Fibromyalgi

Fibromyalgi Syndrom

2006-11-21 13:53 #0 av: iFokus

Fibromyalgi Syndrom är inte längre en okänd sjukdom alla ser ned på. Med denna texten önskar jag berätta lite snabbt om FMS i sig själv.

Bilden är lånat från Free Nature Photos 

FMS är en sjukdom som först dom senaste åren har vunnit fram som en äkta sjukdom.

Fortfarande anses sjukdomen ofta att vara ett påhitt, hypokondrikersjukan, kärringesjukan, brinn-svida-värksjukdomen och andra nedsättande namn hänger fortfarande kvar. Tyvärr är det inte nåt påhitt. Smärtan är i högsta grad en realitet för dom som fått FMS, vilket fler och fler börjar inse. Forskning pågår i rätt hög grad på hur man får FMS, vad som förorsakar FMS, och kanske viktigast av allt: hur man kan bota det.

Per i dag är dom inte säkra på varför man får FMS. Man har en längre tid valt att dela in FMS i två läger, om man kan kalla det så: Psykosomatisk FMS och "vanlig" FMS.

Det ända man vet med säkerhet är att en större procentandel kvinnor får FMS, medan färre män får det. Dock finns det även här mycket stora mörkertal där det nog gömmer sig några fler män än man tror.

"Psykosomatisk, som berör både själ och kropp (grekiskans psykhe och soma). Psykosomatiska sjukdomar (till exempel magsår, astma och diffus värk) kan helt eller delvis ha sin grund i psykiska eller emotionella störningar. Sjukvården har emellertid nu övergivit detta begrepp, då någon skarp gräns emellan kropp och själ (i sjukdomssammanhang) är svår att dra."
Citatet är hämtat från Wikipedia.

Ordet psykosomatisk brukar ofta leda folk till att tro att smärtan vid de tillfällen folk har psykosomatisk FMS är innbillat. Men även här är faktiskt smärtan i högsta grad en fysisk smärta. Ofta kommer orsaken till Psykosomatisk FMS från det mentala; man har kanske haft besvär över längre tid med privata problem, det vare sig mentala som ångest, depressioner och annat, eller mer materiella som ekonomiska besvär.

Detta kan leda till, som många utan FMS redan upptäckt, att man spänner sig, blir anspänt, inte slappnar av ordentlig. För somliga leder detta till att spänningen i muskulaturen blir permanent och det uppstår smärta som blir kronisk, som igen leder till FMS. I många av dessa tilfällen kan man ge milda antidepressiva för att lugna ner lindrigt, och i många tillfällen minskar smärtan vid att gå på dessa olika medikamenter.

Vanlig FMS har dom inte hittat nåt svar på. Det forskad stort i olika stoffer i nerver, överkänslighet kontra underkänslighet, psyket och muskulaturen i sig själv. Jag kommer att återkomma mer till detta i andra artikler.

Symptomen varierar, men lika för alla är smärtan. Smärta i muskulatur och leder, som oftast flyttar på sig och varierar i styrka. Som en direkt konsekvens av smärta och anspändhet 24/7 kan man få vissa utmattnings-symptom som dålig minne, dålig konsentration, sömnbrist och dålig kvalitet på den sömn man får samt utmattning, störningar i synen, ändrad kroppstemperatur, avdomningar och känslolöshet i kroppsdelar pga spända muskler, överkänslighet för stöt och tryck. Man kan få besvär med magen och matsmältning, andning och hjärtrytmen.

Där finns en rad med olika symptom, varav alla varierar i olika grader från individ till individ, och även från dag till dag.

Diagnoseringen av FMS är inte lätt alls. Det går inte ta ett blodprov och påvisa nåt, inga röntgen eller annat man kan göra för att fastställa man har FMS. Man jobbar än ut från elimineringsprocessen. Man utesluter helt enkelt alla sjukdomar och lidelser som delar minst en symptom eller fler med FMS. Man står till slut igjn med endast en utväg när allt annat bortfallit: FMS.

