Övrigt om och med smärta

"Kämpa på"

2015-12-11 15:51 #0 av: Mia-45

Finns de som inte har fibro och som säger: "Bara kämpa på".
Som om det vore den enklaste saken i världen. 
Ingen annan än jag själv vill ju kämpa på men jag KAN inte!
Jag skrev ett inlägg på Facebook om min värk och svullnad på ena foten och i händerna.
Fick till svar från en att det typ är bara att kämpa. Och denne person är jag nära släkt med och denne vet att jag har fibro. 
Men det är precis som om det inte existerar. Att all värk är precis likadan. 

Jag blir ledsen och sårad av sånna kommentarer. Vet att jag inte ska ta åt mej men jag gör tyvärr det. 

Anmäl
2015-12-11 17:39 #1 av: [LoveUnite]1

Han kanske inte kunde komma på något bättre att säga.

Jag har inte varit mkt bättre innan, min mamma har ju fibro och "klagade" jämt på värk, stelhet, ajaj osv under min uppväxt och jag minns fortfarande hur jag brukade säga sluta klaga, sluta gnäll, du bara inbillar dig osv

för... det är ju det vi får lära oss, all smärta är inbillning!

MEN, sedan jag fått dessa problemen, fyfan! Aldrig mer jag någonsin kommer titta ner eller sucka om något "klagar" över värk eller liknande. Känns nästan som mina värk problem är som karma.

Å nu är jag på den sidan då vissa o även läkare säger det är bara inbillning, men de säger ju det på ett finare sätt.

Å ja, det är inte roligt.

Man är redan i smärta, utmattad, stressad, säkerligen lite deprimerad också för man vill så mkt men kan så lite och sedan höra sådant strunt är som en smäll på truten.

Så, tyvärr men sådana människor vet inte bättre och kommer inte veta bättre förrän de är i en liknande situation själv och får uppleva all sk¤t som hör till.

Har en vän som verkligen är helt inne på att all värk kommer från ens psyke, liksom om man tänker negativ eller när man har ont o tänker aj jag har så ont så fortsätter det att göra ont och om man tänker jag mår toppen och jag går ut på 1 timmes rask promenad (trots värk) så går det bort och jag blir "botad".

HAHA!

Eller att värken beror på allt man äter... hon e lite new age.

Visst kan man må dåligt av vad man stoppar i sig. Men snälla...
Jag låter henne prata. 

Har faktiskt testat det när jag haft riktigt ont, intalat mig själv att jag mår perfekt och har all energi i världen, fungerade väl i 10 sekunder sedan bröt jag nästan ihop i tårar för smärtan blev för mkt.

Anmäl
2015-12-12 11:22 #2 av: Mia-45

Jag kommer ihåg att jag hade en arbetskamrat för länge sen som hade fibro. Men vi trodde bara hon vart lat. Då visste man inte så mycket om denna sjukdom. Skulle jag träffa henne idag skulle jag vilja be henne om ursäkt över vad jag trodde om henne. 
Jag har alltid haft en mycket hög smärttröskel. Aldrig sagt något om jag jag haft lite ont någonstans. 
Nu verkar det som om den tröskeln har sänkts ganska rejält. Eller är det värken som är rejäl. Funderar
Pöhhhh!!Förskräckt Det går inte att "positiva" bort värken. Vet med en del som säger att bara man inte tänker på den så ska väl allt gå bra. Öhhhh? Då har de själva inte upplevt denna smärta. 

Allt är inte rosenrött och bara för att man ska vara positiv så försvinner inte detta. 

