Annons:
Etiketterhälsavälvaro
Läst 2269 ggr
Mia-45
2015-08-10 08:27

Att tala om

Jag personligen tycker det är jätteviktigt att tala om hur man mår. 
Där efter kan man då bli behandlad med respekt och förståelse. 
Naturligtvis så tjatar och ältar jag inte om min sjukdom. Men frågar någon hur jag mår så talar jag om det. 
Och jag har berättat för mina närmsta hur jag mår och hur jag fungerar nu för att de ska förstå att man inte alltid är på topp. 
Gör ni så? Eller håller ni hellre tyst om era problem och er sjukdom?

En i min närmsta omgivning och jag hade en dispyt igår. Hon talar inte om hur hon mår för hon är tacksam att det inte är värre. Ändå så har hon sagt innan att det är viktigt att tala om hur man mår så omgivningen förstår. 
Därav så blev det nu en massa missförstånd igår. Och hon verkar tycka att jag snackar om min sjukdom och problem, öppet. FÖR öppet. 
Men jag måste ju så att omgivningen fattar. 

Jag är den i familjen som stöttar och hjälper alla andra. När jag själv behöver hjälp så är det svårt att få det. Det är alltid min mamma som ställer upp på mej men hon har ju sina krämpor med. 
Jag har nu känt att jag har kommit till vägs ände med allt. Jag måste prioritera mej själv en del nu för att jag ska kunna må bättre. 
Därav tycker jag det är jätteviktigt att berätta hur man mår och hur man fungerar. 
Men absolut inte älta om det. 

Som det är nu så väljer jag snart att hålla tyst. Iallafall i omgivningen av den person som tycker jag är för öppen. 

Hur gör ni? Berättar ni eller håller ni tyst?

Annons:
[JeanetteK]
2015-08-10 10:51
#1

Det där är en svår fråga. Jag pratade mycket om det i början. Det tog ett bra tag innan min närmaste omgivning fattade hur det funkar. Jag fick förklara att "idag mår jag jättedåligt och jag orkar inte följa med och storhandla eller vad det nu var". Idag behöver min man bara titta på mig så fattar han. ❤️ Många, tex min mamma, fattar fortfarande inte… 😕Nu för tiden pratar jag inte så mycket om det för jag är trött på att höra mig själv. 

Fick lära mig ett bra svar på frågan "hur är läget?" just när man inte mår bra - "jo tack inget nytt att klaga på". 😛

Mia-45
2015-08-10 11:08
#2

Jeanette

Ja visst är det en svår fråga. Men viktig. 
Talar man inte om hur man mår så vet ju ingen och då kan det lätt bli missförstånd. 
Men man ska ju heller inte tjata om det. 
Min mamma har ungefär samma problem som mej så hon förstår. 
Men de som inte förstår…tja det hjälper tyvärr inte hur många ggr man säger och förklarar hur det är. Och där lägger jag ner nu. Ingen ide att älta. 
Hahhaa….ja så kan man svara. 👍

TjockaBerta
2015-08-10 12:49
#3

Jag brukar bara nämna om jag är riktigt dålig för dem som känner mig väl. De andra förstår ändå inte så dem är det ingen ide att säga till. Andra som klagar över hur besvärligt de har det orkar jag inte lyssna på för de är oftast mycket friskare än vad jag är men klagar högljutt ändå över allt och inget.

>>>Malum domesticum<<<

Natasha68
2015-08-10 18:03
#4

Jag är ganska nu med fibro…6 månader,,,och sjukdomen syns ju inte,,,

Jag har en man och 2 vuxna barn, som bor hemma.  Jag berättade i början till min familj …VAD BETYDER  min sjukdom. Alla lyssnade…men ofta måste jag  tigga om att n-n ska diska för att jag orkar ej…eller att n-n av barnen måste lyfta  matkassor ., Dem är absolut ej bortskämda, dem bara trivdes att leva med en aktiv mor, som klarade av allt förut.  Maken…det är bara han som hjälper. Att prata om fibro… gör jag ofta..med maken..Om jag mår Ok säger jag :"Vilken härlig dag det var!" om jag mår skit …säger jag till honom om det. Men från jag fick fibro skriver  jag varje kväll "Fibrodagbok" och det hjälper mig att notera..vad som ger mig mindre eller mer smärtor…och mina känslor och tankar.

TACK MIA för en intressant och aktuell inlägg!

[JeanetteK]
2015-08-11 11:02
#5

#4 Det här med dagbok har jag funderat på men inte kommit till skott med. Vad skriver du upp? Hur du mår, vad du gjort och så? Det skulle vara spännande och säkert värdefullt med lite kartläggning av vad som gör det hela värre.

Natasha68
2015-08-14 12:46
#6

Hej Jeanette! Jag genomgått 7 år i KBT…och då skrev jag varje dag mina rutiner. 

När jag vaknar, när jag äter, när  och om jag promenerar, mediterar, och läger mig. Min terapeut tyckte att "rammerna" måste skötas oavsett hur jag mår för att jag  inte ska hamna i dep / ångest igen. Så jag är van att skriva om varje min dag)))

Jag skriver 1. hur många  Lyrica har jag tagit

2 Hur jag mådde. 

3 Vilka händelse gjorde mig glad.

4 Om väder…för att när jag kan sola då mår jag mkt bättre

5 Jag skriver inte bara om Fibro))) utan även om vad som hände.

6 Jag är inte kristen…men jag tackar Gud  skrivtligt för att jag klarade tex en dag med små och inte stora smärtor.

7 Jag använder ej dator..skriver som på gamla tid)))

Kramar!!!!!!!!!!!

Annons:
[JeanetteK]
2015-08-15 17:38
#7

#6 Tack för svar! Jag ska försöka mig på detta. Jag tror att det är nyttigt att se mönster och kanske få tips på vad man ska göra mer av eller kanske avstå från. Kram ❤️

Suss62
2015-08-17 19:20
#8

Hej Jag är ny här på forumet men har 29 års " fibroerfarenhet"… Jag brukar berätta hur jag mår för människor som kan påverka min dag. Annars är jag bara mej själv, utan diagnos, för man blir så lätt dömd o det känns onödigt vid ytliga bekantskaper.

Natasha68
2015-08-19 12:47
#9

Jeanette K! hoppas att fibrodagboken hjälper dig! KRAM!

Upp till toppen
Annons: