Jag har inte fått någon diagnos, men har smärta och värk i ländrygg och fötter.

Jag kan har 1-3 dagars bra dagar och jag börjar känna av lycka, glädje och hopp igen, tror jag börjar bli frisk och allt jag gör för att det ska bli bättre fungerar.

Sedan PANG är det tillbaka men hämnd.
Ibland räcker det med att jag gör något ytterst lite som lyfta något eller böja mig för mycket för att känna av värken och ibland finns det dagar jag inte gör något sådant hehe.

Dock är jag väldigt stel så när jag ska ta upp kopplet från golvet eller sätta på på knä och sedan komma upp igen känner jag av stelheten (är bara 29 år) och är ett hlvte det också.

Men visst har jag bra dagar och de värderar jag med guld, men däremot har jag i baktankarna att jag inte är botad för när värken kommer tillbaka blir jag alltid lika chockad och ledsen.

Jodå…jag har bra dagar med. Men dessa är lätträknade. 
Och precis som ni skriver så tror man att man nu äntligen blivit frisk🥳….Hahha..jo just det. 

Dessa dagar då jag känner mej smärtfri så kör jag igång som innan. Vilket är helt gaaalet. 

Och som LoveUnite skriver så kan det räcka med en liten rörelse som gör att det sätter igång igen. 
Nu har jag svåra smärtor i rygg och ben igen. Tror kylan som kommer nu påverkar negativt. 
Men visst…bra dagar har man och de är GULD. 😃

Tack kära vänner för svar! Jag är alltid  så besviken, ledsen och frustrerad när  efter dem bra dagarna…kommer dåliga dagar.

Min man brukar säga till mig när jag  försöker inbilla mig att jag inte har fibro "SLUTA LURA DIG SJÄLV!" 

Kram Mia!!!! Hoppas att du blir bättre!!!

Jag har enstaka bra dagar, ofast är det en eller två åt gången  med nån veckas mellanrum.

Jag har aldrig fått för mig att jag har blivit bra eller frisk bara för att jag har en bra dag. Jag har liksom accepterat att jag troligen alltid kommer ha smärtor och värk och fibro, så jag förstår inte varför jag skulle lura mig själv till något annat. Däremot så tar jag de dagarna till mig och njuter till fullo av att för en gångs skull inte ha ont här eller där. Jag förändrar inte heller mina vanor och bveteenden de dagarna eftersom jag vet att om jag börjar ta ut mig fysiskt blir fibro-bakslaget desto värre.

Tror att det handlar om att man måste lära känna sin kropp och förstå den, ta tillvara på det man kan och göra det bästa av det man inte kan och det gäller alla dagar, bra som dåliga.

(phuh förlåt, men av någon anledning har iFokus spammat sajten med 14 av detta inlägg, ber om ursäkt om någons kommentar i andra trådar försvann i städningen)

Jag har i bland dagar där jag känner mig närtill symptomfri, och jag njuter dessa dagar för allt de är värda själv!