Lite kan nog påverka värken i vad man äter, En del säger sej få ondare om de äter mycket socker och sånt. Det kan ju stämma. Att det kanske triggar igång. 
Men jag märker då ingen skillnad på vad jag äter. 
Som du säger så är det bara att låta de tro, de som tror de vet bäst, att mala på. Tyst

En sa på jobbet nu i veckan när jag sa att jag hade fruktansvärt ont i mina fötter, att jag är inte ensam. Det är jag säkert inte. Men alla andra kunde faktiskt gå normalt medans jag hasade mej fram till slut med tårar i ögonen. GråterKämpar
Jag ska "kämpa på" en vecka till. Och se om det blir lika jäkligt då. 
Men jag får väl tänka positivt så försvinner värken..hahahahaTummen upp

Anmäl
2015-12-12 11:41 #3 av: [LoveUnite]1

Ne precis!

Jag försöker inte säga så mkt när jag har ont men ibland tar värken över totalt och jag säger, "Jag måste sätta mig ner en stund" frågar de varför så säger jag att jag har ont.

Vissa säger att det bara är att gå igenom värken, alltså fortsätta gå så försvinner det till slut (låt inte smärtan vinna typ), andra försöker skämta om det, att man beter sig som en gammal tant, eller bara låter en vila 1 minut när man kanske behöver 10-15 minuter. Ibland kan 5 minuter räcka. Smärtan kommer dock snabbt tillbaka, nästan direkt när fötter kommer på golvet med all vikt på.

Jag tror folk har svårt att förstå när man går med jätte stark smärta och det tar helt över, alltså det kan bli riktigt intensivt att det faktiskt påverkar en "mentalt" också, ialla fall mig, jag kan mkt lättare bryta ihop och gråta om jag får höra fel saker, typ som det jag skrev ovan, jag tar till mig saker mer, blir utmattad, kan till o med bli rädd för smärtan är så stark.

- Jag har ju ingen diagnos så jag vet fortfarande inte egentligen vad smärtan är -

Så när en person är i sådant tillstånd tycker jag folk antingen ska lämna en ifred eller vara stöttande.

Jo alltså bättre kost gör att man mår bättre, men det vet man ju. Hur mår man liksom om man äter skräpmat en vecka, eller godis och chips varje dag. Inte det bästa direkt.

Äter man mer hälsosamt så mår man bättre. Kan vara botmedlet för vissa sjukdomar med magbesvär, vikt osv kan minska värk lite säkerligen men jag tror inte det är ORSAKEN till värken, smärtan...

Visst om man är överviktig kan viktminskning hjälpa, blir inte lika stor belastning, det är en självklarhet. Men tror inte det är ett bot.

När jag säger åh jag har så ont i ryggen, då säger ju de flesta ja men det har väl alla nån gång i livet.

Jag blir så trött, de tror det e vanlig ryggvärk. Jag har haft vanlig ryggvärk och detta är inte i närheten. Jag orkar dock inte förklara längre.

Har också ont i fötterna, ibland jätte ont som ett svärd rakt in i hälarna, kanske har hälsporre som första läkaren som kollade fötterna sa, för ibland känns det precis så som det står om hälsporre. Å de gör ONT!

Så jag har också varit med om folk som säger ja men ont i fötterna har väl alla ibland. Visst alla har säkert ont, normal ont i fötterna ibland, när man står länge o går mkt å så... men hallå... ibland är det som om de tror man inte vet vad man pratar om eller att man inte vet skillnad på "normal" värk och inte normal värk.

Är väldigt tröttsamt!

Jag har precis som du haft mkt hög smärt tröskel.
Varit den starka i familjen, alltså fysisk starka.
Har aldirg gått till läkare förr eller brytt mig om små saker som skär sår, huvudvärk, magont eller annat, hade f gallsten attacker i flera år och det var min mamma som tvingade in med mig och det blev till slut OP för gallan var full med stenar.

Efter det aldrig läkare heller!

Men förra sommaren när smärtan i buken var det första som kom, ja då började jag faktiskt gå till läkare, när man får så ont att man ej kan andas, röra sig osv man känner själv på sig att den smärtan är INTE normal! Sedan allt annat detta året. Är en läskig smärta som påverkar hela livet.

Bara för detta nu känns det som folk tror man är en hyperkondriker.
Jag har heller aldrig tagit medicin, men sedan detta är jag i behov av smärtstillande. Alltså, en hel u-sväng i mitt liv.

