Det är egentligen skillnad på triggerpunkter och triggerpunkter. Normalt sett så menar man med triggerpunkter muskelknutor, så de kan komma och gå och finnas i hela kroppen. Men när man pratar om att diagnosticera med triggerpunkter vid fibro menar man ett antal fasta punkter som ska ömma vid ett visst tryck.

"Smärta vid tryck i minst 11 av 18 definierade punkter enl nedan. Trycket utförs med fast tryck (4 kg) med tummen, i praktiken så hårt att 1/3 av yttre delen av tummen vitnar. Jämför att trycka fast ett frimärke. Antal ömmande punkter växlar över tiden med hänsyn till bl.a. menscykel, temperatur, stressnivå, fysisk aktivitet och tid på dygnet." (http://www.privatmedicin.se/medicinboken/rorelseorganens-sjukdomar/fibromyalgi/)

Så enligt citatet ovan är det inte helt ovanligt att man upplever punkterna olika beroende på mängder av faktorer. Jag har också olika ont i punkterna man tryckte på vid diagnosticering från dag till dag. Jag tycker dessutom det är helt omöjligt att trycka på dessa punkter själv och försöka se om jag är öm eller inte eftersom det är svårt att trycka på rätt ställe med rätt tryck. Ibland upplever jag att jag inte alls är öm i punkterna när jag själv trycker med fullt tryck, sen provar pojkvännen med försiktighet och jag håller på att fara i taket.

När du ska på utredning så se till att inte vara medicinerad med något smärtstillande för det kan påverka.

Tack Zadeira! Bra tips med att undvika smärtstillande, har tänkt lite på det med, men oro åt andra hållet att jag kanske inte kan urskilja vad som bara gör ont för att någon tar på mig å vad som är en punkt. Lite som du säger, ibland flyger man i luften bara vid lätt beröring (å för mig behöver det inte ens vara i närheten av dessa sk triggerpunkter). Skönt att höra att jag inte är ensam om att de flyttar på sig iaf, en sak mindre att oroa sig över att de ska "dumförklara". Senaste läkare jag träffade viftade bort min smärta å sa att jag var deprimerad. Själv anser jag att jag är less på att ha ont å självklart drabbar det hur jag mår psykiskt, men jag tror inte att det är rätt väg att gå med huvet först, när det är min kropp som är problemet, egna misstanke är att FM har uppstått av långvarig kronisk värk efter diskbråck, så får jag rätt på smärtan kommer humöret bli bättre tänker jag (givetvis något man får arbeta med, både kropp å knopp, för att hamna i normalt läge igen). Har du (eller någon annan) något konkret tips på vad jag kan ha med mig till läkaren? Har skrivit lite smärtjournal innan, så tänkte ta med den, men uppdatera med de kommande 7 dagarna så jag har det nedskrivit i dagsläget liksom. Men något annat? Jag är i ett läge där jag behöver något konkret, en plan för hur jag ska gå vidare och inte bara "testa detta så ser vi om en månad". Förstår att en utredning kan ta tid, men orkar inte bara flyta runt. Vill bara få en diagnos hur sjukt det än låter, kastas tillbaka från ruta ett så jag vet vad jag har att jobba med! Livet känns väldigt på paus för tillfället, och det tär!

De flesta läkare är idag uppdaterade vad gäller fibromyalgi. Om din läkare inte är det,BYT! Man ska inte behöva höra dumma kommentarer. Det är bra om man själv har läst på innan,gå in på fibromyalgi.se. Jag tror att det är ganska vanligt för oss att smärtan vandrar. Jag läste någonstans att personer med fibro upplevs som rastlösa då vi byter ställning hela tiden för att undvika att det gör ont. Sist en läkare undersökte mina triggerpunkter så hade jag ont i hela kroppen utom en liten fyrkant på ryggen…. Jag har en del ställen där jag alltid har ont och i övrigt vandrar smärtan. Förutom läkarbesök tycker jag du ska träffa en sjukgymnast,de är duktiga på att undersöka kroppen och kommer med bra tips. Jag ska gå på medicinsk yoga hos en sjukgymnast. Jag vet precis hur det känns med att testa saker i en månad ich som sen inte fungerar men jag tror vi får stå ut med det så att man till slut får något som fungerar. Lycka till hos läkaren och " rapportera" gärna sen hur det går 😍

#2 Det är en ännu större anledning att inte ta något smärtstillande så att doktorn verkligen får se att du har ont över hela kroppen, inte bara punkterna eller på andra ställen utan en ärlig helhet. Doktorn kommer specifikt fråga och trycka på punkterna för att se hur du reagerar på det, sen kommer hen troligen också göra en typ av känslighetstest som innebär att du får berätta hur du upplever när hen rör vid dig på resten av kroppen.

Många med kronisk värk har även eller har haft depression. Det kommer liksom gärna "automatiskt" när man har smärta som påverkar livskvaliteten att man mår sämre psykiskt också. Vad som är viktigt att tänka på är att man ofta kan behöva kombinerad hjälp. Jag själv behövde börja i andra änden, dvs psykiskt eftersom jag inte ens tyckte jag förtjänade att vara frisk i kroppen.

Att du har skrivit smärtjournal är jättebra. Då får man en bra grund att utgå från. Nu gäller ju vid diagnosticering att man haft smärtan i över 3 månader så det kan vara bra att försöka tänka på under den tiden hur det har varit. Bra kan vara att ta med vad man har provat mot värken och smärtan redan, tex medicinering eller träning och om det haft nån effekt.

Det jag tror du kommer bli tvungen att acceptera är nog att om du nu har fibro är det väldigt mycket "trial and error". Även om du får en utredning gjord och en diagnos säkerställd så finns det inga mirakelverktyg utan du kommer troligen få "testa en månad och så ser vi sen" ett antal gånger. Det kan gälla medicinering, motion, hjälpmedel mm. Har man otur är det så att det tar lång tid innan något hjälper en. Har man tur så hittar man något som hjälper. Sen får man förbereda sig på att aldrig bli frisk helt och hållet, man kan bli hjälpt i stor grad men jag vet ingen med fibro som blivit helt symtomfri trots att de fått diagnos och läkare som förstår sjukdomen.