilla energi jag har på henne. 
Vi får se....

Anmäl
2017-04-22 09:39 #39 av: Annautanh

Älskade Mia.
All välmening, och en stöttande "been there done that" attityd härifrån. (Inget dömande alltså). Jag tolkar också det du skriver ur mitt perspektiv, så jag kan ju vara helt ute och cyklar ;)

Du är tillsammans med en person med narcissistiska personlighetsdrag (inte alls ovanligt hos personer som bipolär, ofta hand i hand med högfungerande autism).

Han är tillsammans med dig av egoistiska själ, för att du lyfter upp honom så som du alltid gjort.
Och anledningen till att du känner som du gör är jävligt tydligt: han backar inte sina ord. (Kanske för att han inte är förmögen, men det är hans perspektiv, inte ditt). Han säger att han bryr sig, men visar inte det. Antingen har han aldrig behövt lära sig hur man visar att man bryr sig, eller så är det tråkiga faktumet att han inte är förmögen att bry sig (just nu eller alls är svårt att säga).

Läs lite om narcissistisk personlighet, men är du som jag, en liiiite för förstående person som hellre hjälper andra än sig själv, så kanske ökad förståelse bara gör det svårare att gå... jag vet inte, för mig gav det infon som gjorde att jag fattade att "han kommer inte ändras, antingen ändras/kvävs jag eller så måste jag gå".
Jag är tacksam att jag valde mig själv för en gångs skull, dock först efter att ha försökt förändras själv (tänk som "det blir bättre tex).

Oavsett Mia, ditt liv. Du lever HÄR OCH NU! Du ska inte gå för att "andra" tycker det är fel sorts relation. Trivs du i den ska du stanna. (Men det låter inte helt trivsamt. Vi är duktiga på att släta över, bita ihop och ta det som en duktig flicka..) ibland kan frågeställningen "vill du ha det såhär resten av livet?" vara till nytta.

Ett alternativ om du redan överväger att gå, men skulle vilja att det funkar. Ställ krav. Ställ alla de krav på honom som du genuint behöver att han lever upp till, var brutalt rak och ärlig (förklara syftet före) och se, kan ni skriva era egna regler för er relation? Kan han leva upp till det? Sätt en månad å prova? Allt verkar rimligare än att bara stå stilla och hoppas att det blir bättre, för tro mig, du får vänta jääääävligt länge ;) (folk märker ofta att man ändrar attityd, men fattar sällan själva att det är de som orsakar förändringen i attityden).
Förändring behöver du på ett eller annat sätt, det är tydligt

Ta hand om DIG (ingen annan gör det har jag upptäckt med det här "fibromyalgi" ;) )

(Å jag vet hur man kan må ibland, så inga krav på att svara, jag hade en bättre morgon, nästa svar kan dröja ;) )

Anmäl
2017-04-22 09:40 #40 av: Annautanh

Älskade Mia.
All välmening, och en stöttande "been there done that" attityd härifrån. (Inget dömande alltså). Jag tolkar också det du skriver ur mitt perspektiv, så jag kan ju vara helt ute och cyklar ;)

Du är tillsammans med en person med narcissistiska personlighetsdrag (inte alls ovanligt hos personer som bipolär, ofta hand i hand med högfungerande autism).

Han är tillsammans med dig av egoistiska själ, för att du lyfter upp honom så som du alltid gjort.
Och anledningen till att du känner som du gör är jävligt tydligt: han backar inte sina ord. (Kanske för att han inte är förmögen, men det är hans perspektiv, inte ditt). Han säger att han bryr sig, men visar inte det. Antingen har han aldrig behövt lära sig hur man visar att man bryr sig, eller så är det tråkiga faktumet att han inte är förmögen att bry sig (just nu eller alls är svårt att säga).

Läs lite om narcissistisk personlighet, men är du som jag, en liiiite för förstående person som hellre hjälper andra än sig själv, så kanske ökad förståelse bara gör det svårare att gå... jag vet inte, för mig gav det infon som gjorde att jag fattade att "han kommer inte ändras, antingen ändras/kvävs jag eller så måste jag gå".
Jag är tacksam att jag valde mig själv för en gångs skull, dock först efter att ha försökt förändras själv (tänk som "det blir bättre tex).

Oavsett Mia, ditt liv. Du lever HÄR OCH NU! Du ska inte gå för att "andra" tycker det är fel sorts relation. Trivs du i den ska du stanna. (Men det låter inte helt trivsamt. Vi är duktiga på att släta över, bita ihop och ta det som en duktig flicka..) ibland kan frågeställningen "vill du ha det såhär resten av livet?" vara till nytta.