Läkare och folk i omgivningen som inte vet ett skvatt om personen i fråga tar då bara för givet att man alltid varit en hyperkondriker, poppat piller, och lat.

Anmäl
2015-12-12 11:47 #4 av: Maria

Hade någon sagt till mig att det är "bara att kämpa på " så hade jag tagit det som att personen bryr sig och då är det inte alltid lätt att hitta de rätta orden.

Jag hade personligen inte skrivit om mina krämpor på Facebook men vi är ju alla olika.

Alla har vi ju våra krämpor att bära och jag tror inte eller vill inte tro att människor är elaka utan att de bara väljer klumpiga ord för att uttrycka sig.

Jag har precis i dagarna fått min andra cancerdiagnos inom loppet av 5 år och jag väljer att vara öppen med vad som händer men jag skulle aldrig beklaga mig inför andra än de som är allra närmast.

Även där är vi alla olika...

/Maria

 

Anmäl
2015-12-12 12:05 #5 av: Mia-45

Åh Maria...en andra cancerdiagnos. Skickar dej en styrkekram.

Jag beklagar mej inte via FB....det är när smärtan är som värst som jag kan skriva nåt. Men det tar inte över. 
Jag har många vänner med värk och fibro på FB och dessa stöttar och ger mej energi. Så därför kan jag ibland skriva att jag har ont. Jag ber med om råd av de som vet. 
Jag vet att denne personen bryr sej...men när jag nu hade så ont som jag hade så precis som LoveUnite skriver så är man känsligare och tar åt sej mer. 

LoveUnite

Ja precis som ett svärd som körs genom hälen och ut i resten av foten. Jag har med fått veta att jag har hälsporre. Och läste någonstans att det kan vara början till reumatisk värk. 
Det är en värk som inte är som den "normala" när man gått och stått mycket. Detta är den mest djävulska värken man bara kan tänka sej. Och det ska man gå på! 
Känner med igen den sk U-svängen du skriver om. Det är likadant här. 
Jag har varit den starka i familjen. Stöttade alla under pappas cancersjukdom och vid hans död, tagit hand om min son nästan helt själv under många år, kämpat med ekonomin. Aldrig vart i behov av medicin. Gått med magkatarr i 23 år men kämpat och sällan klagat. 
Nu tvärtom! Jag känner mej dum och svag som inte orkar med allt som jag gjort innan. Och som nu på nya jobbet. Känner precis som du skriver sist. Som om jag vore en hypokondriker och inte vill jobba. Jag har sett blickarna när jag satt mej ner på ett bord eller gått undan på toan fem minuter. 

Anmäl
2015-12-12 12:26 #6 av: [LoveUnite]1

Jag försöker undvika skriva på FB om mina "problem" samtidigt är nästan allt på FB en lögn.

Man har lärt sig, eller alla säger man ska bara skriva bra saker. Alltså någon sa till mig att ja de visar glädje foton på familjen och skriver hur underbart de har när det är filmkväll, men i verkliga fallet fick de tjata till sig en bild, muta barnen och filmkvällen då är det alltid bråk om vilken film som ska ses och barnen vill oftast göra andra saker. Men på bilden ser allt så glatt och mysigt ut.

Likadant som när man går till läkare, träffar vänner osv, de fråga, hur är allt?
Man har ju fått lära sig att alltid svara "allt är bra," men i verkliga fallet kanske man mår sämre än någonsin.

Vi är tyvärr inlärda att ljuga och tänja sanningen. Är som att det är ett skam att säga hur det egentligen är eller hur man egentligen mår. För är det negativt då klagar man enligt vissa.

Jag tycker man ska få säga hur man mår, med måtta, även om det är bra eller dåligt.

