Allt det där stämmer så bra så !!

Det är ganska på frestande att ständigt vara trött men ändå veta att det inte är någon större ide' att gå och lägga sig, man kan ju i alla fall inte somna på grund av att det värker överallt !! Om man någongång går och lägger sig "i tid" och det råkar bli ett veck på underlakanet så är man snart tvungen att gå upp för det känns som om man ligger på en jättesten och har världens största blåmärke :-(  Därför brukar jag vänkta med att gå och lägga mig tills jag är mer eller mindre "död".

Man känner sig lite som prinsessan på ärten =0)

/Sussi

Jag har inte fibro, men jag har smärta pga endometrios,nervskador i buken, mm.  Jag har likadana symstom med tröttheten , värk i kroppen. Jag sover mycket dåligt på natten pga smärta så jag måste ta en tupplur på e.m för att klara av att vara vaken. Jag håller med SussieF att man är som prinssesan på ärten.

SussiF, Jag känner så väl igen mig. Jag brukar oxå säga att jag är som "prinsessan på ärten"

hehe Vi är riktiga prinsessor allihop här!!! Det räcker med ett litet gruskorn, så känns det som attan! Skaver så det går inte att ligga stilla. Konstigt egentligen att man är så överkänslig! Att ett enda litet gruskorn kan spela roll, med all värk som man har hela tiden!!!! Men det verkar som det allra minsta är för mycket på nåt vis..

Ja, jösses för denna trötthet o kraftlöshet.. Går knappt att tala om eländet!

För att inte tala om sömmarna i kläderna.

Ja eller för hårda gummiband i midja eller ärmar. Stramande jeans är rena tortyren.

Jag är så fruktansvärt trött på att vara trött Jag kommer hem från jobbet runt fyra-fem, då är jag helt slut. När jag är på jobbet är jag hyfsat pigg men så fort jag sätter mig i bilen å ska åka hem så går liksom luften ur mej. Kommer hem, tvingar mig ut i skogen med hunden, trots att jag är så trött så jag blir yr och vimsig.När jag kommer tillbaka tar jag antingen ett mellanmål eller lagar nån enkel mat. Sen måste jag lägga mig på soffan, det känns som att jag inte kan stå upp en minut till. Lägger värmedyna på min onda rygg/ nacke sen sover/slumrar jag 1-2 timmar. Ställer mobilen på ringning, när jag vaknar är jag antingen helt förstörd och stel och tar mig inte upp ur soffan något mer eller också har jag piggnat till. Är jag pigg så är det då min "dag hemma" börjar, då städar, tvättar och pysslar jag hemma. Det kan jag hålla på med till långt in på natten om jag har energi. Min kombo förstår mig inte alls, han förstår att jag har ont och så och inte orkar allt men det här med tröttheten förstår han inte riktigt.  Han tycker att det är bättre om jag försöker hålla mig vaken och göra saker och sen lägga mig tidigt. Jag önskar att jag kunde göra så men tyvärr så går det inte att stå emot tröttheten. Visst vissa dagar funkar det men det är inte ofta. Jag kan ju iofs förstå att han tycker att det är jobbigt, det är ju inte speciellt kul för honom när jag sätter igång med städning sent på kvällen då han ska sova.

Nu har jag fått ganska bra arbetstider om man ser till min sömn som den är nu. Jag börjar 10.30 (ibland tidigare) och slutar 16.30 (varierar lite)  Så det är skönt att jag iaf slipper "sömnpressen" på kvällen dvs då man ligger och tänker på att man måste sova för att man ska upp och jobba. 

Jag tycker att det ä jobbigt att ha det såhär men det ingår ju när man har fibro så det är väl bara att acceptera. Var bara tvungen att skriva av mig lite ilska över fibron.

Nån som känner igen sig i detta?

jo aldeles för väl………..

Har gått på smärtkliniken ett tag nu, men det finns ju egentligen inget som funkar.. På ett av dom första mötena med min läkare så sa han att man inte får vara arg, ledsen, frustrerad mm på fibron, man måste acceptera både sjukdomen och värken.. Det är ju lätt att sitta där och säga när man inte lever med det… Jag har konstant värk, är jämt trött, sover ca 2-3 timmar/ dygn, tappar allt jag tar i, gråter när jag hänger tvätten mm mm… och så säger han att man ska acceptera det.. Nu är det bara att ta ett djupt andetag och leta efter lite positiv energi, det är ju trots allt Alla hjärtans dag i dag!!