Tyvärr har det varit rätt lätt att slänga på en diagnos på sjukdomar man inte fattar något av, FMS har blivit ett lite samlarbegrepp för alla smärtlidelser man inte klarade ta reda på vad är. Det är tyvärr inte sällan en patient får diagnosen FMS av en läkare, för sen att få en annan diagnos av en annan läkare. Men nu verkar det som fler och fler läkare får upp ögonen för denna svåra sjukdom och lägger ned lite mer insats på att ta reda på exakt vad som försiggår i kroppen på en med
FMS.

Vi har en lång väg att gå, vi som har denna FMS. Även världen runt oss måste gå ett tag med oss för att lära. det är ju inte bara vi med FMS som drabbas. Även anhöriga får leva med denna lidelsen.

Jag heter Rita, är 31 år i skrivande stund, och har förmodligen haft FMS hela mitt liv. Diagnosen blev dock ställt på mig för 5 år sen. Jag jobbar fulltid trots min sjukdom, då jag nekar den vinna över mig i min vardag mer än jag måste. Jag är även Norsk, så ni får ursäkta vissa gramatiska fel och felstavelser ;)


Om det är nånting särskilt ni vill se en artikel om, tveka inte att PMa mig eller en av mina medarbetare.

Relaterade länkar

Av: Rita.S

Datum för publicering

  • 2006-11-21
Anmäl
2007-01-12 14:14 #1 av: Lisbeth

Visst är det så att sjukdomen är misstrodd av en del men inte alla som tur är. En läkare som heter Eva Kosek driver frågorna kring fibromyalgi och hon är en riktig eldsjäl! Jag har varit och lyssnat till henne på en föreläsning av Reumatikerförbundet.

Hon ska tillsammans med några andra upprätta ett vårdprogram för fibromyalgipatienter. Det är ju jättebra anser jag om man får ingå i ett sådant. Det skulle nog kännas tryggt för många eftersom att man då vet att dessa människor tror på mig och förstår hur svårt det är att leva med Fibromyalgi. Det är en förutsättning tror jag för att få ut så många som möjligt i arbetslivet, att man blir betrodd. Annars är nog risken stor att det fungerar ett tag bara.

 För det gäller ju att hitta något som man klarar av att uträtta med sin kropp. Det ska ju också vara ett så pass lätt arbete så att man klarar av att gå till det varje dag. Värken vid Fibro kommer ju inte direkt utan efter belastning. Det har nog många svårt att fatta som inte har kunskap nog om Fibro. Så det går ju inte att slita som en galning en dag och sedan tro att man kan gå till jobbet nästa. Problemet är väl att det inte finns så många "lätta" arbeten idag. Det är mycket stress och personalnerdragningar i samhället, något som inte direkt gör det lättare för oss att ta oss ut på arbetsmarknaden. 

Anmäl
2007-01-17 11:16 #2 av: precis

Finns det några med fibromyalgi som har provat lägga om kost till LCHF ??? (kolhydrater.ifokus.se)
Det skulle vara intressant att få veta mer.

Anmäl
2007-01-20 08:10 #3 av: Grodan

Mycket intressant läsning, tack Rita.S! Skrattande

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2007-01-20 12:06 #4 av: Lisbeth

# 2 Jag har lagt om kosten. Är numera vegetarian sedan många år och tycker att jag mår bättre bättre av det. Men det gjorde jag mest på grund av att jag har en annan kronisk sjukdom som ofta förbättras vid vegetarisk kost.

Anmäl
2007-10-14 15:29 #5 av: [tozza]

Intressant läsning men lite skrämmande samtidigt. En svår sjukdom, kan förstå att den är svår att diagnostera. Tänk om fler läkare hade varit lite mer öppna för denna sjukdom. Som det är idag får man ju slåss för att de ska lyssna om de ens gör det då.