Jaså, visste inte hälsporre kan vara början till något annat, men som sagt, jag är stel i fotlederna också. Jag tog på mig vanliga dojjor använde kanske 2 dagar och med en gång kom den hemska smärtan tillbaka, bytte sedan till mina dyra dojjor med inlägg och efter några dagar blev det bättre igen. Värken kommer men inte lika starkt eller ofta med dem skorna. Jätte känsligt verkar det vara!

Så se till att du har bra skor med bra inlägg! Kan hjälpa lite iaf. Men är nog olika från olika personer. Hört att de ej hjälper för vissa, är så himla olika allt det där.

Anmäl
2015-12-12 12:35 #7 av: Mia-45

Jag är sån att jag kan inte ljuga. Är allt bra säger jag det...är allt skit så talar jag om det. Men som du säger..med måtta. 
ALLA vet att allting inte ÄR en dans på rosor...så varför låssas?Funderar

Jag har bra skor som är inköpta på Foten med bra ilägg i. Men inte tusan hjälper det...hahahha. Får en hemsk värk ändå. Men det går fortare att få värken med andra skor än med de rätta.

På jobbet kom en och sa första dagen att jag MÅSTE ha skor med stålhätta. Jag tog på mej de och vips så kom värken. Jag stod ut i 9 timmar. Dagen efter när jag skulle gå på vid tre kom en schysst arbetskamrat och sa att jag kunde ha mina gympadojor med iläggen i då jag hade de besvären. Och jag sa att jag tar hellre en tung pall på foten än de värken jag hade av skor med stålhättan.Yrar 

Då fattade iallafall en hur ont jag hade. 

Anmäl
2015-12-12 13:07 #8 av: [LoveUnite]1

Vissa gillar att leva i en fantasi bubbla hihi Blinkar

Jag försöker hårt att bryta mina fula vanor med att ljuga

Är någon inte intresserad av att veta hur en annan mår så fråga inte hur allt är eller hur är det idag osv Cool Är så jag brukar göra.

Ne, är så svårt det där att hitta nåt för fötterna som fungerar.
Jag har ändå tur att mina skor fungerar hyfsat, jag får som sagt ont. MEN, om jag hade varit i din sits och varit på jobb då man är stående och gående, det är man ju inom äldreomsorgen också, kan lugnt säga då hade inga skor eller inlägg hjälpt. 4 timmar eller 8 timmar på fötterna är allt för länge för mig! Smärtan går ej att beskriva förutom som ett svärd genom hälarna som sedan strålar ut i fötterna och upp vid fotlederna, stå på en fot fungerar inte heller hehe. Jag ser alltid ut som jag e kissi nödig när den värken kommer, jag vajar/gungar, står på ett ben och skiftar osv.

Jag får som sagt värk i fötterna efter 30-40 minuters promenad. Eller tex när jag står o lagar mat i 40-60 min.

Om jag inte stoppar när värken sätter igång då är det garanterat att den där smärtan kommer i fötterna.

Så en hel arbetsdag och flera arbetsdagar som man måste vara på fötterna är uteslutet för mig! Jag vägrar! Min plan är att hitta något kontors arbete, jag får även ont av att sitta länge men det är inte samma grej som att vara fysiskt aktiv i sitt arbete. Vid kontorsarbete kan man iaf ställa sig, stretcha lite, gå en sväng, få höj/sänk bart bord osv.

4 timmar borde jag klara, 8 timmar varje dag kan jag ifrågesätta men villig att testa. (kontorsarbete alltså).

Jag har sagt farväl till äldreomsorgen, inte värt all smärta jag får och all den återhämtningstid som kommer efter de jobben. Inte nog med all utmattning efter en arbetsdag.

Nej, nej! Så ska inte livet vara!

Hade jag fysiskt klarat det hade jag garanterat jobbat kvar inom äldreomsorgen på boende, för jag trivdes verkligen och gillar jobbet mkt!

Sedan har man ju AF då da, som skickar iväg en på massa strunt. Förstår en inte osv, jag har dock inte kommit dit än men när jag ska ha möte med min AF handläggare när ja kommer in till jobbgarantin ska jag se till att ha ett läkarintyg med mig där det står vilka typer av jobb jag ska undvika.

