Å förstår dig precis, tyvärr har jag inga bra tips men krya på dig

#1 Tack du 🌺
Kanske någon kommer med tips vi alla kan ha glädje av sådana här dagar =)

Något jag har märkt är att efter jag har fått diagnos så har jag fått mer förståelse från min man och son. Jag försöker säga att "akta er idag" och då ger de mig lite mer utrymme. Man måste få pysa ur sig hemma när man har en dålig dag. Samtidigt ska de självklart inte behöva ta vad som helst. Men det värsta jag vet är hur det var förut då jag alltid fick kommentarer " men vad är det nu då?" eller "men är du sur idag också?" och liknande…. Nu kan jag i stället få höra "ingen bra dag idag va??" och det är lättare att ta. 

Jag måste säga att jag anstränger mig massor också för att inte gnälla eller fräsa men ibland måste man få falla ihop i en hög och vara svag eller ha taggarna utåt för att man bara inte orkar annat.

#3 Ja det är verkligen så, nu har jag ju ingen diagnos (ännu) så här hemma ser de mest att jag är sur, tvär och gnällig även om de ändå fattar lite att jag faktiskt har ont.

Och jag försöker verkligen bita ihop och inte fräsa osv. men det är svårt och jag kommer på mig själv att göra det ganska mycket, vilket känns så himla elakt när det faktiskt inte är någons fel =(