Annons:
Etikettfibromyalgi
Läst 689 ggr
Ankan76
2016-11-14 22:19

Avstämmningsmöte

Idag hade vi ett avstämmningsmöte,jag,läkaren,försäkringskassan och mina två chefer. Jag blev ledsen på mötet och grät (brukar aldrig göra det offentligt). Frågorna som dök upp var om jag skulle fixa att jobba igen,hur mycket skulle jah kunna jobba och bla bla. Min chef tyckte jag skulle arbetsträna på ett annat ställe för att när jag är på mitt jobb så blir jag så himla engagerad och kanske överanstränger mig. Åh,vad ledsen jag blev 😕. Sen började människan från Försäkringskassan att babbla om att jag skulle nu ställas mot hela arbetsmarknaden,hon pratar över mitt huvud med läkaren, men då blev jag arg! Hallå där,jag är i rummet! Jag kan berätta bättre för dig om hur jag mår och jag kan INTE jobba just nu,men när jag kan jobba så tänker jag jobba på mitt jobb och ingen annanstans! Då blev det tyst…

Till slut kom vi fram till att jag ska gå smärtrehabilitering på sjukhuset först,sen ska jag operera bort mina halsmandlar (fått halsböld två gånger) och efter börja jobba på 25% på MITT jobb.

Det som oroar mig (och mina chefer) är att om jag börjar jobba och så märker jag att det inte går. Då bryter jag ihop,det klarar jag inte! Jag har tidigare haft en utmattningsdepression (äter fortfarande antidepressiva) och börjar känna vissa symtom från den,för att jag är så nedstämd och orolig över detta. Har precis bytt från Venlafaxin till Cymbalta så det kan vara det som spökar också.

Idag känns det som om jag tappat allt hopp. Jag är ju nästan smärtfri tack vare Cymbalta men så trött och ledsen.

Behövde skriva av mig lite😕

Annons:
Stallmima
2016-11-14 22:47
#1

Det låter väldigt tufft det du är utsatt för, jag kan bara önska dig lycka till i allt du har omkring dig och kämpa på för din rätt   🌺

Zadeira
2016-11-14 23:09
#2

Hemskt att höra Ankan. Men vet du vad jag tänker när jag läser det du skriver? Du är precis som mig och är redan mentalt så långt fram i planeringenn att du glömmer bort det som är här och nu. Du tänker på vad som ska hända sen, långt fram i tiden och oroar dig över det som kan hända då, hur du ska må då, om du inte ska kunna jobba då. Då är det svårt att fokusera och ta till sig det man behöver göra just här och nu.

Vad man ofta glömmer bort när man oroar sig för såna saker så långt fram är allt du ska gå genom på vägen för att komma dit. När du väl jobbar igen så kommer förutsättningarna vara så mycket annorlunda och så förändrade mot hur det är idag, men du tror i dagsläget att det kommer vara likadant.

Jag vet hur svårt det är (är själv där jag ska påbörja arbetsträning när som helst och mina tankar är i kaos). Det man behöver tänka extra mycket på är att försöka fokusera på nuet. Var här och nu i tanke och känsla och sväva inte iväg över oro för det som ligger långt i framtiden som du idag inte kan göra något åt. Den tiden kommer då du har full rätt att oroa dig över ditt arbete, men den tiden är inte nu. Nu har du ju planering upplagd med smärtrehabilitering och operation. Efter det har förutsättningarna kanske ändrats. Men försök att sätta den oron åt sidan så länge, till du faktiskt behöver plocka fram dennär det blir aktuellt längre fram.

Upp till toppen
Annons: