Det beror nog helt på var du bor och vilken smärtklinik du går till, den jag gick till fick jag INGEN hjälp av alls. Kunde i princip struntat i att gå dit. De enda jag fick där var att de säkerhets ställde en diagnos som vi redan visste att jag hade. 
Fibromyalgi. Något jag varit säker på i flera år och min läkare på VC var också redan säker på det och behövde egentligen bara skickat dit mig för att verkligen få extra hjälp med min medicinering och sätta diagnosen ordentligt, men ingen hjälp med medicinering fick jag alls och både jag och läkaren blev besvikna på den " hjälp " vi fick där.
Jag fick svaret att det skulle vara bra om jag slutade med alla mina mediciner och bara lärde mig att leva med smärtan…. 
Jo men tack.
Däremot så är det inte alls så att det blir så för dig jag ville bara berätta hur jag blev behandlad på den smärtkliniken där jag gick.
I lund var detta.

Jag tror som lillelull att det beror på vilken smärtklinik du kommer till. Jag gick smärtrehabprogrammet (i Lund) och det var helt meningslösa veckor för mig. Genom smärtkliniken fick jag min diagnos som jag inte hade fått annars, men hjälpen därefter uteblev. Precis som lillelull fick jag råd om att avsluta medicineringen och börja leva med smärtan. Deras lösning var att man började leva efter smärtan, dvs slutade städa, sköta hemmet, låta bli att jobba osv och använda sig av mindfullness och avslappning.

Smärtkliniken har jag uppfattat som absolut bäst på att utreda och diagnosticera, men att behandling är bättre att vända sig till en VC, läkare och sjukgymnast som man klickar med och som förstår ens diagnoser. Så som jag förstått det här så är inte smärtkliniken heller en långvarig vårdkontakt utan de hjälper dig med remisser om det behövs, utredning, diagnostik och ev smärthanteringsprogrammet men sen får man återgå till sin vanliga, eller ny läkare.

Sen vill jag förtydliga att det kanske går till annorlunda på andra ställen..

Jag ska till Smärtkliniken i Uppsala den 2/5. Lovar att rapportera efteråt 😃

Intro dagen jag var hos smärtkliniken så verkar det som de mest försöker lära dig acceptera värken och hur du ska leva med den, samt hur du ska tänka osv.

Sedan får man ju prata med kuratorer, hjälp med sjukgymnaster och läkare, bassängen och prova på lite andra saker.

Nu blev det inte något för mig utan jag får ta den individuella vägen vilket börjar för mig nästa fredag =)

Det känns ändå skönt för min del att vara i kontakt med läkare och sjukgymnaster som är kunniga inom smärta och förstår sig på psyket hos folk med mycket smärtproblematik, de tar en lite mer på allvar än vanliga VC läkare.

#5 Jag har aldrig genom smärtkliniken fått prova sjukgymnastik eller varmvattenbassäng vilket jag tycker de flesta verkar få…

#6 vaaa! Oj, att det kan vara en sådan skillnad beroende vilken smärtklinik man går hos.

Jag skulle även få det trots att jag ska gå individuellt.

#7 Det enda jag fick genom smärtkliniken var Basal Kroppskännedom som ingick på smärtrehabiliteringsprogrammet, men det hade jag redan gått i under ett år så det var inget nytt.

Jag går hos en kiropraktor och min läkare på vc, min kiropraktor är så himla bra och vet vad man kan begär. När det kommer till smärta så får och ska din läkare rådfråga på smärtkliniken när det kommer till medicinering . Om man testat allt på listan och det inte sker förändring så skickas det en remis dit. Det är så sjukt pinsamt att läkarns som utbildas i Sverige lär sig alls inte mkt när det kommer till smärta. Ingen ska få leva med sin smärta, det finns medeciner som kan göra våran vardag lättare men många läkare har brist på kunskap. Påminn dom stt om dom är osäkra får dom ringa smärtkliniken.

Okej tack för svar! Jag har fått en kur kortison nu och jag mår mycket bättre av det. Men det är ju inget man ska ta alltid, så jag funderar på vad jag ska göra. Nu när jag vet hur jag kan må, äntligen, så känns det hemskt att gå tillbaka till värk, stelhet och feber…

När jag väl kom till smärtkliniken var det ett stort skämt alltihopa. Helt bortkastad tid.

# 9

Vad är det för något din kiropraktor vet att man kan begära då?
Jag har bara varit hos kiropraktor för att få lite hjälp med nacke axlar och rygg (mest hjälpt när det har varit svårare/akutare grejer som låsningar/nackspärr/ryggskada/ryggskott) men undrar om de kan hjälpa en med ben, knän, höfter och sådant med? Vet du det?

#9 Fast jag upplever att smärtkliniken är MYCKET SÄMRE när det kommer till medicinering än vad de varit på andra ställen. Smärtklinikens råd (i alla fall hos mig) är ju att sluta med medicinering och lära sig leva med smärtan. Så där får man inte gehör för att man vill ha bättre medicinering.

samma här som #13 säger 😕

Happ, första dagen för mig hos smärtkliniken och det är mest komma igång med träning, andning, avslappning och tankesätt. Jag ska få prova aktupunktur och lite annat men det var inget prat om medicinering.

Jag skrattade lite när hon sa att när jag har som ondast att jag måste andas och ska ändå promenera även om det är kortare promenader. Jag kunde inte hålla det inom mig, jag log lite och sa "ja, jag kan alltid försöka". Men inombords så veet jag ju att benen kan itne ens hålla mig uppe när jag har som ondast, och har fallit flera ggr pga benen ej orkar hålla mig uppe samt ryggen strålar smärta upp och ner som ett spjut… Finns ingen chans att jag kan ta en promenad vid min allra värsta smärta.

Det enda jag har i huvudet är - DÄCKA! Jag vill alltså bli medvetslös så snabbt som möjligt.

Jag försöker ha i huvet att de vet inte hur det känns så de kan inget annat säga än det.

Visst tycker jag hur de vill hjälpa mig är bra, för jag behöver den hjälpen MEN jag är i starkt behov av något starkt smärtstillande jag kan ta när jag har som ondast eller väldigt ont som faktiskt hjälper mot värken, för, hehe, andning eller promenader fungerar inte! Allt jag har provat fungerar inte heller, celebran är den bästa med tanke på magen (då jag får biverkningar) men alltså… ska inte ljuga, vill helst ha en spruta rakt in i ryggraden när jag har så ont!

Värktabletter kan hjälpa när jag har ont och värk men inte vid mina toppar.

Hoppas jag får prata med läkaren (nu var det endast kurator och sjukgymnast) för det är läkaren som har hand om medicin.

Om man kan få rätt medicin som fungerar skulle jag säkerligen göra lite mer för då vet jag att när jag få riktigt ont har jag något som hjälper. Än så länge har jag inte det.

De smärt topparna tar även all energi ur en, och jag har redan rätt låg, de verkar ha lite svårt att förstå det också… Men men…

Det känns ändå skönt att vara med några som vet olika lösningar på att hantera smärtan osv och som faktiskt vill hjälpa en, stöttar en osv, får igång en.

Men… vill man bara ha medicin… vet inte… får se när jag väl kommer att prata med min läkare igen.

#15 Ja, det är en himla massa prat om att andas och röra på sig när man har som ondast och visst måste man andas och röra på sig (i viss mån) när man har ont men vad de sällan verkar förstå är att smärtan blir så överväldigande så att man inte kan det.  Att man behöver något extra som kan göra att det blir möjligt att andas och röra på sig när man har som mest smärta. 

Det som jag kände var att man typ anklagades för att dels vilja ha starkare grejer än alvedon (som de ändå sa att jag ska sluta med för de påstår att det inte är nån mening med alvedon) och dels vara missbrukare av dessa, eller riskera att bli det. Så som jag ser det så är man vid en kronisk smärtproblematik ganska så körd för framtiden ändå eftersom det inte finns något bot. Det som kan vara fara är ju tillvänjning, men själva beroendet i sig känns som att det kan kvitta.

Min läkare på smärtrehab var rent ut sagt omöjlig att prata medicinering med. Jag har fått mina Treo Comp av min VC-läkare och dem ville smärtkliniken att jag skulle  sluta med helt trots att jag enbart använder dem vid behov, i perioder inte alls. Jag vägrade gå med på det, och tack och lov tyckte min VC-läkare också det var det dummaste han hade hört på lång tid.