Anmäl
2007-10-14 15:54 #6 av: Rita-S

ja det är oftast det som är problemet kan jag säga, att man får slost mot hypokonder-inbillningen. Problemet i dag tror jag är lika mycket som vissa läkare vägrar ställa en sådan diagnos, så finns där läkare som lite för lätt ställer denna diagnosen. Många som har liknande symptom som Fibromyalgi kanske inte har det men nåt annat som man kan behandla! Och ofta får man diagnosen helt änkelt för att läkaren har ingen aning vad det kan va så då "måste det ju va fibromyalgi" tänkning. Men dom av oss som värkligen har fibromyalgi får då slost med samhället som tror att fibro ENBART är detta "jag har ingen aning" bag'en

//Rita, sajtvärd på Husmorstips,  fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg,  bloggen och min hemsida

Anmäl
2007-10-14 16:03 #7 av: [tozza]

Så sant så, fort något är på tapeten så är el har alla detta. Enkelt att ta till i brist på annat.

Anmäl
2007-10-14 21:44 #8 av: abuelas

Att alltid ha ont..nånstans och inte orka med att lyfta ens lätta saker är fruktansvärt! Men när man alltid varit en aktiv person, med flera jobb och många ungar, så är det så jäkla deprimerande att man inte fixar allt detta längre. Jag har gått en period på "depp-medicin" och det känns inte alls bra. Har slutat med dessa nu eftersom dom inte hjälpte mig.

Jag har haft en läkare som funderat varför jag aldrig blir bättre, att jag bara kommer tillbaka till VC hela tiden?? Han kunde inte förstå att min värk inte gick över?? Ibland vill jag inte gå ut bland folk för jag skäms över mig själv. Tycker att det står LOSER i pannan på mig!! Nu har jag bytt bostadsområde och kommer då att få en annan läkare och jag hoppas verkligen att han tar min smärta på allvar!

Kramar från ett kallt norrland/Anita 

Anmäl
2007-10-15 03:16 #9 av: pottsorken

Jag hamnade i bråk på krogen igår med en kille som i princip sa att jag ljög. Han fick sig en fet örfil och jag blev utkastad :/

Anmäl
2007-10-15 03:21 #10 av: abuelas

Heja..heja!!

...det är många som skulle behöva en örfil!! Men jag slåss inte..och egentligen så tycker jag inte att våld löser nåt! Men om man kunde trolla in värken i denne person under en dag..så skulle det vara straff nog!

Kramisar/Anita 

Anmäl
2007-10-15 04:56 #11 av: Mettan
Att informera hjälper inte heller alla gånger, för folk lyssnar inte. Att slänga til dem lite papper om detta, även om det är lättläst fungerar inte heller alla gånger, för de läser inte det. Dålig läskunnighet bland en hel del människor, kanske?
Nej, jag skojar, men de är helt enkelt inte intresserade, utan har sin egen lilla åsikt, som det absolut inte rubbar på.
Det är inte klokt, att man faktiskt blir GLAD, när man träffar någon som också har fibromyalgi, för då vet man att man i alla fall blir förstådd.
Anmäl
2008-01-06 01:37 #12 av: Faith

Jättebra artikel Rita! Jag är så trött på att behöva förklara mig för vissa, har lagt ner det, orkar inte. Mina närmsta förstår iaf, till en viss del.

När jag fick diagnosen för några år sen. så fick jag med mig lite brochyrer att läsa, det var allt.. Sen har jag efter det "hängt i luften" mer eller mindre. Jag fick diagnosen på Gottfrieskliniken här i Göteborg, där dom forskar om FM.

Inte klokt att det först nu anses som en "äkta sjukdom". Den är så äkta och verklig som den kan bli!!

Nu var jag hos min allmänläkare för ett tag sen, och tack o lov så sa han att dom hade en slags "utbildning" för läkare av en specialist inom FM på VC. Så nu kanske det händer nåt! Man skall inte bara stå ut med symtomen, man skall även stå ut med vissas fördomar.

Anmäl
2008-01-06 02:11 #13 av: Cicki49

Om det är någon som inte tror en så kan man faktiskt tala om för dem att numera är fibromyalgi en diagnos som är erkänd av WHO, Världshälsoorganisationen. Den står som underdiagnos under reumatiska sjukdomar.