#9 Vilken smärtklinik går du på??

Jag gick på Kronan vid St Görans Sjukhus, dom är jättebra tycker jag.

Jag går på smärtkliniken vid S.t Göran…

Bra beskrivning!! känner igen mig på pricken!! kraftlösheten kan komma över en på några sekunder o jag måste typ lägga mig mitt i matlagningen eller vad jag nu gör, hemskt jobbigt :( trött är jag mer i skov just nu har jag ett trött skov och vill bara sova :(

När jag började med Cymbalta, för drygt 1 år sedan, försvann det mesta av min värk relativt fort. Bra, tänkte jag, för då bör min trötthet minska på sikt!

Och ja, det har den nog gjort om jag jämför med hur det var för ett år sedan, men från att varit trött i stort sett jämt så kommer tröttheten mer i skov och framför allt om jag använt huvudet (tänkt lite).

I slutet av förra året var jag lite piggare och köpte årskort på ett gym med ambitionen att gå 2 ggr i veckan. Nu är jag glad om jag kommer dit en gång i veckan för att trampa lite motionscykel.
Får vänta ut tröttheten helt enkelt och ta lite lugna promenader istället för att svettas på gym.

Jag gick på Smärtkliniket vid S:t Göran, men det var över 10 år sedan. Tyckte också att de var bra.

Skala potatis, föna håret, hålla i en penna för länge, tandborstning, dammsuga,  etc. etc alla såna saker jag ska hålla runt med händerna är pest och pina…. Strykjärnet…huuuu…

Drabbades häromdan av en liten energichock och gav mig på att byta gardiner i köket… Nej, jag var inte så ambitiös att jag putsade fönstren... Du milde tid vad det är hemskt att hålla armarna uppe så "länge"…

Det är som förlamning med tandvärksvärk som drabbar musklerna.

Det knepiga tycker jag är när det kommer såna anfall i musklerna när jag sitter stilla…

Håller absolut med !! tröttheten och kraftlösheten är förlamande :( i förrgår gick jag o sambon 3 km i kylan skulle hämta en bil som vi skulle köpa, och igår kväll kom tröttheten och förkylningssymtomerna rinnande näsa,skav i halsen feberkänsla :( känns som om jag har influensa eller nån hemsk sjukdom …orkar knappt stå på benen men kan inte sova heller.. så obehagligt, är detta normalt efter en ansträngning?? får panik ska man aldrig kunna röra sig mer :( nu senare börjar förkylnings symtomerna släppa efter men tröttheten finns kvar.. tycker det går i skov hur trött man känner sig!

känner ni igen er??

Håller absolut med !! tröttheten och kraftlösheten är förlamande :( i förrgår gick jag o sambon 3 km i kylan skulle hämta en bil som vi skulle köpa, och igår kväll kom tröttheten och förkylningssymtomerna rinnande näsa,skav i halsen feberkänsla :( känns som om jag har influensa eller nån hemsk sjukdom …orkar knappt stå på benen men kan inte sova heller.. så obehagligt, är detta normalt efter en ansträngning?? får panik ska man aldrig kunna röra sig mer :( nu senare börjar förkylnings symtomerna släppa efter men tröttheten finns kvar.. tycker det går i skov hur trött man känner sig!

känner ni igen er??

#16 Jag kan känna igen mig. Vissa kvällar har jag varit helt övertygad om att jag ska få en hejdunderförkylning och morgonen efter är allt borta!

Tröttheten och kraftlösheten är absolut värst för mig. Molvärken som vandrar kan jag oftast stå ut med men inte denna sjukdomskänsla som gör att man känner sig så matt och tagen att man tror man är döende. Innan jag fick diagnos så hade jag kraftiga panikångestattacker för det kändes som om jag inte skulle kunna gå. Kändes som om det var något fel på mina  ben och jag tänkte att jag har nog fått MS eller ALS. Fruktansvärt! Så nu har jag inte panikångest längre när jag vet vad det beror på. Även om det är mycket obehagligt och jag känner mig värdelös när grannarna som är de flesta pensionärer och tom den 80 åriga tanten orkar skotta snö när jag själv håller på och däcka efter en halv timme. Jag är bara 50 och har alltid varit ur stark och klått många killar i armbrytning. Känner mig mycket ynklig och svag. Svagheten skrämmer mig.

ÅÅÅH,som jag känner igjen mig i eran innlegg…jag vaknar på morgonen och det märks inte at jag har sovit…jag är ALDRIG utvilat lengre..alltid trøtt,trøtt,trøtt…och stel…värker gør det ju ibland som fy…jag är tack o lov sjukpensjonerad,så jag har ingen jobb å gå till…det ville aldrig funkat som det är idag…jag är 54år och känner mig som om jag vore hundre ibland…jag är så trøtt på mig själva och alltid känna mig sjuk…det känns ju hela tiden som om en influensa ska børja…

#18 Vad bra att du inte har panikångest längre. Den där kraftlösheten känner jag också av och att äldre personer kan ha mer energi än en själv. Det är verkligen trist. Jag är också snart 50…

Jag blir så ledsen när jag läser alla inlägg här ovna. Jag känner igen mig i det mesta och förstår att jag måste leva med den här fruktansvärda tröttheten. Finns det något hopp? Jag vill vara aktiv men dagarna rinner iväg.

#21 Jag förstår att du blir ledsen. Jag hoppas att du inte ska bli deprimerad utan att du kan hålla modet uppe. Man måste tro på att det finns hopp.

Ja man känner igen sig verkligen. Just nu har vi en del problem inom familjen och då börjar allt trigga igång i mig…har domningar i ansiktet, stickningar och kramp i armar och ben, svullnar i fötter och är så fruktansvärt trött så jag skulle kunna somna varsomhelst. När jag lägger mig om kvällarna har jag andningsproblem och måste dricka vatten hela tiden….med påföljd att jag då måste gå på toa ofta. Nu när man ska vara glad att våren är påväg…ja då blir man sån här ist. Sover om nätterna men vaknar ändå outvilad och med kramp i käkarna.

Jobbigt :o(

Ligger här med datorn på magen.

Var på förmiddagen i samhället och handlade och åkte sedan
till biltvätten inför bilbesiktningen.

Väl hemkommen så är orken noll. Sover 5-6 timmar och värken är precis densamma som på morgonen.

Förstår inte varför man ska behöva "straffas" för att man gjort
sådant som för andra tillhör vardagen….

#24 Det där gör mig också rätt bitter att man ska vara helt slut när man gjort något som för andra är ingenting. "Ingen" förstår ju heller att det kan vara så.

#23 Hur har du när du har andningsproblem på kvällarna? Jag har ibland när jag somnar, då vaknar jag av att det känns som om jag slutat att andas och jag får liksom en jobbig känsla av ångest-rädsla genom kroppen. Sen somnar jag igen för att vakna igen efter en stund och drar efter andan. Så kan jag hålla på ett tag och så när jag väl är vaken, så måste jag ju förståss gå på toaletten. Hur jobbigt som helst..blir ju ingen sömn nästan alls!

Och så dessa förbenade händer som domnar hela nätterna igenom

Och sen har jag jätteont i händerna på morgonen att jag knappt kan hålla i kaffekannan eller göra något med händerna. Puh..så drygt det kan vara!

#26 Det här med andningen är något som jag också har
funderat på.

Det är som om jag slutar andas och så får jag dra ett riktigt
djupt andetag för att komma igen.

Och det här kommer oftast strax innan insomnandet.
Jag har alltid undrat vad det är.

Känner igen det där med andningen… otäckt är det!!!! Likadant att händerna domnar när jag ligger ner….Inte så kul precis att vakna upp och känna att det inte finns nåt nedanför handlederna…

Vaknade igår och det kändes som om någon sugit ut all energi ur mina ben. så förlamande trött. Sen kom yrseln och problem med dagsljuset, hade riktig hjärndimma hela dagen, allt var virrigt,,, sen kom huvudvärken. Oljuden i öronen, mest det högra, blev riktigt jobbiga…

Så det blev Citodon och vetebot, cornflakes till middag,,,

Idag känns det tomt i skallen, nacken är en j-a plåga, masar mig fram som en sengångare… Ska på möte om nån timme, hoppas att hjärnan är lite mer på hugget idag…

#28 Jag brukar oxå vakna ibland och är helt slut och tung i hela kroppen..det är nästan så det riktigt vibrerar i hela kroppen! Helt tung. Och jag har oxå oljud i öronen, mest det högra! och det liksom brusar och så tjuter det en väldigt ljust och hög ton. Känns nästan som om jag får ont o örat av tjutet!

Nacken håller på att livet av mig..har även haft stans yrsel i två dagar!

Skönt att höra att andra har samma problem med andningen! Så svårt att förklara för sådana som aldrig har haft liknande. Dom förstår liksom inte och man undrar om man är helt knäpp!

Måste ju vara nån förbenad Fibrogrej!

#29  Ett litet tips… De dagar när yrseln är som värst är jag hjälpt av Postafentablett. En halv sån hjälper… De är ju mot åksjuka, men fick tipset av en läkare och det är underbart att det går att lindra denna otäcka yrsel.

Ja, alla dessa förbenade Fibrogrejer…………

#30 Tack för tipset..ska testa det!

När man är så där yr så känner man ju sig nästan lite tjock i huvet som om man är svullen i huvudet.. Å så nacken..dryyyygt! Skulle få prova en TENS apparat från sjukgymnastiken, men de sa aldrig vilket århundrade dom skulle höra av sig om det?!

Det är som vanligt, man får ligga på hela tiden för att få dom att fatta hur jobbigt man har..

Ha det gött..så gött som det går!  Lilli

Ja, när jag läser era inlägg så känner jag mig inte så ensam som jag gjort!! jag blir ibland så aggressiv oxå av detta att det går ut över min man så nu känner jag att det kanske inte GÅR att leva i en relation med fibro!!?? min man är så ordentlig dessutom och jag orkar inte allt!!!

Idag orkar jag knappast gå ut men längtar ut i det fina höstvädret……

Känner mig väldigt nedstämd vilket jag inte är innerst inne!!!

Känner igen allas beskrivningar allt för väl

Tänk om man kunde få andra också att förstå hur det är…. Är så trött på att "förklara o försvara" mej inför andra!

Prinsessan på ärten ja. usch! 

Och jag har insett nu att det måste hittas pengar någonstans (ehh.. var?) för att skaffa en ny madrass till sängen. Ligger f*n så illa, så på mornarna tar jag mej knappt ur sängen . Kan ta upp mot en timme att komma till sängkanten bara *suck*

Kläder som är snygga o sitter bra ?.. dröm o glöm

Inte ens tuttarn kan få komma upp en bit längre . BH är hopplöst, och hur snyggt sitter kläder när man har dem hängdes halvvägs ner mot magen?  ( och dessutom blir det svamp, småsår o irriterat osv under dem oxå)

Och så undrar läkare ( och andra) varför man är deprimerad?

Är svårt att hitta glädje i en fibrokropp!

#33 har du provat bröst-tape?

När det kommer till madrass är det a och o för sömnen. Inget forstör för hela ens liv som att ligga dårligt.

Jag har en artikel där jag tar för mig just detta med sömnen.

Kanske på tid att putta upp litet på sådana artiklar med :)

*fnissar*   Oj vad tejp det skulle gå åt ! Silvertejp?

 Har nämligenDD-E kupa !

Jo.. madrass är viktigt,  men shit så dyrt , många pengar måste man ha över . 

Tyvärr inget som jag har.

#35 hihi jag har F cupa själv :D
Nej, dessa bröst-tejpen är ju format som en "kupa", och anpassat  i olika storlekar som en cupa är. Jag provade själv en gong, och kom på jag fick använda EE cupa, så fick jag bästa stödet. Dock är dom rätt dyra :)

Men hur fungerar en sportstopp utan spilorna och byglarna?

Oj vad jag känner igen mig i #0. Jag blir trött i musklerna och kan knappt skala en banan då. Kan vakna med denna kraftlöshet och när flickorna kom till mig när de var mindre och ville ha bananen skalad så fick jag inte upp den.

#7 Misimurf

Argh - 15 àr eller mer utav mitt liv var detta…

Är det nàgon annan här som blivit hjälpt av att sluta äta spannmàl och/eller ta 5 sprutor B-vitamin var 6 mànad?

Jag àt canapeér med vetemjöl i gàr och fick i mig ett halvt glas vin innehàllande nàgot min kropp inte tàl (typiskt Schweiziskt vin.. inte första gàngen!) och màr som om en lastbil kört över mig.

pffft!  Skönt att det är fredag och ska i alla fall gà pà yoga i kväll…