Precis, det där med att behöva smärtstillande som fungerar när man har som ondast, kan ju då hjälpa så att man kan slappna av mer och andas bättre.

Ibland känns det som vissa läkare och sjukgymnaster bara tror man överreagerar eller förstorar upp saker när man har jätte ont.

Det enda läkaren på smärtrehab  diskuterade med mig var saroton, men läste sedan det var anti-dep och jag måste ta det regelbundet. Jag vill inte ta medicin regelbundet utan endast vid behov.

Även biverkningarna vid anti-dep är oftast viktökning och jag vet garanterat det skulle få mig att må hemskt mycket värre psykologist, så det finns ingen chans jag tar det.

Treo, är inte det man köper i affären, brus tabletterna? Är de bra?

Snällt mot magen?

Alvedon fungerar inte för min extrema smärta men för lättare värk kan det ibland hjälpa, men jag tar oftast 2alvedon+1 celebra. 1-3 ggr på 24 timmar.

Vid mina smärt toppar så tar jag mer än vad det står på förpackningarna men det är för jag blir så desperat, jag önskar verkligen jag bara kunde få en medicin som verkligen fungerar vid de tillfällena!

Lägg gärna till vilka diagnoser ni har (det kan ju påverka) :-)

#18 hehe, så sant så hihi!

Jag har ingen diagnos men haft kronisk värk i ländrygg, fötter och vänster sida högt upp buk i 1,5 år snart (2 år med buken). Även stelhet vid samma områden och höfterna.

Värken varierar gradvis, de jag kallar skoven är när jag har extremt ont då jag inte fungerar alls. Sedan har jag medelmåttigt vilket även det gör jätte ont men kan fungera lite och sedan har jag min normala värk vilket jag kan fungera med under vardagen.

Dock är jag självklart inte alls som när jag var frisk och kan inte göra samma saker lika länge eller lika ofta osv…

fungera under vardagen menar jag att jag orkar ta min hund, kanske träna, åka en sväng, handla… städa .. tvätta… träffa mamma eller en vän etc (utspritt under veckan självklart).

Själv har jag fibromyalgi, HMS och något reumatiskt, troligtvis Sjögrens. Tack och lov för kortison! Synd att man inte kan ta det hela livet…

#17 Love Unite. Treo köper man i vanlig affär. Treo Comp innehåller förutom vanlig Treo även Kodein och är narkotikaklassat, så det får man bara på recept vid behov av starka smärtstillande. Det är INTE snällt mot magen, innehåller acetylsalicylsyra  och ger magsår. Får ta Omeprazol i samband med dem för att inte magsår ska blossa upp. 

Saroten provade jag ett tag, men det om något är en medicin man blir tolerant mot så är det den. Tror jag tredubblade dosen inom en månad. Så den slutade ag med illa kvickt.

#18 Lia, jag har Fibromyalgi som diagnos. Sen även psykiska diagnoser som ätstörning, borderline och depression.

Lovade ju rapportera om mitt besök på Smärtkliniken i Uppsala. Trevlig kunnig doktor. Gjorde en ordentlig undersökning; "Du har ju ont även på andra ställen,inte bara triggerpunkterna". NÄHÄ??!! I allafall så diskuterade vi fram en medicinering som vi nu ska pröva så att jag på lång sikt kanske kan bli av med allt morfin. Gabapentin- högre dos än tidigare ( anledningen till biverkningarna jag hade berodde på kombinationen Oxycontin-Gabapentin) Saroten i låg dos ( där är jag inte helt överens med doktorn) Norspanplåster ( har jag provat tidigare,men jaja) Vi får väl se,tror mest på Gabapentin. MEN,allt detta ska tydligen skötas av primärvården?! Jag fick inte ens en receptförnyelse fast jag hade helt slut på en viktig smärtmedicin. Fick i panik ringa till vårdcentralen,tack och lov fick jag tag på en trevlig ssk som hjälpte mig. Nästa problem var att min husläkare ( som tidigare varit vikarie) slutat! Hjälp! Men all heder till denna ssk som fixade tid åt mig hos en annan läkare redan imorgon:) Om intresse finns så delar jag gärna med mig om min medicinresa i en egen tråd.

Finns det något på riktigt att göra mot trycksmärtan i fibro? Eller är det bara att "stå ut"?