Jag jobbar med ekonomi hemifrån. Inte mycket alls, ca 2-3 timmar per dag. Bor på en gård och sköter djur och hem övrig tid. Själva ekonomijobbet grejar jag utan större problem men det övriga är lite jobbigt måste jag erkänna. Men jag älskar det och det får vara värt det. Håller på att lära mig att jobba rätt och hitta alternativa sätt att jobba på som skonar händer och axlar.

Jag jobbar heltid just nu, men jag och sambon planerar att låta mig gå ned i arbetstid för att orka leva lite också och inte bara jobba. Jag har dock ett perfekt fibrojobb som sekreterare och administratör där jag har många olika sorters uppgifter och kan växla mellan att stå och sitta. Var sjukskriven i våras och har varit det i omgångar.

Jobbar 90% som sjuksköterska på äldreboende, relativt fritt arbete och bra med goda kollegor och omvårdnadspersonal som hjälper mig vid behov, har valt själv att gå ned 10% ifrån heltid för att kunna träna regelbundet innan jag åker hem och påbörjar arbetet hemma med allt vad det innebär. Funkar bra för mig:)

Jobbar 50% som uska på särskilt boende. Funkar si så där. Jobbet tar all kraft och det märks här hemma. Inte så lätt att hitta halvtidsjobb så det är bara att härda ut.

Är egenföretagare= jobbar jämnt. Känns så. Men mina arbetstider är 6-18. driver hunddagis från mitt hem.  Har möjlighet att bestämma mina dagar själv.

Jobbade innan 50% på ett metallgjuteri som var döden för min kropp

Jobbar 50% och har gjort i många år. Hade gärna jobbat mer men det går inte.

Jag jobbar 100% i en Nettobutik efter att AF och FK bedömt att jag är arbetsför. När jag kommer hem blir det vila/sova för att orka upp nästa dag. Har så ont i hela kroppen (fötterna är värst) och när jag måste utföra mina toabesök kan jag inte gå utan jag kryper för att slippa gå. När jag vänder mig i sängen har jag så ont att jag gråter.

Har utvecklingsersättning under ett år - dvs. till och med 2014 05 31 - efter det står jag till den vanliga arbetsmarknadens förfogande. Enligt AF får man bara hjälp i 1 år. Ibland undrar jag om det är värt att leva.

/Yvette

Klart det är värt att leva. Det känns ända hit att du är en härlig människa trotts värken🤗 

På något sätt lyckas jag känna glädje och harmoni i mitt liv trotts denna värk. Kan svära ve och f.n i bland och vara sur och grinig för att jag inte orkar, men det går över ganska fort, för en lite "ängel" på min axel påminner mig om att inte låta det gå ut över någon annan för det är ju inte deras fel.

Kram

#8
Tack för dina ord. 
Ibland skulle jag vilja smocka till de kunder som absolut måste ge mig en klapp på axeln för att tala om att de behöver hjälp. Har oxå många gånger önskat att smocka till de kunder som frågat efter fler bananer och när jag har kollat på lagret och gått ner till frukt/grönsaksdelen med bananerna så har de frågat om vi har fler morötter och ja, det är samma kunder. Varför kunde de inte fråga efter morötterna på samma gång så att jag slapp gå två gånger (frukt/grönsaksdelen ligger i ena änden av affären och lagret ligger i andra)? Jag har alltid haft ett leende till kunderna och varit trevlig.

Idag stod jag i kassan först i fem timmar och sedan efter en timmes rast ytterligare två timmar och när jag gick hem var jag yr och illamående på grund av värken. Kunderna kan ibland kläcka ur sig kommentarer som att affären borde ha någon som kunde jobba snabbare i kassan och det har hänt att de klagat till chefen. Han har då förklarat att jag har Fibromyalgi och att jag har superont - men en del kunder har ändå ingen förståelse - för jag ser ju så glad ut. Kan bara säga att hade jag fått mindre värk om jag varit sur och otrevlig mot kunderna - ja, då hade jag varit det hela tiden =O)

Gudskelov har mina kollegor förståelse för att jag ibland är lite långsam och att jag vissa dagar mår sämre.