Det är däremot lite underligt att den finns där eftersom man numera gått ifrån tanken att det är en reumatisk sjukdom. Fast jag tycker egentligen inte att det spelar någon roll att den står under reuma, huvudsaken är att det är en erkänd diagnos i hela världen.

Anmäl
2008-01-06 16:01 #14 av: anki1

13, Jag håller med dig.

Anmäl
2008-01-25 11:11 #15 av: SvartKaffe

#2 Jag har provat med LCHF och känner  mig bättre idag än för ett år sedan.

Saker och ting hände i mitt privatliv som gjorde att jag under lång tid inte följt det helt ut men "tänket" har funnits där ändå så jag har hållt nere kolhydraterna men inte varit lika duktig på att hålla uppe fettet.

Framför allt har mina inflammationer i muskelfästen gett med sig. Främst kopplar jag ihop detta med att undvika sädesprodukter (bröd, pasta). Det känns även att musklerna har fått bättre uthållighet, de blir inte lika fort uttröttade liksom. Inte alls lika mycket yrsel och när den kommer är det kortare perioder än förut. Förkylningar har också blivit lättare att handskas med, inte alls lika långdragna och inte lika "golvad" av en simpel förkylning som förut. 

Anmäl
2008-01-25 11:15 #16 av: SvartKaffe

Glömde... gå in på KiF och sök på fibro/fibrmyalgi så hittar du en del berättelser. Det finns också en grupp som heter "Vi som har fibro" där. Läkaren Annika Dahlqvist blev frisk från sin fibro med den här kosten.

(av någon anledning kan jag inte redigera inlägget ovan) 

Anmäl
2008-01-25 16:02 #17 av: PirjoH

 

Hej,

jag är nu medlem här och hittade hit från Elisabeth Johanssons sida. Jag vill tacka för en bra artikel om än den inte tog upp ( vad jag kunde se ialla fall) en faktor som kan vara bidragande till fibromyalgins uppkomst: nämligen whiplashskada. Jag har i en trafikolycka 2003 fått en svår whiplash(nack) och ryggskada och ca 8 mån efter det började min kropp utveckla fibromylgi, som även diagnostiserad som sekundärt utvecklad till whiplashskadan.

 I och med olyckan förändrades mitt liv totalt, jag försökte fortsätta med mina studier, togs in på rehabilitering som jag trodde skulle vara Den Totala Vändpunkten. Istället, dels pga omställningen i mitt liv, den stora sorgen efter förlorade studier och arbete, för ansträngande rehabilitering sa kroppen i från och jag blev allt sämre. I början av året 2005, dvs. lite över 1 år efter olyckan fick jag diagnosen.

Jag har försämrats allt mer efter varje år, har redan i början klagat på ryggsmärtor och svårigheter att röra på mig, att böja mig, få på mig kläder etc. Dåvarande dr negligerade detta och kallade dessa för sekundära smärtor från nacken. Jag försämrades månad efter månad och under år 2006 böjde jag mig ner för att ta upp strumpor ur en låda och fastnade i den ställningen och skrek till när det knäckte till i ryggen!! Jag försökte komma upp men kom inte upp och fick fyrbent ta mig fram till mobilen för att larma min pojkvän! Efter flera försök att få mig upp ringde han ambulans och det tog för dem över en timme att få mig upp på båren, jag hade så ont att de knappt kunde röra i mig!! Efter att jag fått morfin och legat några tim på akuten ville jag hem, trots att jag knappt kunde ta mig upp ur sängen och stå på benen! Trots detta åkte vi hem och jag trodde jag skulle klara mig hemma.

Nästa kväll var det samma sak igen, jag låg på soffan och pratade i tfn med min syster och kom inte upp ur soffan! Det gjorde fruktansvärt ont men jag vägrade ge upp mina försök och ville komma upp helt enkelt!! Det gick inte och jag "tappade" ner mig på golvet i tron att komma upp därifrån men det gjorde istället så ont att jag skrek rakt ut som om någon satte in en sylvass kniv i min rygg!! Pojkvännen ringde ambulans återigen och nu gick jag med på att skrivas in på ortopedavd i några dagar. Återigen behandlades jag med morfin och nu fick jag träffa flera ortopeder ( totalt 6 eller 7 dr under denna helg!) och röntgen utfärdades på ryggen. Där fanns ett klart och tydligt DISKBRÅCK som oftast inte ens syns i vanligt röntgen!

