Övrigt om och med smärta

Dåligt samvete

2016-11-06 07:20 #0 av: flocken

Vi var bortbjudna igår. Barnen sov hos farmor och farfar. Hunden hos en kompis. Bara jag o min man.
Hur ofta händer det? Slutade med att han fick massera min rygg för smärtan var olidlig. Vi fick gå hem tidigare än vad vi ville. Som vanligt.
Jag har även bechterews utöver fibron. Just nu är min bechterew riktigt illa.
Får så dåligt samvete för att det är pga mig o mina sjukdomar allt ändras. Vill ibland bara skrika, kasta saker omkring mig. Så frustrerad. Just nu blir jag bara sämre och sämre. Hoppas det lugnar sig snart.

Hemsida

Sajtvärd rexkanin ifokus

Många kramar Mette med flock

Anmäl
2016-11-06 07:47 #1 av: Aleya

Känner med dig. Jag har fått hela mitt liv raserat av min sjukdom, som inte är fibro dock. Kan knappt umgås med folk och att utföra sporter går inte.
Man känner sig ganska värdelös i många fall. Eller iaf jag.

Så kram på dig och krya på dig idag och vila.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios

Anmäl
2016-11-06 10:17 #2 av: flocken

#1 Vi vet att det är såhär. Lixom inte första gången. Men inte konstigt att man blir osocial. Man vågar inte

Hemsida

Sajtvärd rexkanin ifokus

Många kramar Mette med flock

Anmäl
2016-11-06 10:35 #3 av: Aleya

#2 precis. Ja det är hemskt att smärta ska styra ens liv.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios

Anmäl
2016-11-07 13:13 #4 av: Ankan76

Åh,det där känner jag igen. Det känns som om man förstör för familjen,att vi aldrig gör något roligt tillsammans.

Anmäl
2016-11-07 15:55 #5 av: flocken

#4 precis. O dagen efter när han pratade med sin mor om hur barnen haft det " Vi var hemma till midnatt pga hennes rygg"

Hemsida

Sajtvärd rexkanin ifokus

Många kramar Mette med flock

Anmäl
2016-11-07 16:31 #6 av: Aleya

#5 det behöver han väl inte annonsera till sin mamma? Finns väl ingen anledning tycker jag.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios

Anmäl
2016-11-07 19:08 #7 av: flocken

#6 Det är inget han tänker på. De vet hur dålig jag är ibland. Men hade räckt att säga att vi bara gick hem.

Kan sakna den sociala person jag var som ung. Jag försöker. Är tacksam för att vi fick barn så unga. Jag var 23. Nu 33. Hoppas jag blir lite piggare när barnen blir större. Den lilla är 4. Men fortsätter mina sjukdomar såhär så vill jag inte veta hur livet blir.
Är så glad att mannen ändå är så förstående. Han vet inget annat än detta. Har fått sagt till mig att jag fick dessa sjukdomar för att jag klarar av det. Är så stark i mig själv o fortsätter kämpa.

Hemsida

Sajtvärd rexkanin ifokus

Många kramar Mette med flock

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.