För tro mig! AF kommer ösa på mig jobb inom vården, för det finns gott om det, och när man väl kommit in med en fot inom vården får man hur mkt jobb som helst.

För en frisk individ hade det vara himmel riket, för en sjuk, inte så skoj.

Anmäl
2015-12-12 16:29 #9 av: Mia-45

Har nu vart på julmarknad på stan och gått och stått i ungefär i en timme. Har nu börjat få den enorma värken igen. Så stoppar jag inte, precis som du med säger, så kommer jag få sitta här med värken i fötterna hela kvällen. 
Och ha ett jobb där min återhämtningstid blir hela tiden jag är ledig, är inget jag vill leva utefter.
Jag vill ha ett jobb där jag även kan klara av att leva på min fritid och inte ligga däckad av trötthet och smärta. 

AF har intyg på att jag inte ska jobba med detta som jag nu fick. Det var bara jag själv som nu ville testa och se hur det fungerar. Och nu vet vi ju.
Så jag har rätt att gå till AF och säga att jag inte fixar detta jobbet och anmäla mej som arbetssökande igen. 
Men...som sagt...jag ska se på måndag hur det blir. Men jag vet att jag kommer få lika ont igen som förra veckan..när jag nu gått en timme och börjar få ont igen.
Tyvärr tror jag inte alla världens stödstrumpor kommer hjälpa mej. Ok...kanske emot att jag blir så svullen..men inte emot värken. 
Det är skit att inte klara av ett jobb som man verkligen trivs med. 
Ledsen

Anmäl
2015-12-12 16:40 #10 av: [LoveUnite]1

Yes, man är ju super lycklig att hitta ett arbete man gillar, men sedan att kroppen inte vill tycka om det  är så frustrerande.

Jag gjorde så under sommaren, trots jag visste jag borde sluta så bet jag ihop, jobbade mina pass samt mer pass fick hoppa in övertid och en massa. Så himla ont! Jag grät av smärta och de lediga dagarna eller när man kom hem efter jobbet var direkt till säng, kunde inte röra mig. Måste ju vila upp mig till nästa arbetsdag också.

Tyvärr kommer man även in i en "lat" cirkel när detta händer, och sedan en lång återhämtningsperiod efter arbetsperioden är klar.

Jag är i 3.e månaden nu sedan mitt jobb tog slut, jag är bättre men långt ifrån bra och för att kunna ha ett normalt liv. Samt all vikt jag gått upp pga inaktiviteten.

Det är bra att testa, jag förstår det, tänker själv i dem banorna ibland, pga pengar brist tänker jag att jag kanske kan testa lite inom vården igen men min mamma säger NEJ, hon hjälper mig hellre med ekonomin.

Fick erbjudande inom hemtjänsten och tänkte, visst stress men kanske är lättare än boende, kan ju förklara för dem hur det är så jag slipper städ och tunga lyft. Men jag har ju dock gjort detta innan och de säger de rätta sakerna men sedan blir det - "snälla, vi har ingen annan, snälla du kan väl ta det! " - 

Jag har såååå svårt att säga nej så det slutar med att jag tar för mkt och blir lidande. Så, jag hoppade erbjudandet.

MEn jag tycker ändå att det är bra att testa. Sedan tänker man, ja men det kanske bara gör ont nu i början för man är inte så van, var ett tag sedan. Ge det inte mer än 2-3 veckor, om värken ej minskat så om jag vore du hade jag förmodligen slutat.

Anmäl
2015-12-13 10:41 #11 av: Mia-45

Ja jag vill ju inget hellre än att jobba. Och med BRA ingångslön med. Annat än den där sketna aktivitetsgarantin. 

Det blir ju ofta så som du skriver. Att man säger att man inte kan utföra vissa uppgifter. Men till slut är man där ändå.