Ett alternativ om du redan överväger att gå, men skulle vilja att det funkar. Ställ krav. Ställ alla de krav på honom som du genuint behöver att han lever upp till, var brutalt rak och ärlig (förklara syftet före) och se, kan ni skriva era egna regler för er relation? Kan han leva upp till det? Sätt en månad å prova? Allt verkar rimligare än att bara stå stilla och hoppas att det blir bättre, för tro mig, du får vänta jääääävligt länge ;) (folk märker ofta att man ändrar attityd, men fattar sällan själva att det är de som orsakar förändringen i attityden).
Förändring behöver du på ett eller annat sätt, det är tydligt

Ta hand om DIG (ingen annan gör det har jag upptäckt med det här "fibromyalgi" ;) )

(Å jag vet hur man kan må ibland, så inga krav på att svara, jag hade en bättre morgon, nästa svar kan dröja ;) )

Anmäl
2017-04-22 09:57 #41 av: Mia-45

Annautanh

Tack för ditt svar. 
Ja han har svårt för att bry sej om andra, att visa att han bryr sej. 
Han HAR faktiskt sagt att jag lyfter honom, att jag är en drivkraft för honom. Men HUR ska jag orka vara det bär jag inte ens har kraft att driva mej själv. 
Jag gör hans liv lättare och ljusare, har han sagt. 
Men han gör knappt inget för mej. 
Som jag skrivit innan så begär jag inte så mycket. Jag har inte så stora krav. 
MEN....när man inte ens för en uppskattning på Alla Hjärtans Dag, då undrar jag ju. 
Så tidigt som det var då i vårt förhållande så brukar man väl anstränga sej lite. 
Jag åkte hem till honom när han inte vart hemma. Jag lade en chokladask och en ros i hans säng. 
Han skyllde på att han glömt bort att det var just den dagen. Fastän jag VET att han visste det. 
Det är lite sånt jag reagerar på. Jag ger han så mycket men får knappt inget tillbaka. Förutom bra sex då....hahahhahhaha. 

Och det är precis så som du skriver. Att jag hjälper alla andra än mej själv. Just därför har jag nog svårt för att gå. 
Jag TROR att jag kan hjälpa honom att bli mindre självupptagen, att han ska kunna VISA att han bryr sej m.m.
Men jag vet att jag inte kan hjälpa honom med det. 
Jag sliter bara ut mej själv. 
Och näää....jag trivs inte med att ha det så här. Jag blir bara stressad av det. 

Jag ska göra så som du skriver. Ska ställa kravet på honom att VISA mer. Inte bara säga att jag är ljuset i hans liv. 
Jag behöver också ett ljus att följa och må bra av. 
Jag vill inte bara ge och ge utan att få något tillbaka. 

Han säger att vi ska ta en lördag med ost och kex och mysa. Men det händer aldrig. Ska det hända får jag fixa. Men någon gång kan han faktiskt ta och fixa till det. 

Anmäl
2017-04-22 10:44 #42 av: Mia-45

Suck...Ledsen

Skrev nyss till han att jag stannar hemma idag för jag är trött och orkeslös och att vi får ses i morgon då jag bjuder på middag. 

Får svar tillbaka: Det får du göra då. Hörs i morgon. 

Öhhh.....? Inget mer? Förstår ni att jag inte känner mej direkt uppskattad?
Eller överdriver jag och är löjlig? Funderar

Anmäl
2017-04-22 10:59 #43 av: Aleya

Ne mycket konstigt Mia att han ska ha dig som apotek nu.

Hoppas du kommer fram till en lösning.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios

Anmäl
2017-04-22 12:57 #44 av: Annautanh

Jag svarar på ditt längre senare, ska orka med en dusch före ett släktkalas #redandötrött

Men på ditt sista: nej du är inte löjlig. Dina känslor är aldrig löjliga, dessutom är vi flera som ser samma sak som du, att han tar mer energi än han är värd, logiskt borde det innebära att du inte överdriver ;)

Anmäl
2017-04-23 10:00 #45 av: Mia-45

Tack Annautanh

Ibland rannsakar jag mej själv. Om det är jag som är överkänslig eller tänker/känner galet. 
Jag känner mej gnällig över denna situation. 
Därför tycker jag det är skönt att kunna ventilera lite med er här inne. 

Inte ett ljud från människa sen igår förmiddag. Och han vet att jag inte mår speciellt bra. Varför frågar man då inte sin flickvän hur denne mår? 
Jag gör alltid det med honom när jag vet att han mår piss. 
Men det är stentyst från han nu. Inte ens ett godnatt-sms. 

Jaja....får väl se hur denna dagen avlöper. 

Anmäl
2017-04-25 22:15 #46 av: Ankan76

Jag tycker inte att du heller ska höra av dig.Då blir han lite nervös....

Det är bara du som kan bestämma om du ska göra slut eller inte,men jag hade aldrig stannat i en sån relation. KRAM

Anmäl
2017-04-27 06:34 #47 av: Mia-45

Vi hade ett snack i söndags. 
Jag sade att han ger för lite. Då vinklar han det till att jag kanske inte är redo för ett förhållande nu. Han förstod inte vad jag menade. 
Jag har mina problem med fibron och han sina med det bipolära. OM vi ska vara tillsammans så måste även han bry sej om hur jag mår. 
Istället drar han sej undan för han mår då dåligt över att jag mår dåligt. Och fattar inte att jag vill bli stöttad istället. Som jag stöttar honom när han har sina skov. 
Han hör inte av sej alltför mycket. Och jag tänker nu som så att nu får HAN visa att han verkligen vill och kan. 
Vi bestämmer inte nu i förväg när vi ska ses utan det får komma mer spontant. Men jag vet att han kommer då inte att fråga om vi kan ses. 
Så jag tror att detta kommer rinna ur sanden till slut. 
Han tycker att vi bara ska umgås när vi mår bra och kan ha skoj. Men varför kan man inte ses när man även har det lite skralt? Är det inte det ett förhållande handlar om? I ur och skur?
Jaja...vi får se hur detta utvecklar sej. Men jag tror som sagt att detta rinner ur sanden om inte HAN visar mer intresse. 

Anmäl
2017-04-30 10:17 #48 av: Mia-45

Har nu gjort slut. Känns hemskt men det var ett beslut jag måste ta nu. 
Mår bara dåligt av denna relationen. Får ångest så fort jag ska träffa honom. Vilket jag inte fattar. Funderar
Känner ändå att en tung sten lyfts från mina axlar. 
Jag har så mycket annat runt omkring mej med nu som tar tid. Mammas flytt, jag vill vara med sonen så mycket jag kan och hjälpa honom framåt, jobb-byte m.m.
Jag måste fokusera på det istället för på ett förhållande som knakar i fogarna. 

Fick svar nyss. Då erkände han att han inte visat så mycket känslor för att han inte vågat när han märkt att jag inte mått bra. 
Men ska man då inte visa mer när man märker att någon inte mår bra för att stötta?
Han tänker avigt, anser jag. 
Och han skriver med att jag borde söka någon slags samtalskontakt för att få ur mej allt. 
Ja det hade jag med tänkt. Men det kanske han med borde...hahahah





Anmäl
2017-04-30 11:19 #49 av: Aleya

Bra gjort. För din skull. Du förtjänar bättre.

Han skulle behöva mer än samtalskontakt. Psykolog tror jag skulle passa bättre med dom problemen han har.
Ursäkta att jag är bitter igen. 😂

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios

Anmäl
2017-05-01 09:14 #50 av: Mia-45

Tack Aleya

Du är inte alls bitter...hahahaGalen
Droppen var väl att han skulle ta med sej en sk kompis....som vart full...på majbrasan vi skulle på. Jag trodde att det bara skulle vara han och jag och att vi skulle mysa lite och försöka lappa ihop. Men icke då!
Och han vet att jag får ångest när jag är bland folk som är fulla...och sånna som jag heller inte känner sedan innan. 
Så jag tänkte som så då att hans fulla polare är viktigare än jag. Då får det va. 

Anmäl
2017-05-01 09:59 #51 av: Aleya

Åh jösses.  Han är då mer kär i spriten och sin kompis. Någon jäkla måtta får det väl vara?

Ne skit i han helt och totalt är mitt råd. Han visade ju tydligt att det finns annat som går före.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios

Anmäl
2017-05-01 10:01 #52 av: Mia-45

Aleya

Han dricker inte förutom när han hamnar i sina skov. Men han umgås ju hellre med en kompis som super än med mej. 
Verkar inte som om han VILL att vi ska få det bra. Och då tänker inte jag kämpa för det heller. 

Anmäl
2017-05-01 10:34 #53 av: Aleya

#52 ja men jag menar mer att om man är så "upplyst" som han verkar ge skenet av, så borde han ju kanske inte umgås med en kompis som är full då det kanske eventuellt triggar han. Det var mer det jag tänkte.

Ne men han har nog i sitt huvud gått vidare känns det som.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios

Anmäl
2017-05-01 10:42 #54 av: Mia-45

Jo det är sant Aleya. Men han säger att det gör inget om andra dricker. Att han klarar av att vistas bland folk som är fulla utan att trilla dit själv. 
Men är han hellre med folk som dricker än med mej..ja då är det inget att satsa på, anser jag. 
Hade han velat försöka rädda oss så hade han velat att vi skulle vara själva. 
Känns  mer som om han gömmer sej bakom andra för att slippa ta itu med problemet. 

Anmäl
2017-05-01 10:45 #55 av: Aleya

#54 ja precis. Men mitt råd är nu: strunta i han i en hel vecka. Spärra han från att kunna ringa om du har svårt för att undvika svara då han ringer. Om du kan så spärra sms och andra saker också. Bara för att liksom känna och landa i detta.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios

Anmäl
2017-05-01 10:51 #56 av: Mia-45

Tack för att ditt stöd Aleya. Det har betytt mycket. Hjärta
Jag ska inte höra av mej till honom. Sms:ar han så kommer jag dra ut på svaret. 
Blomma

Anmäl
2017-05-01 11:17 #57 av: Aleya

Ja jag pratar av egen erfarenhet. Så det är väl den bästa erfarenheten brukar jag säga. Jag hoppas det går vägen.

För han är uppenbarligen inte den personen du blev kär i för x antal år sedan.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.