Nedstämd pga vården (skriva av mig)
Efter att i början av sommaren "äntligen" ha fått min diagnos har allt stått stilla. Pga min psykiska ohälsa går jag i DBT-behandling och hos psykolog och psykiater. Smärtrehab som gjorde utredningen kan erbjuda ett smärthanteringsprogram men pga min psykiska status vill de inte ta emot mig eller erbjuda någon form av behandling. Både psykolog och psykiater tror att för att komma vidare i min psykiska ohälsa behöver jag hjälp att hantera smärtan och värken som drar ner mig så och har skrivit remiss tillbaka till smärtrehab som avslås gång på gång. Min läkare på VC vägrar att erkänna min fibro som något problem och jag har funderat på att byta VC men det tar så mycket energi och känns omöjligt att hitta rätt.
Känner mig väldigt ledsen. Jag får ingen hjälp med mediciner, utan självmedicinerar med alvedon och ipren som inte fungerar alls. Psykiatern försöker hjälpa med kostråd som att utesluta Gluten, men just nu mitt uppe i en ätstörning är det inget att ens överväga. (Och ja, ätstörningen underlättar inte för fibron, det vet jag) Det har pratats om Basal Kroppskännedom, men detta är något jag redan provat utan resultat, men man får väl gripa efter minsta halmstrå igen om det är det enda som kan erbjudas.
Vad gör man? Har hört att det finns så många saker som hjälper andra, massage, kiropraktik, akupunktur, stötvågsbehandling osv, men jag har ingen möjlighet att bekosta det själv (sjukskriven, arbetslös och enda inkomst är från soc).
Känner mig med andra ord väldigt nedstämd pgs vården nu. Ingen vill ta i mig med tång känns det som. Skicka vidare, överlämna problemet till nästa vårdinstans, skicka tillbaka, neka osv… Dessutom har jag sån värk idag i händer och armar att jag bara vill såga av dem.
![[JeanetteK]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Stackare, du verkar ha hamnat i kläm rejält. 😕Kanske din psykolog kan hjälpa dig att få tag på en annan läkare, eller i alla fall tipsa? Eller någon i din familj eller vän kan hjälpa dig. Jag förstår att det känns jobbigt att hitta en ny.
Min läkare på vårdcentralen tror inte på fibromyalgi utan hon säger att det är en slaskdiagnos som läkare tar till när dom inte hittar något fel… 😕Jag hade turen att komma till en sjukgymnast som i sin tur hjälpte mig att komma till en smärtläkare. På samma vårdcentral… tänk hur olika det är från läkare till läkare. Kanske du har en sjukgymnast på din vårdcentral som kan hjälpa dig?
Hoppas att du kan få den hjälp du behöver. ❤️
Det är jobbigt att vara sjuk och inte få den hjälp man behöver och att stånga sig mot sega sjukvårdsapparaten är än jobbigare!
Men jag tänker på det du skriver om "massage, kiropraktik, akupunktur, stötvågsbehandling osv", kolla upp hur det är i ditt lansdting för jag vet att det finns en del ställen som kan ge dig detta på högkostnadskortet! Här i Sthlm är det så iallafall. Om det är så i ditt landsting så betalar ju soc kostnaden upp till frikort och sen går du gratis! Det kan troligtvis vara lite olika med hur många ggr man får gå förstås, beroende på olika landstings bestämmelser.
Jag har fått både kiropraktor, stötvågsbehandling och sjukgymnast på högkostnadskort och frikort.
Önskar dig ork att ta tag i det som behövs för att du ska få må bra! Kram
Det låter riktigt jobbigt. Förstår att du känner dig deprimerad. Vill säga något snällt och tröstande. Jag hade också liknande problem fast jag hade inte fibromyalgi just, jag hade sveda och smärta i ögonen och kunde knappt se. Innan jag fattade att det var en biverkan från en medicin hann det bli värre och värre och det pågick allt som allt i sju år. Det jag hade nytta av var att göra saker som jag ändå orkade och kunde göra. Jag mår bra av att exempelvis skriva och träffa mina vänner. Och en annan sak som var bra för mig och som överraskade mig var att vila. Du vet det är ju så himla inne nu att man ska aktivera sig och det är arbetslinjen och det ena med det tredje. Jag aktiverade mig nästan sönder och samman. Det var så skönt när jag kom underfund med att jag kunde vila.