Kram till dig oxå.

#9 Fint att du har stöd från din chef och dina kollegor. ❤️Förstår att det är ett tufft jobb att jobba i butik. 😕

#10 Ja, de är guld värda och det är de som gör att jag orkar med. Eftersom FK och Förvaltningsrätten har bestämt att Fibromyalgi inte är en sjukdom och en anledning att få sjukersättning är det ett måste att jobba. AF hittade ett "lättare" jobb till mig - som lokalvårdare på Ikea i Malmö (genom Samhall) - men jag anser inte det är lättare + att jag får ca 4 timmars resa varje dag - jag bor i Perstorp och har ca 4 minuter att gå.

#11 har du nån länk eller nåt till det påståendet….

min erfarenhet är att det kan gå precis hur som helst oavsett diagnos om man får igenom ansökan om sjukersättning eller inte

vet flera med Fibro som fått igenom sin ansökan och lika många som inte har fått det…..

#12 Jag har ansökt om sjukersättning sex gånger och när jag fått avslag från FK har jag överklagat och till sist har det gått till Förvaltningsrätten (alla sex gånger). Har alltså sex beslut som säger att Fibromyalgi inte är en varaktig sjukdom och att den inte kan berättiga sjukersättning.

#13

Jag sökte också ett antal gånger utan att beviljas sjukersättning. Jag har flera diagnoser men även fibromyalgi. 

Trots att man bedömde min arbetsförmåga  till 0% fick jag inte sjukersättning utan FK sa att det måste komma till någonting nytt. Däremot godkände de att jag var sjukskriven hela tiden. 

När jag sen fick ytterligare en diagnos (ny) så beviljades jag sjukersättningen. Det tog 10,5 år.

#12

Men jag håller med dig om att det mera är ett lotteri.

Hur gör man bäst i att försöka få ersättning från FK om man nu har så ont att man inte kan gå eller stå?

Hur gör man bäst i att försöka få ersättning från FK om man nu har så ont att man inte kan gå eller stå?

Jobbar heltid inom lantbruket vilket är skittungt men jag är nog tvärt emot alla andra och måste ha ett fysiskt jobb. Däremot orkar jag inte så mycket som för ett par år sedan och märker att min kraft dalar men jag måste ändå röra på mig för annars blir jag sämre. Har RA utöver fibro. # 9 känner man som du gör ska man inte ha service yrke…

#17
Så du menar att bara för att jag har ett jobb i en affär så är det ok att kunderna klappar till mig på axeln eller armen - men jag får inte TÄNKA att jag vill ge dom en smocka. Du tror väl ändå inte att jag skulle få för mig att slå till en kund. Enligt min chef är det ALDRIG ok för en kund att röra ett butiksbiträde - vill man ha hjälp bör man säga till - inte klappa till på axlarna, ryggen eller armarna och det gäller även de som är friska.

Kunderna har för övrigt påtalat för chefen att jag alltid är trevlig, glad och hjälpsam - men du har nog rätt - jag bör nog hitta ett jobb som inte är serviceinriktat.

/Yvette

#18 menar inte att det är ok att dom tar på dig även om jag tycker man överreagerar på det med utan menade främst att om man kommit till den gräns där man tycker och tänker så om kunderna så ska man nog inte vara kvar utan tänka om helt enkelt. Det ska vara roligt att gå till jobbet och möta vardagen där även om man som vi, lider oavsett var vi är.

#19
Var har jag skrivit att jag inte tycker det är roligt att gå till jobbet? Bara för att jag har sådana tankar om de kunder som klappar till mig på axeln, armen eller ryggen så behöver det väl inte betyda att jag tänker det om ALLA kunder.

Du får gärna tycka att jag överreagerar - men när någon rör mig så har jag ont i ett par timmar efteråt - ja, det tycker jag inte är acceptabelt. Har aldrig sagt något illa till en kund som tagit på mig/klappat till mig - men tycker faktiskt att jag får tänka vad jag vill.