Jag ska köra till jul...sen får vi se om jag får fast eller inte. Då måste jag kunna få minska arbetstiden och kanske vara sjukskriven 50 eller 75% för att klara av jobbet. Det blir tufft oavsett men då har man mer tid att återhämta sej på. 
Det är tufft på jobbet nu innan jul då det är högsäsong på varorna vi packar. 
Sen blir det nog lite lugnare får man hoppas. 


Anmäl
2015-12-15 10:39 #12 av: Mia-45

Nä nu får det vara nog!!
Jobbade igår. När jag kom hem så kunde jag knappt gå. Sista timmarna på jobbet var rent mördande. 
Jag satte fötterna i vatten när jag kom hem och lade de sen högt. Tog mej en kvart att vända på mej i sängen...så kändes det iallafall. Fick ont i halsen när jag körde hem också.
Så nu sitter jag här med en fot som tappat känsel på ett stort område, skalledunk och halsont. 
Min kropp reagerar starkt nu emot detta. 
Och ärligt...jag tror nu inte att jag får fortsätta när jag sjukskrev mej. 
Och jag kan verkligen inte gå dit och även ha influensan och smitta de andra. 
Detta är SKIIIIT!!! Jag som vart så glad över ett jobb. 
Gråter

Anmäl
2015-12-15 11:18 #13 av: Zadeira

Men Mia. Det här är inget jobb för dig! Jag förstår glädjen över att du fått ett jobb men du måste ju inse och förstå att du inte kan göra vad som helst med din fibro. Du ska inte se det som ett nederlag att du inte får fortsätta för du kan inte fortsätta ett jobb som inte funkar alls för dig! Du ska ge dig själv beröm för att du provade, men också inse att det här var inget för dig och om du ska jobba måste det vara ett lugnare jobb som inte är så fysiskt. Då vet du mer om dig själv nu till nästa gång du får ett jobb och kan välja jobb som du faktiskt mår bra av och kan orka med!


Anmäl
2015-12-15 11:40 #14 av: Mia-45

Ja det är sant Zadeira.
Jag sätter mej själv i skiten när jag vill så mycket! Jag måste lära mej inse vad jag inte klarar av längre. 
Man ska inte behöva bli sjuk av att jobba. 

Anmäl
2015-12-15 11:55 #15 av: Zadeira

Jag lovar att du kan hitta något jobb som funkar för dig Mia! Men man måste nog tyvärr inse att alla jobb inte funkar när man är sjuk.


Anmäl
2015-12-18 22:30 #16 av: Cahira

En vän till mig berättade vilken utmattning och värk i kroppen personen hade haft under influensan så nuförtiden förklarar jag det som kronisk influensa. Det brukar folk kunna greppa rätt bra. 

Sajtvärd för Vallhundar, Pälsvård & Klickerträning
Medarbetare hos Hundar & Lantdjur. 

Anmäl
2015-12-19 10:06 #17 av: Mia-45

Jaa...så sant så.Tummen upp

För jag fick influensan nu i tisdags. Fick ont i halsen när jag körde hem från jobbet i måndagsnatt men jag trodde bara det berodde på trötthet och damm. 
Vaknar tisdag morgon och är kass. 

Fick inget fast för att jag blev sjuk...hahahahaGapskrattar...men de sa de inte rent ut men jag fattade ju. 

Så tack och hej ungefär. Fick inte ens vara kvar till den sista december. 

Men ALDRIG mer ett sådant jobb.Förskräckt
Nu ska jag börja på arbetslivsresurs med matchning och stöd den 7/1. Jag ska försöka få de att betala en utbildning till medicinsk sekreterare. Det är vad jag klarar av. Och vården kan jag ju redan. 


Anmäl
2015-12-19 16:05 #18 av: [LoveUnite]1

Jag ska också satsa på medicinsk sekreterare!!! =)

Har dem så man kan gå via AF lr få sitt aktivitets stöd medan man studerar?
Jag har än så länge inte hittat nåt via AF hemsida...

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.