Efter att jag skrivits ut, jag ville hem!, fick jag även via min dr och ortopedläkare en remiss till magnetröntgen ( som jag försökt få i flera år pga dessa svårigheter och smärtor jag har i ryggen men inte fått!! ) och där gjordes det riktiga fynd! : Tydliget DISKBRÅCK MED TOTALT IHOPTRYCKTA DISKAR OVANFÖR DENNA SAMT FLERA FÖRÄNDRINGAR I RYGGRADEN I FORM AV DISKFORMATION!! Min dr sa när han hade sett röntgenbilderna att " Det är inte konstigt att DU har såå ont och inte kan röra på dig nu när jag ser hur din ryggrad ser ut!! "

Ja, det är inte konstigt... tänk om de hade lyssnat på mig tidigare ( även om det var en annan dr jag hade innan och som var verkligen nonchalant ) hade inte det hela behövt gå så här långt!! Jag åkte in med ambulans en tredje gång det året 2006 och var inneliggande på ortopedavd. Sen 2006 kan jag inte gå utan gåstödbord vilket nu dock har blivit något bättre. Nu kan jag gå kortare sträckor utan den, några meter, och ibland klara mig hemma utan den, men aldrig kan jag ta promenader eller gå i en affär el liknande utan gåbord.

Det är min historia... Livet är inte lätt. Behöver jag berätta att jag vid skadetillfället var 28 år, idag är jag förtidspensionerad 32 åring, kan knappt läsa någon mer, har ingen koncentrationsförmåga, dåligt minne, klarar inte av mycket ljud och stök mm och detta pga whiplashskadan. Allt det andra som kommer fibromyalgin har jag givetvis också, feber hit och dit, sjuk var och varannan vecka, efterföljande depression av whiplashskadan, sover om jag har tur ca 2-3 tim per natt ( och då är det en bra natt) osv osv. Ja, ni som har detta vet ju hur det är, inte sant?Gr&aring;ter

Tack för en bra sida! Kämpa på kära medmänniskor!Glad

 

Anmäl
2008-01-25 16:13 #18 av: Rita-S

Kämpa med och va välkommen:D Jag är medveten om att denna artikel inte tog upp just whiplash, så jag gjorde en egen artikel om whiplash och fibromyalgi, den finns under artiklar på vänstersidan här :)

//Rita, sajtvärd på Husmorstips,  fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg,  bloggen och min hemsida

Anmäl
2008-01-25 16:24 #19 av: PirjoH

 

Det här om att informera sina närstående, vänner och bekanta har jag fått erfara som ni har gjort: de läser inte, de lyssnar inte! Varför? För de VILL INTE! Inte de jag har försökt med!

Jag gav min pojkväns familj ett informations häfte om hur det är att leva med denna sjukdom (och då tog jag inte ens upp alla de andra skador jag ) och inte bara hur det är för mig utan hur det är för honom: deras son. Jag fick i princip i hela familjen mot mig och världens utskällning om jag ger dem direktiv om hur de ska vara mot mig!! Vadå vara mot mig eller hur de ska bete sig mot mig?

Detta häfte hade skrivits av en fibromylagi sköterska som arbetat inom detta i 30 år och där fanns lite info om hur vi mår och om att inte ge upp att fråga om vi kan följa med på något även om vi ofta måste säga ifrån osv.. men jag fick världens utskällning, de vände mig ryggen och baktalade mig så oerhört mycket och till råga på det önskade de att inte deras son skulle vara tillsammans mig!! Så, det är inte lätt, hur man än gör blir det fel.. det var en god tanke från vår sida men som togs helt fel bara för att DE INTE VILL VETA VAD DETTA HANDLAR OM!!

Jag mådde dåligt länge, jag lät dem veta vad jag tycker och att jag inte längre är så snäll att man hoppar på mig hursomhelst!! De fick vad de beställde, en utskällning av stora mått och jag bryr mig inte längre om dem på det sättet som förut. Vi har försökt "reparera" skadan som skett men när det kommer till något som en människa inte själv kan styra eller välja, tex. sin sjukdom eller skador, kan jag inte komprommissa där! Jag, och ingen av Er, har valt detta liv men det har hänt och vi har denna sjukdom över oss och måste försöka hantera vardagen och livet på det bästa sättet. Det är ju bara så.

Jag förstår dig som nästan hamnade i slagsmål med någon på krogen, jag har mycket svårt att förstå VARFÖR MÄNNISKOR KAN VARA SÅ DÖMANDE OM VISSA SAKER OCH SÅ TRÅNGSYNTA ATT DE INTE KAN SE NÅGOT ANNAT ÄN DERAS EGET LIV OCH ÅSIKT?!

Men jag tror på Gud, och Gud ger även dem något att bita i. För ett tag sedan fick jag hör att min pojkväns pappa hade drabbats av "utmattningssymtom" ( för att han inte sovit bra under några nätter...:/) jag sa till min pojkvän att " Jag tror inte på utmattning!! Det syns inte!! Och dessutom det jag har är MER ÄN EN UTMATTNING och jag har inte sovit en enda ordentlig natt sedan 2003 och de har ingen som helst förståelse för detta så jag tror inte på hans utmattning efter 8 tims arbetsdag!"

Detta sa jag mest för att vara lite elak och trotsig tillbaka.. nu kanske de har fått smaka på sin egen medicin hur det är att inte vara utvilad ens en natt och veta hur folk ställer sig till diagnoser som INTE SYNS!

Kram!

Anmäl
2008-01-25 16:28 #20 av: PirjoH

 

Tack så mycket Rita.S,

jag ska titta och kika runt lite här på sidan och se vad jag hittar.. jag är ju ny här så jag har inte hunnit med så mycket.

TACK så mycket för en bra sida!! Cool Har du själv också fibromyalgi eller varifrån kommer detta intresse till hemsidan och diverse upplysning?

Kram

Anmäl
2008-01-25 16:46 #21 av: PirjoH

 

Rita,

under vilken rubrik har du skrivit om sambandet mellan whiplash och fibromyalgi? Jag hittar den inte.

Anmäl
2008-01-25 17:00 #22 av: Rita-S

Jag fick den republiserat äfter en totalcrash här på ifokus så den skall ligga här,. förmodligen under "övriga smärtlidelser" eller nåt liknande. Själv har jag fibro ja, det stämmer, därav interesset att dela med mig

Skall se om jag kan leta fram artikeln. Och om den gick i glömskan den gongen får jag bara republicera den!

 

//Rita, sajtvärd på Husmorstips,  fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg,  bloggen och min hemsida

Anmäl
2008-01-26 19:39 #23 av: mongu

Detta med fibromyalgi det kommer ofta sekundärt efter trauma av olika slag. En olycka, operation eller överfall osv.

Har själv utvecklad en fibro efter en knäoperation som inte lyckades. Sen att gå med smärta av något slag en lngre tid är inte heller bra. Det leder till ökad smärtspridning o risken för en utveckling av fibromyalgi.

Det är inte lätt o va människa precis.

Ha en bra dag! Mongu.

Värkdrabbad som kämpar att bli värkmästare över min kropp. För att kunna se ljust på livet!

Anmäl
2009-11-07 12:27 #24 av: Lou781

Jag fick också fibromyalgi av en lättare whiplashskada för 3 år sen när jag var 25 år. I början var värken outhärdlig men redan vid mitt första läkarbesök (efter provtagningar och sånt) fick jag diagnosen och fick prova på SSRI preparat (Serotonin som också används vid depressioner). Idag märker jag inte mycket av sjukdomen förutom syrebristen i musklerna när jag tränar och att jag har lite ont i muskelfästena när man trycker på dom.

Jag lider verkligen med er som lever i ständig värk och hoppas att ni kan hitta nåt som hjälper er.

/Louise

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.