Och vet du vad jag gjorde också, det är en bra sak…jag låg och blundade och fantiserade om att jag gick genom en korridor och så valde jag ut en dörr som jag öppnade och låste bakom mig. På andra sidan dörren var mitt inre apotek. Där hade jag inrett med en bekväm soffa och en hylla med massor av saker som är nyttiga för kroppen eller mediciner jag skulle behöva om jag blev sjuk. Det fanns också en arbetsbänk där jag kunde tillreda mediciner, brygder, trolldrycker och andra nyttigheter. Sedan föreställde jag mig hur jag tog dessa mediciner och jag fantiserade om hur frisk och smärtfri jag blev. Jag vet inte om det specifikt hjälpte mot smärtan men det hade åtminstone den fördelen att under tiden jag var upptagen med att fantisera på det viset så ältade jag inte hur bister och hopplös min situation var samtidigt. Dessutom hade jag väldigt roligt medan jag höll på.
Förövrigt får du nog bara ligga på och tjata om att du behöver den hjälpen som du just nu inte får av olika anledningar. Ge inte upp. Har du någon som kan hjälpa dig att tjata? En arg och respektingivande faster? Eller ett personligt ombud?
Och vad du gör, ta det inte personligt att du inte får någon hjälp. Situationen i Sverige är helt röten just nu när det gäller att få tillgång till rätt sorts vård. Jag hör folk berätta om det hela tiden. Det är fördjävligt men det är inte ditt fel. Vet inte om du ens trodde det, men om du nu trodde det så kan du i alla fall släppa den tanken nu.
Jag hoppas att du snart får den hjälp du behöver. Ta hand om dig ❤️
Tack för era otroligt snälla och vänliga ord, tankar och tips! Det värmer och känns skönt med så förstående människor!
Som det är nu har både psykolog och psykiater gjort vad de kan. Det var tack vare dem som jag överhuvudtaget fick en utredning och en diagnos, så de har varit till stor hjälp. Det är även genom dem som jag kommer träffa sjukgymnast som bidrar med Basal Kroppskännedom.
Det som gör det så svårt att kämpa för min rätt till bättre hjälp är tyvärr mina psykiska diagnoser. Har bland annat problem med social fobi som gör det otroligt kämpigt att söka ny vård, nya läkare, nya kontakter osv. Känns oftast som om man behöver vara frisk för att orka vara sjuk.
Ni har lämnat fina råd och jag ska definitivt höra med det lilla sociala nätet jag har och känner mig bekväm med om någon av dem skulle kunna hjälpa mig att kolla runt lite mer, eller ev kontakta andra VC eller liknande för att se vad de kan erbjuda.
I flera kommuner finns det personliga ombud som kan vara din röst! Kolla på din egen kommuns hemsida. I den kommun jag jobbar är det socialtjänsten som har de Personliga Ombuden och de har inte något myndighetsutövande utan ska bara vara en stödperson när det gäller kontakter inom ex vård/landstinget, försäkringskassa, arbetsförmedling, socialtjänst mm. De är med på möten, de kan ringa och prata med handläggare/vårdgivare på ditt uppdrag och du får det stöd du behöver.
Hur gör man för att få kontakt med en sån? Måste man ha intyg eller remiss från psykiatrin eller kan man självmant kontakta dem?
Nej det är bara att ringa själv, eller be någon ringa och boka in ett möte. Det man "ska ha" är psykisk nedsättning, dvs du uppfyller ju de kraven! Men jag vet att de har haft uppdragsgivare/klienter som inte har diagnos men som de bedömer uppfylla kravet ändå.
Här finns en sida som verkar ha uppgifter till fler kommuner i landet: http://www.personligtombud.se/
Tack för hjälpen!