Trivs på jobbet med chefen, kollegorna och de flesta kunderna (de som inte rör mig) och jag tycker inte jag ska behöva sätta mig i en källare där jag inte träffar folk för att jag ibland tänker som jag tänker. Jag försöker verkligen göra det bästa av situationen och jag ber om ursäkt för att jag överreagerar. Lovar att nästa gång jag svarar på någons inlägg - om jag gör det igen - så ska jag pynta på det jag skriver så ingen tror jag är en känslokall människa som smockar till kunder.

# 20 jag har samma problem som du, det gör skitont men i ett service yrke får man räkna med lite mer närgången kontakt. Likaså om man jobbar på kontor kanske någon klappar en på axeln. Det är inte upp till folk att generellt veta hur andra mår och att veta att man inte kan göra så. Är en fullt naturlig reaktion av folk att göra så i all välmening. Många gjort så på mig och gör fortfarande och jag kan iblan skrika aaajjjj och de hoppar till och fattar inte ett dugg. Men man kan inte slå det ifrån sig för det är en social handling som finns i livet. Det bara är så och kommer fortsätta vara så. De i min närhet vet att en kram kan göra skitont men på en fest eller andra sammanhang vet dom aldrig att de inte kan lägga armen om en och det kommer vara så bara

Det här med att folk tar på en på ett eller annat sätt kan vara skit jobbigt. Jag säger också AJ! när någon tar i mig för hårt, men säger också att ta gärna i mig men var mjuk i stället och förklarar varför lite kort. Jag som jobbar inom barnomsorgen med små barn har lyckats få barnen att förstå att men inte får springa rakt in i mig eller något liknande. Tänk er ett litet barn ca 2 år  som kommer springande rakt mot dig i full fart med utsträckta armar och räknar med att du tar emot, ja jag behöver nog inte tala om följden på det 🥵 men jag kan ju inte bara ta ett steg åt sidan och låta barnet kanske ramla och göra sig illa. Har lyckat minimerar de flesta lyft. Och nu når det börjar bli kallare så behöver jag inte ta så mycket av på och avklädningar på barnen för det om något sliter sönder mig. Vi lär de att göra det mesta själva, så resultatet blir att jag mest bara behöver hjälpa till med dragkedjor och vantar och sånt. Men när föräldrarna kommer så kan de ingenting längre😂

Paddis, du får sätta någon text på jobbkläderna som kunderna ser t.ex "Ta av dig hårdhandskarna" eller "ömtålig" 😉 skämt åt sid, jag förstår dig 🤗

Oj vad tråkigt då man måste jobba mer än kroppen klarar av. Jag jobbar 3 dagar i veckan oftast dålig period jobbar jag varje dag mindre timmar. Men passar på att ha lediga dagar helt då är jag utslagen. Vill jobba mer jobbar ibland som timmis på en annan ställe men då tar mina föräldrar och mannen hand om allt det andra jag bara jobbar och det känns surt. Men vad gör man? Livet är inte enkelt alltid. Hoppas på lotto vinst fast jag spelar aldrig så lite dumt att hoppas;)

Just nu, inte alls. Är, vad som kallades förr,  förtidspensionär.

75% Fick nyligen reda på att jag fortsatt kommer vara sjukskriven resterande tiden upp till 100%.
I nästa vecka har jag tänkt kolla upp vad som gäller vid långtidssjukskrivning på viss procent.
Man har ju hört skräckhistorier om utförsäkringar med mera, är sjukskriven 25% då jag dragit på mig skador regelbundet i några års tid, vilket hindrat mig från att helt återgå till normal funktion.
Kändes som en smärre motgång, att inte få jobba fullt ut, men så känner jag inom mig hur trött och sliten jag är mentalt och kroppsligt efter alla års skador.
Får se vad Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen säger om lång sjukskrivning på deltid.

Jobbar 66 % natt på ett äldreboende fungerar bra då det är lindrigare på natten